Jag drog av mig trädgårdshandsken och sträckte sakta ut min hand. Jag klappade försiktigt den sträva pälsen. Sedan satte jag på mig handsken igen och tog upp spaden och började skyffla jord.
Vår älskade lille vildkatt Tramse finns inte mer.
Vi vet inte vad som hände men han kom till köksdörren i början av veckan med bruten framtass, det var så hemskt att se. Han åt maten vi ställde fram och sedan gick han. Dagen efter kom han inte så jag klättrade upp på taket och tittade över kanten till grannens tomt. Under tallen låg Tramse och tittade på mig, mjauade lite mjukt till svar. Jag gick och hämtade lite mat till honom och tänkte att det är ju bra om han inte rör sig så tassen får läka ifred, katter har bra läkkött. Den här gången var det inte tillräckligt bra, det måste ha varit mer än den brutna tassen.
 |
| Så där satt han ofta och väntade på mat, med "flecosarn" hängandes som lugg. |
Tänk att de små liven kan nästla sig in så djupt i ens hjärta och skapa sådan sorg. Det hänger väl ihop med att han även har skänkt oss så mycket glädje. Just nu är det tårar här hemma och saknade kommer att bli djup. Skratta åt de roliga stunderna och alla härliga foton får vi göra sedan.
 |
| Det sista kortet jag tog på honom. |
Älskade lille Tramse. Jag fick till sist klappa honom.
Så sorgligt! Förstår verkligen att ni sörjer. Mina ögon tåras också och givetvis funderar jag på vad som hänt honom. Jag vet ju att Tramse har varit med er och på sitt speciella sätt. Och med sin stora integritet. Många fina och roliga minnen har ni. Men tyvärr inte Tramse.
SvaraRaderaMånga tankar och en stor varm kram
Det är så ledsamt när ens älskade djur går bort, dessa gatudjur som hittar till oss det är något mycket speciellt med dom, det är så stort att bli utvald av dessa fina djur, tänk så underbart att Tramse valde just er 🙏.
SvaraRaderaAll kärlek till er alla ❤️
Neeeej Tramse... :( :( :(
SvaraRaderaNu är till och med jag tårögd. Har ju lärt känna Tramse genom din blogg, och han valde er som familj fast på hans villkor som ni accepterade. Å nu finns han inte mer. Så ledsamt Emma. Ja, nu fick du klappa honom till slut. Många styrkekramar till dig, sonen och mannen din.
SvaraRaderaSåå ledsamt att läsa ... sitter här med tårar i ögonen - och förstår precis dina känslor av sorg, saknad och tomhet. Fina Tramse, som valde er av alla.
SvaraRaderaBra ändå att du hittade honom ... ovissheten vad som hänt är annars näst intill oöverkomlig. Känns bra att du fick klappa honom en gång - och att du har så många fina minnen.
Kram
Tårna rinner, så sorgligt! Så fint skrivet av dig, Emma. Tramse fick ett gott liv med er och ni med honom.
SvaraRaderaStor KRAM!
Vad tråkigt!
SvaraRaderaJa, otroligt vad man kan sörja ett djur också. Minns hur det var när vårt katt inte längre fanns med oss.
Sköt om er!
Så sorgligt. Vi är många som via dig lärt oss tycka om Tramse.
SvaraRaderaMå han vila i frid ��
Men fick ni begrava Tramse - så sorgligt! Fyrbenta vänner är viktiga, man bryr sig på riktigt.
SvaraRaderaSå hemskt tråkigt, Emma! Jag förstår sorgen!
SvaraRaderaHar ni funderat på att bli "casa de acogida"? Många djurhjälpsföreningar behöver tillfälliga hem åt katter och hundar medan dessa väntar på adoption.
Så sorgligt Emma!!
SvaraRaderaInget vidare till lördagsgodis=/
Förutom att du fick till den allra sista farväl klapp. Vila i fred Tramse <3
Så sorgligt, sitter med tårar i ögonen och läser om hans öde. En liten tröst är att han hade det bra hos er. /Lotta
SvaraRaderaJag får verkligen beklaga, de blir ju fullvärdiga familjemedlemmar de små fyrbenta.
SvaraRaderaNi fick ett sista farväl, det är ju värt en hel del.
Vila i frid Tramse.