Punkterad aha-upplevelse

Om det något jag gillar så är det när man får aha-upplevelser! Kanske inte så ofta man råkar ut för dem så då gäller det att njuta när de kommer. För mig handlar det nog till största delen om språkrelaterade slantar som trillar ned.

Jag hade en Aha! för någon dag sedan då två helt orelaterade saker bands ihop. För vad kan väl sonens spanska matematikövningsbok och Steves blogginlägg om pizza ha gemensamt?

Klura ut den om ni kan!

Jag börjar lite från början och den är ju att sonen ska börja spansk skola till hösten. För att öva upp spanskan och se om hans kunskaper i matematik överensstämmer med den spanska skolgången så köpte jag en repetitionsbok för spanska femteklassare, sonen har ju precis avslutat femman enligt svensk läroplan. Boken ska sonen och jag gå igenom - ett kapitel om dagen, har jag tänkt. Många nya ord är det för oss båda. Jätteroligt, tycker jag. Sonen håller inte med, förstår inte varför.

I alla fall var det ett ord i hans bok jag sett förut men inte helt säkert kunnat och det är pizarra som betyder skrivtavla (vilket sonen visste), i alla fall i det här sammanhanget. Vad det egentligen betyder är skiffer (vilket jag mer kände igen det som), den vackra svartgrå stenen som förr användes som just skrivtavla.

Nu kanske ni kan börja förstå vartåt det barkar.

Steves inlägg handlade om om att han ätit stenugnsbakad pizza, tillagad av hans mer än kapabla fru. Låter ju jättegott, tänkte jag och även på att det går ju att göra i min Weber-grill. Men de där pizzastenarna brukar vara rätt kostsamma, har jag hört, i alla fall i förhållande till hur mycket de används. Vad kostar det egentligen? tänkte jag och kollade runt på nätet. Hamnade då på någon tråd där de diskuterade stensorter och vad som kan användas: granit, marmor, kalksten, klinker, skiffer ...

- Aha! Maträtten pizza kommer så klart från att den förr tillagades på en slät skiffersten! tänkte jag!. Som spanska paella kommer från den stekpanna, paellera, som används vid tillagningen. Kul! tänkte jag vidare och påbörjade detta inlägget. Att jag först felaktigt stavade pizarra med två z hade jag ju inte uppmärksammat, pizza stavas ju så.
- Kanske bäst att dubbelkolla ursprunget, i alla fall.

Det var då den där spetsiga nålen kom fram och punkterade min aha-ballong! Enligt Wikipedia (om det nu ska vara en sanningskälla): "Antik grekiska innehåller emellertid orden πικτή (pikte), "jäst bakverk", som på latin blev "picta", och på senlatin pitta (uttalades pizza), samt πίσσα (pissa eller pitta, ungefär "stampad") eller ptea, (kli och petites, klibröd)."

Ingen skiffersten där alltså.

Men för att rädda min lilla upplevelse så kom jag på något! Vi hade gått förbi en pizzeria kvällen innan och där var det en tjej som satt och åt pizza som serverats på en - trumvirvel! - skiffersten! Där satt hon och skar ut pizzabitar med en sådan där slicer, rullbladskniv, vad det det nu heter. Pizzaskärare? Pizzaslajsare?

Bild lånad från Ebay

Så visst har de med varandra att göra! Men inte så som jag tänkte det. Tänk så roligt det är med språk, ändå!

- MAMMA!!!! Han fick mycket STÖRRE än mig!
- Sluta tjafsa! Använd pizzasaxen!

Alltså, allvarligt!?

Bild lånad från Slippery Brick

Så det här med pizzasten, mynnade det egentligen ut i något? Jodå! Jag gick ut i garaget och hittade där en oglaserad tjock klinker platta som jag nu har lagat pizza på! Gick utmärkt!

Storebror Kocken blev dock lite halvskärrad när jag berättade det. Han sa att klinker kan spricka och hamna på rätt olämpliga ställen. Mjuka magar, till exempel.

Så nästa gång provar jag med kalkstenarna i garaget, i stället. De är gjorda för att hålla för värme.