tisdag 30 juni 2020

Gemsweekly Photochallenge nr 27 - Vass

Att vildkatten Tramse har vassa tänder, det lärde jag mig redan vid vårt första möte i poolen. Lille skrutten, så rädd han var! Undrar om han minns att det var jag som plockade upp honom.

Första fotot på Tramse och två av hans syskon. Då var han inte gammal ....

Efter en vass tand i tummen ville jag inte gärna ha en vass klo i fingret också. Men det var precis vad som hände när jag envisades med att dingla en köttslamsa framför honom. Jag fattade ju att han inte snällt skulle komma och ta biten ur min hand utan att han skulle svepa till med tassen och fånga den. Vad jag inte var beredd på var att han inte riktade in sig på köttslamsan utan på mina fingrar som höll fast köttslamsan. Aj! Kattjäkel! Kattklor är vassa saker! Och vilken kraft de har i de där små tassarna!

Nu är ju jag envis och ville att Tramse skulle ta en köttbit snällt ifrån mig. Nästa gång jag rensade kött tog jag därför en tång och höll köttslamsan i. Funkade bra. Så gjorde jag några gånger tills han lugnat ned sig lite och vant sig vid mig. Men så kunde jag ju inte hålla på i längden. Så snart var jag där med långa köttslamsor hållandes i fingrarna igen, beredd på att kvickt dra dem tillbaka.

Film 16 sekunder

Vi lärde oss, Tramse och jag. Nu plockar han snällt bitar jag håller fram men bitarna får inte vara för små, det gillar varken jag eller Tramse.


Namnet Tramse är så väldigt passande! Ena dagen kan han lugnt ligga 10 centimeter från min fot där jag står i köket och rensar kött, hans ögon följer stint mina händer och han väntar tålmodigt på det som kan komma neddimpandes. Han kan till och med kliva över mina fötter för att norpa åt sig slamsan. Ibland har jag känt hans morrhår mot mitt ben eller hans päls på magen snudda mina fötter när han klivit över dem.


Men dagen efter är han så genomtramsig att han inte ens kommer in i köket. Undrar vad det är som gör att det blir så? Jag gör ju inget annorlunda. Fast det är väl så: två steg framåt, ett tillbaka. Men att stegen skulle nå hela vägen fram till en lugn klapp och lite kli under hakan, det kommer inte att ske.


Det är för oss bara att finna oss i hans nycker. Är man en tramsig vildkatt så är man.

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge

24 kommentarer:

  1. Filmsnutten var så rolig:-) Tucker det är märkligt att Tramse efter så lång tid inte blir "tam" eller litar på dig. Han vet ju att han bara får något gott av dig, att du inte gör honom illa. Även en katt borde väl förstå det tycker jag. Detta sagt av en som har noll erfarenhet av djur.
    Roliga bilder! Vad hände med hans syskon? Kommer de också på besök ibland.

    PS. Efter en lång "vetenskaplig" förklaring hos Susjos för några veckor sedan undrar jag om du är säker på att Tramse är en han. För det kan faktiskt vara en hon också... DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, han borde fatta! Men flyktinstinkten är så stark hos dessa vildkatter, tror det är genetiskt och svårt att få ur dem. De som flyr bäst lever längst. I kombination med inställsamhet så att det kan bli en köttslamsa eller två.

      Och jo, är hundra på att Tramse inte är en Tramsa, det syns tydligt när han går iväg, om man säger så. :D

      Radera
  2. Härlig filmsnutt! Och en katt är ju en katt. Den bestämmer ju själv hur den vill ha det. Kul att Tramse kommer tillbaka till er så uppenbarligen trivs han. Eller som BP undrade. Månne det vara en "hon"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har det rätt bra här i sitt lilla revir, matservering ingår och allt!

      Och nej, hur tramsig han än är så är det en hankatt. Det syns.

      Radera
  3. Fina Tramse... Synd att han tramsade sig och inte kom fram förrän efter vi hade åkt. Hade varit kul att testa Andersfingret på honom ;-)

    Fin film! Anders tyckte att matbiten var för stor, men då har han å andra sidan inte testat fingret... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hade gärna velat se Andersfingret där mot Tramse. Det får bli frukost eller middag nästa gång, då är sannolikheten störst att han kommer.

      Tramse behöver få slita lite och jag är glad om det inte är mitt finger han sliter i. Men Anders är välkommen att prova med en liten köttbit.

      Radera
  4. Vassa tänder, vassa klor och egensinnighet kännetecknar en del katter. De är rädda om sin integritet och går sin egen väg! Gillar filmsnutten!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl därför jag gillar katter!

      Radera
  5. Tramse är jättesöt! Jag tror säkert att han vill bli kelad med, endera dagen. Ibland skulle jag vilja ha katt. Men tycker inte det funkar i lägenhet i stan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror också han vill bli kelad med, han har bara inte fattat det själv.

      Radera
  6. Åh så söt lilla Tramse är! Och ja, kattungar har verkligen vassa tänder och klor. Vår lilla Troja älskade att klättra hela vägen upp på benen och ryggen och sätta sig på axeln. Det var inte skönt... Nu när hon inte finns mer skulle jag gärna känna klorna i ryggen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trots att det är en hankatt så är han faktiskt både söt och liten.

      När jag var liten hade vi kattungar som klättrade upp på pappas bara ben på morgonen. Det var en period han var helt rödrandig ...

      Radera
  7. Tramsiga Tramse vill nog hålla distans som i Coronatider. Usch, för de vassa klorna=/ Han kommer när det passar honom. Visst är det nog konstigt att han är fortfarande på sin vakt. Jsg tycker att de flesta vildkatterna i Spanien är vaksamma.
    Trevlig kväll <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vildkatternas vaksamhet är nog djupt förankrad i dem, bättre fly ... Men jag har även sett vildkatter som väldigt gärna vill ha sig en klapp. Tror det beror på var de lever, miljön och vad de vänjer sig vid hela kattkolonin.

      Radera
  8. Härlig katthistoria! Katter gör verkligen precis som de vill, vilket kanske också är tjusningen med dem.
    Fick inte videon att fungera dock.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad konstigt att filmen inte fungerar, kanske Blogger krånglade den dagen.

      Och jo, det är väl det som är charmen med katter, att man inte ska komma här och tro att man kan göra vad som helst med dem!

      Kram

      Radera
  9. Vilken historia! Se upp för de vassa tänderna och klorna! Men det är en fin katt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en fin kissemisse med vassa klor! Och det ska han ju ha.

      Radera
  10. Svar
    1. Tänk så en vildkatt kan nästla sig in i ens hjärta.

      Radera
  11. Jag håller med Violen om att vissa katter verkar vara extra rädda om sin integritet, vare sig de gillar en eller ej. Det skiljer sig massor från katt till katt hur när de vill vara. Just nu har vi en katt som är så extremt social och vill ligga i knät eller på en om man själv ligger ner. De vassa klorna kommer då också gärna fram när han ska trampa en stund och det gör rejält ont. Roliga men tramsiga djur är det allt.

    SvaraRadera
  12. Heisann, så fint dere fikk det sammen til slutt! OBS... rettelse: til slutt bryr han seg jo ikke, men det er bare en pause, vil jeg tro... han klarer nok ikke å holde seg unna i lengden når trangen til kjøtt blir for sterk!

    SvaraRadera
  13. Så fin berättelse om Tramse. Det är inte lätt att vara kisse och vilja vara nära ibland och ibland inte. Men tror ju att han uppskattar både maten och uppmärksamheten när han känner för det. :-)

    Vi har en hittekatt som är lite reserverad mot människor, särskilt obekanta, och hon är absolut ingen knä- eller goskatt. Men hon gillar att få pälsen borstad för då spinner hon och kråmar sig. Å, så gillar hon att få mat!

    SvaraRadera
  14. Katter är individualister, låt tiden ha sin gång så löser det sig. Sista bilden var kul.

    SvaraRadera