Men lite får vi väl skylla oss själva. Vi - det vill säga jag - började ju lägga ut lite köttrens till hankatten som jag döpte till Alin. Sedan kom två av de fyra kattungarna från förra året och vi misstänker att det var de två som jag plockade upp ur poolen. Den randige lille hankatten har vi döpt till Tramse för han är så himla tramsig, springer all världens väg så fort vi kommer i närheten. Tramse håller dock på att morska till sig. En kväll för några dagar sedan, medan vi tittade på tv passade han på att titta in i vårt sovrum. Han slank tillbaka ut när jag kom in dit. Trodde att myggnätet i dörren mellan trädgård och sovrum skulle stoppa katterna men näpp. Så nu får vi väl sätta dit torkställningen eller något annat galleraktigt när dörren står öppen.
 |
| Syskonen Tramse, Oreo och den namnlösa. Den fjärde i kullen är sällan här, hon heter Kexchoklad enligt sonen. I soffan presenning som pinkskydd för dynor och badhanddukar. |
Den andra katten, en tjej, har vi inte har döpt än. Det närmaste ett namn var när jag provade Näpen för hon är väldigt näpen, liten och vit med bruna och svarta fläckar. Sedan blev hon dräktig och var inte ett dugg näpen längre: en vit fotboll med fläckar, svans och öron på.
 |
| Fotbollsläge. Tre dagar innan nedkomst. |
Hon var borta någon dag i slutet av april, kom tillbaka lika smal som innan och har sedan hållit sig här hos oss. Det gick nog inte så bra, alltså. Ska man se det krasst så var det lika bra för det finns tillräckligt med katter här. Så här kan det nästan kännas när man öppnar köksdörren mot trädgården (30 sekunder lånade från YouTube):
Det där är alltså inte hos oss!
Men man slits mellan suck! och ååååh! hela tiden.
- Suck! J-a katter, nu har de skvätt igen! Påminn mig sedan om att täcka sittdynorna så de inte blir nedpinkade eller nedhårade.
- Åhhh...! Titta så söta de är, jag var så här nära med handen! säger någon av oss och visar upp 20 centimeters mellanrum.
Väntade bara på katternas nästa drag. Så det blev att hälsa på inomhus, alltså :-)
SvaraRaderaHaha! Det där klippet alltså... Såg en dokumentär häromsistens där dom visade hur vildkatter matades. Och dom var alldeles tysta! Tydligen är det vi människor som får dom att prata - och det rejält! :-D
Det är inte första gången de är inne, Alin har varit inne också men han gick igenom hela huset och höll sedan på att inte hitta ut. Fullt kaos och oj så vi skattade!
RaderaDen där dokumentären, var det BBC där de jämförde stadskatter, bondkatter och villakatter? Tre avsnitt? Det var väldigt intressant.
http://www.bbc.co.uk/programmes/b04lcqvq/episodes/guide
RaderaDel 1
RaderaDel 2
Del 3
Ja, katterna gör ju som de vill....Och visst kan de var både söta och roliga. Filmen skrattade jag gott åt.
RaderaMen katter vill jag helst inte ha i vår spanska sommarstuga och de har förstått det. Men visst är de fina. Maken kan gärna lock ain dem, men de blir kortvariga.
Ni verkar ha en liten koloni och den lär växa...
Nej, det här var en dokumentär i ett avsnitt som gick på svt (tror jag). Men jag har sett den där bbc-dokumentären också. Ser mer än gärna djurdokumentärer :-)
RaderaDitte, helst vill man ju kunna välja men det fungerar ju inte så med katter. Har de bestämt sig så har de ...
RaderaNä, nu får den inte växa mer.
Är ingen kattvän alls och min man är allergisk mot katter. Med andra ord så skulle jag bli galen, skaffa en hagelbössa och...
SvaraRaderaMen det är klart lägger du ut mat till dom så får du nog skylla dig själv... Å inne i mitt hus/min lägenhet - aldrig!!!
Frågan är då hur ni skulle kunna bli av med dom... Vet inte om råttgift funkar på katter, men det är ju värt ett försök;-)
Fast eftersom vi inte vill bli av med dem så ... De får gärna vara där, de tar ju and om skadedjuren också så de fyller en funktion annat än att roa oss. För oj så de roar oss!
RaderaKöpa gift för att bli av med dem? ALDRIG!
Jag är en stor kattvän, men förstår mycket väl att dessa gäster är ett gissel. Ni får hoppas på att nån granne bjuder på nåt mera välsmakande än vad ni lockat med för det är väl oftast där problemet ligger. Har man en gång lockat med nåt ätbart så ses det som en inbjudan till livslång samvaro. Ni får nog försöka komma överens så gott det går. Mjau!
SvaraRaderaJo, jag visste väl ungefär vad jag gjorde när Alin fick lite köttrens ... Det är ju lite spännande att se hur de släpper efter lite-lite-lite på rädslan. Men några goskatter kommer de aldrig att bli.
RaderaJa, det finns såväl för- som nackdelar med det mesta. Men visst är de söta...
SvaraRaderaJa, man får väga in allt.
RaderaVi hade katt innan vi flyttade till Bangkok, underbara men egensinniga djur.
SvaraRaderaAtt uppfostra dem är nästan omöjligt och de är förskräckliga ögontjänare.
Javisst är det så, jättefrustrerande men också en enorm del av charmen. Jag VET ju att de gör som de vill i alla fall. De måste bara inse vad som eventuellt kan hända om de gör det.
RaderaDe har en förmåga att nästla sig in i hem och hjärtan :) Det ör bara att ta som en komplimang, tror jag ;) men att de inte kan låta bli att skvätta här o var - DET är tråkigt, för den lukten sitter ju ... Måste finnas något husmorsknep, något att spreja, något som luktar illa och som ni människor kan markera med som motvärn?
SvaraRaderaJag tror det finns medel att köpa som ska neutralisera det där revirsprayandet. För de pinkar ju över varandras, så att säga. Fast jag vet inte var man hittar det och så är det säkert svindyrt.
RaderaMen gulliga är de, fissemissarna!