Det här med kulturkrockar

Nu korslänkar vi lite men det här är ett så jättebra inlägg i bloggen Casa Annika om hur annorlunda vi ser på och gör saker i Spanien och Sverige.

Sedan jag läste det inlägget har jag gått och funderat på själva ordet kulturkrock. Och jag har kommit fram till att jag inte riktigt gillar det ordet, i alla fall inte i förhållandet mellan våra två länder som visserligen är olika men ändå så lika.

Nu är det nog bäst att tillägga att vi i vår lilla familj ännu inte har tagit oss hela vägen in i det spanska Spanien, om man nu ens någonsin kan göra det som inflyttad. Vi bor här och jobbar (nåja, kanske inte jag direkt...) men vi har ju inte spansk släkt och familj, vännerna är mest svenska uppblandat med lite spanskt blod, vi är inte anställda vid något spanskt företag osv. Och vi har placerat oss på Solkusten, en region av landet som en del ställer sig frågan om det ens kan räknas som spanskt längre.

Men tillbaka till själva ordet. Kulturkrock. Efter en krock så lämnas någon eller något skadat, krossat eller bortom all hjälp. Och så illa är det ju inte, inte alls! Visst, jag har fått några extra gråa hår men inte är jag skadad för det - de hade nog kommit ändå. Nu är de dessutom inte lika synliga då de blandas ut med de spanskt solblekta.

Jag tror att man däremot mer kan tala om kulturkrockar när en svensk bosätter sig i Afrika eller Asien, där är skillnaden många gånger större och risken är att man av den kulturkrocken får en hjärnskakning men här i Spanien är det bulor på sin höjd. Några bulor har det väl hittills blivit och många blåmärken som ömmar men mer är det inte. Tycker jag.

Kulturbump? Kulturmöte? Kulturträff?