En udda jul!

Juldagen... den lite sega dagen. I alla fall om man har haft en helg som min.

Jag skulle ju vara tyst. Hur ska det vara möjligt?! Jag tyst? Nä... Det har varit oerhört påfrestande för alla - för mig som kraxar och tappar andan och för de andra som inte hör vad jag försöker kraxa fram. Och sedan på natten får man sota för att man inte varit tyst. Host-host!

I tisdags drog jag i alla fall med mamma och pappa till marknaden i Fuengirola där de köpte lite smått att lägga under granen. Därpå åkte vi till Mercacentro så pappa kunde få sin nymalda köttfärs till köttbullarna. Sedan begav vi oss till Carrefour och storhandlade. Mycket blev det! Pappa sa lite avvaktande när mamma betalat "Jaha, och hur mycket gick det här kalaset på, tro!?
Mamma konstaterade att vi hade köpt massor med gott, mååånga flaskor med bubbel och annat så hon blev glatt överraskad, ungefär hälften av vad hon trott det skulle gå på. Puh!

Igår gick det hela av stapeln! Hela familjen kom hit hem till oss och fick se hur vi nu bor. Som alltid blir man stående och tittar på utsikten. Vädret beslöt ju dessutom att slå på stort! Den första cavan öppnades och avnjöts på terrassen där det var solglasögon på och jackor av!

Ja, den står lite snett i sin kruka!
Men julgranar ska väl stå snett, ska de inte?

Vi avnjöt årets fruktkaka som inte smakade som den brukar men å så gott det var! Huset doftade av nybakade pepparkakor, en röd duk låg på bordet och lite juligt var det inomhus. Sonen och de yngsta brorsbarnen tittade på Kalle - alla traditioner ska inte brytas.
Presenterna under rumsgranen delades ut och flamencoklänningarna med solfjädrar och hårklämmor till de två yngsta brorsdöttrarna (drygt 2 och nästan 4 år) var klockrena presenter! De poserade sedan vant så det har förevigats från alla håll och kanter.

På julbordet var det Sverige möter Spanien! Storebror fick till sin glädje dra igång den sk grillen för att tillaga gambas (han sken som en sol när vi insåg att de inte alls var kokta som vi trott utan var råa), vi skivade upp korvar och skinkor, Janssons stod där intill pappas inlagda sill. Mat i överflöd, som vanligt. Överflödet avnjöts förövrigt idag med så som traditionen bjuder.

Idag hade vi en lugn dag. Vi tog en promenad utmed strandkanten, drack lite kaffe medan vi njöt av solen och värmen.

I Sverige är man vad vid att julen ska vara mysig. Mysighetsfaktorn är ju inte direkt hög när det är varmt och soligt men det var en bra julafton ändå! Bara udda...

Lite i efterhand, GOD JUL allihop!

Nu är de här!

Äntligen!

Idag var vi på ... herrejisses, jag höll på att skriva Arlanda! ... MÁLAGA flygplats och mötte min familj. Åh, vad skönt att se dem, tror det är det längsta jag varit ifrån att träffa dem, i alla fall mamma och pappa.

Lånat bilden från Norwegian

Vi tog med oss mamma och pappa hem till oss och lämnade av deras resväskor medan mina bröder med familjer tog tåget till Los Boliches i Fuengirola. Tågresan gick galant! Tror de betalade 2.65 € per vuxen för resan. Tyvärr blev det sedan lite trassel med att komma in till lägenheten som de skulle bo i då kvinnan som skulle lämna över nycklar osv inte kom på utsatt tid och telefonnumret gick till en vilt främmande spanjorska. Tankarna snurrade, hade vi blivit lurade? Men det löste sig, två siffror hade blivit omkastade i telefonnumret och hon satt bara och väntade på att någon av oss skulle höra av sig.

Vi åt en gemensam lunch-middag ute i Fuengirola och sedan begav vi oss (till respektive) hem igen. Familjen var väldigt trött efter att ha varit uppe sedan 4 i morse och det var nog inte många timmars sömn dessförinnan.

Min förkylning tog tillfället i akt att utveckla sig åt ett helt idiotiskt håll: heshet och nu på kvällen ett ynkligt viskande. Mannen min blir sur på mig så fort jag öppnar munnen ("Nu är du TYST!") men det är faktiskt inte så lätt när man inte har träffats på så länge. Det är så mycket att fråga och berätta om så det är ingen hejd egentligen! Ska väl snart gå och sova och vila rösten helt så jag kan få prata ikapp imorgon. Om jag kan...

Idag kom dessutom Fru Torreblancas man ned hit med hennes nya bil. Från Sverige kl 9 i  fredags till kl 17 idag - snabbt kört!

Nu är det förkylt

Den senaste tiden när vi har varit ute på stan har jag sett flera som gått med halsduken virad upp över mun och näsa. Först har jag tänkt att det är lite svalare ut, så som man i Sverige kan svepa halsduken över ansiktet när det är snålblåst och minus 20 grader. Fast här kanske det var 13-14 grader...

Eller är det någon smitta jag missat?

Smittan missade i alla fall inte mig för här sitter man med tjock hals och allmänt hängig. Jag som skulle ha gjort det och det och det inför familjens ankomst imorgon. Nu blev bara första det:et avklarat, känns det som.

Nu blir det som det blir och det funkar det med.

Men lite taskigt är det!

(Den som vill kan ju roa sig med att räkna antalet gånger jag använt ordet det i detta inlägget. Många gånger blev det. Oj, en gång till...)

Att framföra en bil i Spanien

I Spanien är det samma regler som i Sverige, vägskyltarna är lika - eller i alla fall snarlika - och det är i stort sett samma bilmärken som rullar runt på fyra däck.

Men ändå är det inte samma sak... Man tänker på olika saker och på olika sätt så det är inte bara att köra på enligt vanligt svenskt manér. Jag tycker att det körs både bättre och sämre i Spanien. Jag vet de som inte har några problem med att sätta sig bakom ratten men även de som varit här ett halvår eller mer men ännu inte vågat sig på de spanska vägarna såvida inte någon annan kör.

Men vad är då skillnaden? Här är lite av det så som JAG ser det, inte nödvändigtvis så som någon annan ser det.

Hastigheten, den måste man inte överskrida och man bör heller inte göra det. Det finns en hel del ställen med kameraövervakning, radiokontrollerad sådan som kollar hur lång tid du tar på dig att köra en viss sträcka och därmed mäter snitthastigheten. Böter utfärdas per automatik.
På motorvägarna är det 120 km/h men folk verkar generellt ligga kring - hör och häpna! - 110 km/h. De tunga fordonen och de som i de mycket branta vägarna inte klarar av att hålla en nämnvärd fart trycker snabbt på varningsljusen: här är en som kör sakta!

Vet ni vad den här skylten betyder?

Rondell? Nej, det är fel. Det betyder i Spanien parkeringsrundel. Där kan man stanna till och vänta in vänner som ska hänga med på bilturen eller så lastar man i/ur bilen här. Eller varför inte stanna en stund och beundra de oftast mycket vackert dekorerade mittpartierna i parkeringsrundeln? Det finns ju alltid två vägbanor så övriga trafikanter kan nyttja den inre, den används ju så sällan ändå.
Med tanke på antalet rundlar av denna sort här vid Solkusten (någon nämnde att man fick bidrag för varje) så borde det inte råda brist på parkeringsplatser. Men det gör det alltid...

I varje bil ska det finnas en knapp för varningsljusen. Den har jag i Sverige tryckt på kanske en, max två, gånger. Här används den flitigt - inte av mig men av övriga bilister. Som nämnts ovan, om man kör saktare eller om det är ett stopp längre fram på motorvägen trycks knappen in. Men även om man dubbelparkerar på vägbanan och hoppar ur för att ta sig en kaffe och churros. Som sagt, det finns ju en vägbana till...

I alla bilar ska det finnas en liten spak på vänster sida om ratten. Den kan man föra både uppåt och nedåt och nämen titta! Det blinkar på utsidan av bilen. Fiffigt! Då kanske man faktiskt kan säga vad man planerar göra. Fast körriktningsvisaren funkar rätt illa oavsett land. Eller ja, mekaniken fungerar ju, det är snarare föraren som fungerar illa.

Parkering bör man inte göra på icke avsedd plats (dvs t ex de med gul vägmarkering) för då står bilen sannolikt på annat ställe när man tänker köra vidare. Det kostar tydligen ca 100 € att hämta ut den från polisens uppsamlingsställe (i Fuengirola ligger den mellan Feriaplatsen och Svenska Skolan). Man ser bogserbilar lite överallt och vi har sett flera bilar förflyttas. Fru Torreblanca tyckte att det var bra att prova denna funktion redan första veckan hon var här i Spanien, hon fick då hämta ut sin hyrbil på ovan nämnda ställe.

Det finns många oövervakade övergångsställen och jag tycker att bilisterna är duktiga på att stanna och släppa förbi de gående. Men som gående skulle jag ALDRIG bara kliva rakt ut och lita på att bilen stannar, jag har sett alltför många bilister som bara kör trots att bilen i andra fältet stannat långt där framme. Läskigt! Och jag vet också hur svårt det är att se alla de gående med solen som skiner rakt i ögonen eller skuggor som fladdrar.

Jag tycker också att folk är vänliga med att släppa fram om man kommer från annan väg eller om det är någon som bestämt sig för att parkera lite längre fram i ens körfält (blixtlåsprincipen). Detta gäller dock ej när man kommer från påfarterna till A7. De är INTE roliga. Där gäller det att vara hjälpsam och släppa fram (byta fil till den till vänster helst) och försöka hjälpa till att undvika läskiga situationer.

Det är väldigt mycket som försiggår i trafiken. I den spanska trafiken byter man friskt filer utan att visa det, man svänger lite hur som helst fram och tillbaka. Och emellan bilarna väver sig alla dessa mopedister och motorcyklister utan mer skydd än hjälm på huvudet.

Man ser många bilar med bucklor, många silvertejpade stötfångare. Som tur är ser man sällan olyckorna så jag hoppas att det mesta är att de själva har backat in i en stolpe.

Pandoras ask, ni vet. Människan lever på hoppet.

Julgranen är på plats!

Idag satte vi oss i bilen och åkte till Viveros Guzman i Alhaurín de la Torre, ca 25 minuter hemifrån. Det var mannen min, Fru Torreblanca och jag. Planen var ju att köpa årets gran och jag hade ju siktet inställt på en rumsgran som jag nämnde i Första Advent-inlägget. Frågan var om vi skulle hitta någon och om vi skulle vara villiga att betala vad de ville ha för den.

Först och främst måste jag berätta om Viveros Guzman. STOOORT! Det var julpyntat från golv till tak och vi stod emellanåt med fåniga julleenden alla tre. Här skulle vännen Lina ha kunnat passa in som fisken i vattnet - dekorationsmöjligheterna och materialen rena drömmen!

Vi gick gång upp och gång ned, tittade, vred och vände på blad, krukor och blommor medan mannen min led lite stilla - detta är inte hans favoritsysselsättning. Även om han tycker det är vackert och emellanåt intressant med växter så är det ju lite ansträngande att vara där med två växtfanatiker. Fast jag tror inte att det var så farligt, jag hade lovat att vi inte skulle vara där hela dagen - bara halva. Vi konstaterade alla tre att det var ett stort utbud, växterna var fina men den var inte vidare billigt om vi jämförde med de plantskolor som ligger närmare, de i Mijas och på vägen upp mot Coín.

Men vi hittade i alla fall olika slags granar och diskuterade länge om vi skulle ha en vanlig gran, en i plast, en rumsgran eller (vilket mannen min förespråkade) en palm. Till slut blev det min rumsgran, en Auraucaria excelsa. Den har lite mer platta grenar och ljusare färg än de rumsgranar man ser ute i parker och trädgårdar här (den jag länkade till ovan).

Vi packade in våra växter (Fru Torreblanca hade redan köpt gran, två stycken närmare bestämt, men passade ändå på att hitta lite annat) och körde sedan till den plantskola där vi köpt våra ytterkrukor så att vi skulle få lika som de vi hade köpt där tidigare. Där stod jag bara och gapade, trodde inte mina ögon: de sålde fina kungsgranar där de stoppat foten i en kruka med betong! De var torra som fnöske och det bara rasade barr. Spanjorer... :)

Nu står i alla fall den fina rumsgranen på utvald plats här hemma, vi har börjat pynta den men behöver hitta ett bättre glitter. Tur att vi köpte små och lätta kulor och pynt för grenarna är väldigt veka, stammen är fastbuden vid en bambupinne ända upp till toppen för annars bågnar den totalt.

Julen är ett steg närmare och känslan börjar infinna sig!
Fa-la-la-la-la...

Glasögon och telefon

Händelserik dag!

Karl Lagerfeldt från SpecSavers

Dagen började egentligen med att jag hämtade mina nya glasögon! Det är bara att inse, jag är så gammal att jag nu har progressiva glas i bågarna. Jag nappade på SpecSavers erbjudande om att köpa ett par och få det progressiva till reducerat pris samt att man får ett par glasögon extra, lämpligen ett par solglasögon då (lik förbannat mycket pengar: 282 € tror jag det blev). Så nu har jag det första paret, ska prova de vanliga så att jag vänjer mig och därefter beställa solglasögonen. Jag kan förhoppningsvis nu gå från fem till tre par glasögon, i alla fall!

För mig är slipade solglasögon en livsnödvändighet! Jag är väldigt ljuskänslig (stora pupiller) och dessutom så sa optikern att om gråstarr finns i släkten så ska man vara oerhört noga med att använda solglasögon som täcker ögat ordentligt då solljuset kan förvärra det. Gråstarr är tydligen vanligt i Spanien. Så tur att jag har använt solglasögon så fort jag satt foten utomhus dagstid de senaste 15 åren...

Ja, sedan hämtade vi ju de nya registreringsskyltarna till bilen. Äntligen!

Nokia Lumia 735

Och ikväll, precis innan leveransen av pizzan (lite slapp måste man få vara någon gång och just nu är jag VÄRD det!) kom julklappen till sonen och MIN NYA GRÖNA MOBILTELEFON! Jag har varit så handikappad med min gamla Android-telefon. Och installationen av den nya Windows-telefonen har gått som en dans! Mycket är trots allt sparat någonstans där uppe i det grå så mycket är tillbaka. det jag saknar är ju det som egentligen är mest värt: fotona... Jag hade ett helt underbart foto av min man och son som nu är puts väck... Som tur är har jag en son som är kramig och gosig så vi får helt enkelt ta ett nytt.

Registrering av bil - akt 4

Idag har det äntligen hänt lite saker på bilsidan!

Vår kontakt Antonio på Gestoría Rosales tyckte tydligen att det var lämpligt att gå på semester mitt i hela vår faderulla utan att meddela oss så jag tror allt egentligen tog längre tid än vad det skulle. Och så var det ju det där med att vi blev av med våra mobiltelefoner så vi var onåbara under några dagar.

Men idag var vi till kontoret och fick våra papper, en hel folder med tillstånd och annat som ska ligga i bilen. Vi hade ju dessutom betalat 700 € så vi fick tillbaka ungefär hälften - TACK! Sedan åkte vi till Cotocar i Fuengirola för att hämta de nya registreringsskyltarna (tog ca 10 minuter att fixa).

Så nu har vi lite siffror, svart på vitt, vad det kostade att registrera bilen i Spanien, med hjälp av Gestoría Rosales:

Bil	Hyundai i30
Årsmodell	2010
Drivmedel	Diesel
Miljöbil	Ja (119 CO2)
Besiktning hos ITV	153,40 €
IVTM (vägskatt 3 mån)	15,34 €
Perito (sakkunnig)	110,00 €
Tasas (avgifter)	100,00 €
Honorarios (arvode)	100,00 €
Nya skyltar (2 st) i aluminium	22,94 €
TOTALT	501,68 €

Försäkringen är fixad också - dessa förbenade försäkringar...

Edit 2015-04-30:
Här kan ni läsa om de andra delarna:
Akt 1
Akt 2
Akt 3