Att vara kopplad

Att vara kopplad kan man vara på många sätt. På semestern ska man helst vara avkopplad medan man i jobbet ska vara påkopplad. Hemma ska man vara inkopplad, ja det ska man väl vara hela tiden numer. Man måste ha bra koppling till internet. För hur ska det annars gå med en här i livet?

Ja, vad det resulterar i är i alla fall mindre bloggande.

Men att vara bortkopplad ett tag är nog bara bra, bara man vet att man sedan blir påkopplad igen och att kopplingen är bra och stadig, att man har bra uppkoppling i hemmet. Och det var det jag skulle komma till...

Första semesterveckan fick mannen min ett mail ifrån Flexnet, vår internetleverantör av mobilt 4G i hemmet. Där stod det att från och med omgående så är det inte fritt utan när vi har använt 200 GB så stryps flödet till bara några få droppar. Och med tanke på att TV-tittandet går på detta så blir det ju katastrof! För att inte tala om spelandet, bloggandet och allt annat roligt, vettigt och idiotiskt man gör där man anser sig behöva vara uppkopplad på internet.

I våras pratade jag med Fru Holland, de hade låtit dra in fiber från Movistar och det funkade jättebra! Strax innan semestern lät Herr Cuba dra in det hos sig och han var så nöjd! Och de betalade ingenting för installationen! Kan det verkligen stämma? tänkte vi misstroget, vi vet ju att i Sverige får man betala minst 20 000 kr för att låta koppla upp sig. Vi hade tänkta att efter semestern undersöka detta närmare, men nu med detta mailet från Flexnet så fanns det inte längre så mycket val.

Samma dag som vi kom hem ringde därför mannen min till Movistar och sa att vi vill också ha fiber hos oss. Sedan räckte han luren till mig för han förstod inte riktigt vad han i luren sa. Jag förstod inte allt heller men med många öhhh, ehhh och ahh mellan de spanska orden så tecknade jag avtal med Movistar, fiber och fast telefoni för ca 45 € per månad, inga mer kostnader. (Ska bli spännande att få första räkningen. Tror jag.)

Det samtalet var en fredag, i början av veckan efter skulle det ringa en tekniker för att avtala om installationstid. Mannen min och jag bestämde att om det inte har ringt någon på onsdagen så ringer vi igen.

Onsdag kl 11.30 ringde jag därför. Jodå, de hade försökt ringa oss men de hade fått fel nummer av oss. Ja, jo visst. Säkert. Det var ju därför som Movistar-mannen i fredags hade lyckats ringa upp mig också? Hur som helst så skulle teknikern ringa inom en halvtimme.

När det gått 1,5 timme ringde jag igen. Vårt ärende har satts på hold, sa hon i luren. VA?! gormade jag. Någon kommer att höra av sig de närmaste dagarna, svarade hon.

Åskmolnet över huset tjocknade! Vi har ju sparat på megabittarna, kopplat ifrån för att inga uppdateringar ska göras, vi trodde ju det var på gång nu och så blir vi satta på hold. Vad det nu innebar.

Men kl 17.30 samma dag ringde de igen och frågade om teknikern kunde få komma om 30 minuter. Och visst fick han det! Och visst kom han!

Udda person, det där! Han meckade och donade där ute på stolparna, kom instapplandes i köket.
- Agua! Necesito agua!
Så jag hällde upp vatten åt honom och han hällde i sig två glas på raken och gick sedan ut igen. Kändes lite sådär. Hoppas han inte rasar ned från stolpen!

Sedan skulle det då borras hål i väggen (vi hade fått tillstånd från Naira, hon som vi hyr av). Han började borra och dona men kom sedan ut igen till oss.
- No es posible!

Näpp, funkade inte.

 
Han kunde inte borra för väggen var för hård. Han hade en batteridriven borrmaskin. Hade vi någon annan han kunde låna? Vi skrattade och frågade om skruvdragaren från IKEA var till hjälp. Till slut åkte han hem och var efter fem minuter tillbaka med en sladddriven. Nu så!
- No es posible! kom han igen och sa efter en stund. Y más agua!
- Provat med slagborrsläget, kanske? tyckte vi. Och lite pumpande med borren?

Efter ytterligare några glas vatten kom till slut borret ut glödhett på andra sidan väggen! Och efter ytterligare lite fipplande har vi nu fiber indraget! Jippi!

Tredje gången gillt! Pilarna är hans borrförsök i väggen.
De är nu igenspacklade och övermålade av mig.
Placeringen av låddan på en lampskärm med resårband runt sig...
Mannen mins förslag på lösning för att det skulle bli bättre mottagning i huset.
Funkade inte. Låddan står på en stol i dörröppningen just nu.
Just nu.

Tyvärr kommer vi ju inte upp till de 300 MB som installatören pratade om men är ändå ganska bra. Huset är i sten och betong så täckningen i mitt kontor är tyvärr minst sagt värdelös och förstärkaren vi köpte stör ut TV:n. Men vi ska nog komma på något, det löser sig.

Så sedan förra onsdagen har vi obegränsad internet igen! Jippi! Och till en lägre kostnad än hos Flexnet! Jippi igen. Och så har vi fast telefoni! Det är bra! Fast ännu ingen telefon...

Cool! Finns många roliga telefoner nu. Finns den i rött tro?
Bild lånad från Mediamarkt.

Skadarlija - det bohemiska Belgrad

Semester i Serbien del 3

Belgrad har sitt alldeles egna Montmartre, Paris bohemiska kvarter, där poeter, musiker och konstnärer samlades och levde. Området heter Skadalija, på kyrilliska Скадарлија. Eller område och område, det är mer eller mindre en 400 meter lång gata som heter Skadarskagatan.

Kommer man till Belgrad så måste man ta sig en promenad hit och njuta av maten i (minst) en av de många restaurangerna. Hit kom jugoslaviska konstnärssjälar i slutet av 1800-talet och fram till 1930-talet för att äta god mat, prata politik och vara bland likasinnade. Närheten till Belgrads nationalteater är troligen en bidragande orsak till varför det blev just detta område. Då där finns konstgallerier och poesikvällar anordnas så är det fortfarande en levande konstnärsgata om än inte på samma sätt som det en gång var.

Denna blomstervägg kommer jag ihåg
från förra gången vi var i Serbien.

Det är så fint! Det är stora träd som skuggar, blommor i mängder på väggarna och i arrangemang på gatan, hantverk som säljes i några stånd, levande musik och glada människor!

Atmosfären efter vår middag på Dva Jelena

Och rätt som det är så förflyttas man 150 år tillbaka i tiden! För vem är det där som kommer emot oss? Ingen aaaning för det här är inte vår svenska historia med Zorn, Strindberg och Carl Larsson.

De poserade bara för mig!
Han med skägget tror jag ska föreställa
Djura Jakšić.

Nej, här är det den berömda serbiske målaren och författaren Djura Jakšić (1832-1878) som kommer till liv utanför sitt restaurerade hus där han numer även sitter som staty (skymtar längst till höger i bilden nedan).

En promend på den vackra gamla gatan.

Vackra klädnader!

Även om jag inte kan mycket serbiska, bara några få ord, så uppskattade jag ändå att se dessa skådespelare, musikanter och sångerskor som klätt upp sig tidsenligt och framförde sina roller. Som jag förstår det så är detta något som brukar framföras på sommarkvällarna (april-september) mellan kl 19 och 20. Så det bör man inte missa!

Och efter detta så avnjuter man så klart en riktigt god middag på någon av restaurangerna. Vi valde denna gång Dva Jelena, Två hjortar, och det var mycket gott och som alltid på serbiska restauranger: väldigt billigt!

En del av menyn

Det är många kändisar som genom åren har avnjutit den serbiska maten på restaurangerna i Skadarlija. Vad sägs om Alfred Hitchcock, George H.W. Bush, Jimi Hendrix och den spanske kungen Juan Carlos I - för att nämna några!

Den vackra stenbeläggningen.
Högklackat avrådes - om man inte vill trippa på tårna hela tiden.

Skyltsöndag nr 24 - Perfekt

Jag känner att jag är ännu inte riktigt igång igen med bloggandet! Förstår inte riktigt varför men det lossar väl.

Söndag är det hur som helst och då är det ju Skyltsöndag!

Och nu kommer ni märka hur bortkopplad jag känner mig. Jag ska nämligen bara visa en endaste skylt! Inget tema! Ingen humor! Inga felskrivningar!

Bara så oerhört ... perfekt!

Ölands Södra Udde, Ottenby, Långe Jan

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Underhållande här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Den serbiska maten

Köttallrik med gratinerad ost

Semester i Serbien del 2

Jag har några kokböcker med serbisk mat men precis som med svensk husmanskost så ser det inte alltid så där aptitligt ut. Kålpudding ser faktiskt inte så gott ut (eller jo, men det är ju för att jag vet vad det är och för att jag gillar det). Det är inte direkt bilder på mat som förför, som lockar en att prova.

Men den serbiska maten är så god!

Šopska salata

De stora ”pannbiffarna” pljeskavica och

ćevap som är som järpar på spett, grillade paprikor i olja, vinäger och vitlök, paprikaröran ajvar, bönsoppan pasulj, de goda salladerna. Stoppa en pljeskavica i ett pitabröd, lägg i en skiva tomat, några gurkskivor och ajvar = serbisk snabbmat. Slår en BigMac alla gånger! Eller i en skål, lägg tomat och (skalad) gurka skurna i bitar, häll över olja, vinäger, salta (ev örtsalt) och riv till sist en ost (typ feta) över. Den salladen kallas för Šopska salata [shopska salata]. Ät till fisken eller köttet, gärna i stället för potatis. Så jättegott och enkelt! Och sarma (kåldolmar gjorda med hela surkålsblad) var det länge sedan jag åt nu! Gu så gott!

Hemgjord och ljuvligt god ajvar

Äsch, nu blev jag ju hungrig!

För en svensk är priserna nästan skrattretande låga på serbiska restauranger. På vår bröllopsdag åt vi på en fin restaurang, Restauran Durmitor. Vi var 6 personer (sonen var så klart med och han äter ju som en vuxen nu). Svärmor åt en risotto samt friterade champinjoner, mannen min beställde någon typ av kött och fick två jättestora bitar, moster och morbror beställde samma som sonen och jag: en tallrik för två med olika slags kött och korvar (se den översta bilden). Sedan var det paprikor, ajvar, potatisklyftor, šopska salata, vin, öl, vatten, läsk och ”en stark en” efter maten. Det var så gott, vi vräkte i oss! Sonen var tvungen att spänna upp bältet till byxorna. Det var så otroligt mycket mat så doggie bagen räckte till en middag till.

Hela middagen gick på ca 800 kr. 

Den som är nyfiken kan gå in på restaurangens hemsida, längst ned kan man välja engelska om serbiskan känns svår att förstå (ja, jag retas, jag kan bara några få ord och de kyrilliska bokstäverna gör det ju inte särskilt mycket lättare). Priserna är så klart i serbiska dinarer men flytta kommatecknet åt vänster en gång så blir det ungefär i SEK, flytta två steg så blir det ungefär i EUR. Ungefär.

Grillade paprikor

Jag upplever den serbiska maten som ”redig” mat: det är riktigt kött och riktiga korvar, det är bönor, potatis, grönsaksröror och andra grönsaksrätter. Inga små tapas, inga tjusiga franska piffigheter. Självklart finns de internationella köken även där på menyn men det är ju inte det jag vill äta, jag vill ju äta den där riktiga husmanskosten!

Nu ska jag gå och inventera kylskåpet!

Att ansöka om nationellt ID-kort

Enligt spansk lag måste man alltid kunna legitimera sig, för oss innebär det då att vi egentligen alltid måste bära med oss våra pass. Nu gör vi ju inte det, jag har dock en papperskopia i plånboken och vi har foton på våra pass i våra mobiltelefoner. Oftast så duger ju de svenska körkorten men de är faktiskt inte riktiga ID-handlingar då de saknar uppgift om nationalitet.

Därför bestämde vi att när vi då skulle åka till Sverige på semester så skulle vi passa på att ansöka om nationellt ID-kort. Dessutom bestämde vi rätt fort att vi ber att få dem sända till Sveriges konsulat i Málaga då det normalt tar fem arbetsdagar för att få pass och ID-kort, det skulle då vara på håret att vi skulle få dem innan resan tillbaka till Spanien. En dag till så hade det varit försent och det går inte att ändra utlämningsställe i efterhand. Det kostar 16 € extra per kort (eller pass) för att få hämta ut det på ambassaden eller konsulatet (det kostar inte extra att få det vidarebefordrat till konsulat) medan själva kortet kostar 400 kr när man är på Polisen i Sverige (pass 350 kr).

Varför kostar ID-kortet mer än passet? Passet är ju en hel bok!

Vi bokade via internet tid för ansökan dagen efter ankomsten till Sverige. Jag hade först tänkt att ta det samma dag som vi anlände eftersom vi kom så tidigt på dagen men attans tur vi inte gjorde det för det var rena korsförhöret! Jag trodde i min enfald att det räckte med att visa de giltiga passen, ta foto, skriva under och betala men ack så vi bedrog oss! Polisen ville för var och en av oss bland annat veta...

• Namn, adress och telefonnummer där man är skriven.
• Adress i Sverige. (Tänk om man inte hade någon att uppge? Om man bott på hotell? Bara var där över dagen?Hur fungerar det då?)
• Alla bostadsadresser man haft under hela sitt liv och mellan vilka tidpunkter.
• Föräldrarnas namn och födelsedag.
• Var föräldrarna föddes.
• Vilket datum föräldrarna gifte sig. (Alltså allvarligt! Mannen min kommer knappt ihåg vår bröllopsdag! Själv hade jag full koll på mina föräldrars, så klart!)
• Om föräldrarna hade bott utomlands, var och när.
• Var föräldrarna hade medborgarskap.

Jag har säkert glömt hälften av allt poliskvinnan på andra sidan glaset frågade om under den timma vi var där. Jag frågade henne lite försiktigt varför vi skulle uppge allt detta varpå hon svarade att vi var ju utlänningar nu.

Öh? Va? Nä, det är vi inte. Vi är utlandsboende svenskar. Utlänningar är vi i Spanien. Tycker jag.

Jag kan bara konstatera att jag kände mig som en förbrytare för jag kom inte ihåg om jag var ett eller två år gammal när vi flyttade till den adress där jag sedan växte upp och där mamma och pappa bor kvar. Mannen min ska vi inte tala om! Han har flyttat mer än mig, har nollkoll på vigslar och en hel del annat datummässigt. Fast i ärlighetens namn så hade jag inte riktigt koll på var mamma bodde som nyfödd, hon såg (inte så) lite sur ut när hon rättade mig:

-Inte är jag född där, heller!

Uppsidejsi!

Men trots att vi på vägen ut kom på att vi varit skrivna på en adress till och lite andra osäkra och fladdriga svar så måste det mesta ha stämt för dagen innan vi lämnade Sverige fick jag ett mail om att nu fanns våra nationella ID-kort att hämta på ambassaden i Madrid. Dit sände jag ett mail och bad dem skicka dem vidare till konsulatet i Málaga (allt enligt deras instruktioner om förfarandet) och fick till svar att de har redan sänts dit och finns för avhämtning om några dagar. Kolla först att de är där! var dock rådet ifrån ambassaden.

Och så kan jag konstatera att jag ska sätta mig ned och skriva upp alla dessa uppgifter om datum och adresser hit och dit. När passen går ut om några år så är det samma visa igen. Fast jag undrar om de godkänner att man bara slänger fram ett papper med alla uppgifter? Kanske blir för präktigt eller så tänds varningsklockor hos dem.

Självklart är jag ju tacksam för att de är noga och jag inser att alla sökande måste behandlas lika. Men det blev lite tramsigt eftersom vi trots allt hade giltiga pass och det är inte så länge sedan vi flyttade.

Snart har vi våra kort, i alla fall!

Vet du vilket år och vilken dag dina föräldrar gifte sig?

Vet du orten de föddes på?

Kan du rabbla upp alla adresser du varit mantalsskriven på och under vilka perioder?

Och utan att du känner dig som en terrorist som försöker komma över identitetshandlingar?!

Skyltsöndag nr 23 – Semesterfoton

Vi var i Kalmar under semestern och precis just den helgen var det marknad. Massor med folk. Massor med stånd på de kullerstensbelagda gatorna. Många roliga saker ville de att man skulle köpa, mycket gott. Bland annat var det en engelsman som sålde engelsk fudge.

OK, inga fingrar i fudgen (skylten längst till vänster). Men borde han inte veta hur man stavar tryffel på på engelska?

~ ☺ ~

Det här var en ny variant för mig! Det var nästan så jag ville köpa något bara för att se hur kvittot skulle se ut. Jag såg det sedan även någonstans i Stockholmsområdet några dagar senare. Men man kan ju tycka att det borde finnas en sommarvariant på skylten också. Kändes inte så jättejuligt där sista helgen i juli. Men det är kanske lätt att blanda ihop jul och juli?

~ ☺ ~

Vi var en sväng på Tom Tits Experiment i Södertälje. Där skyltade de på golvet om vart man var på väg om man gick uppför alla de många trappstegen. Ibland önskar man att man var en liten fluga! Skulle gärna ha suttit där på väggen när de upptäckte N-missen.

~ ☺ ~

Vi tog en kaffe på morgonkvisten på Arlanda medan vi väntade på vårt flyg till Málaga. Jag satt länge och tittade på den där gröna luckan märkt Utrymningsskåp. Jag förstod inte. Om det händer något så ska man väl öppna den. Men vad finns där? Ska man plocka ut något? Är det meningen att man ska hoppa in där? Då borde de kanske ha gjort luckan liiiite större och inte satt den så högt upp. Dessutom får man ju inte blockera med sopkorgar så där. Aja-baja! Eller är det meningen att man ska klättra upp på dem och sedan in i skåpet? Och vart bär det hän därifrån?

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Underhållande här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Blogg och internet med semester

Nu är vi hemma igen! Eller nu och nu, vi kom hem fredags förmiddag efter att ha sovit två timmar under natten, gått upp klockan två, vi satte oss i bilen till Arlanda strax efter tre, planet lyfte strax efter sex och sedan stod Herr Cuba på parkeringen och väntade på oss med sin bil i Málagas värme. Från 13 grader till 33 grader på drygt fyra timmar. Puh!

Jag ska skriva mer om vad vi har upplevt och sett, det kommer nog att komma lite huller om buller, Sverige blandat med Serbien blandat med Spanien. Precis som vårt liv.

Vad jag i alla fall kan konstatera är att jag har inte alls bloggat så som jag hade planerat, så som jag tänkt mig eller så som jag trodde jag skulle göra. Vad blev det, två-tre inlägg på lika många veckor? Känns konstigt. Men det finns som alltid orsaker. Först och främst så är jag helt enkelt inte bekväm med att sitta med plattan eller telefonen och skriva, det är så himla bökigt! Jag fick om jag vill låna mannen mins dator och det finns så klart datorer hos svärmor och hos mina föräldrar. Men det är svårt att sätta sig ned och skriva när man vill spendera så mycket vaken tid med dem som man kan under den korta tiden vi var där.

En annan faktor är att tankarna och intrycken har behövt mentalt sorteras och behandlas, framför allt efter Serbien-resan. Så mycket intryck!

Men nu kan jag börja bloggbomba! Fast med begränsat internet då vår internetleverantör tyckte det var lämpligt att under semestern skicka email om att vi inte längre har obegränsat internet – med omedelbar verkan. Och när man betänker att 200 GB (om jag minns rätt) ska räcka till en månads surfande, spelande, skypande, uppladdande (tänk alla semesterfoton som ska laddas upp till molnet!), nedladdande (sedan ska fotona ned igen för behandling och upp igen till bloggen), uppdaterande och TV-tittande så blir det inte så himla kul. Det kommer väl ett inlägg om det med.

Men det är söndag idag! Så nu ska jag gå igenom bildarkivet och se om där finns någon skylt!