Gör man det, stannar till i sitt modersmål? Att man under sin uppväxt skaffar sig sitt ordförråd och sätt att använda det för att sedan stanna till och nöja sig? Eller utvecklas ens personliga språk hela tiden men i så små steg att man inte märker det? Eller är det till och med olika, en läggningsfråga?
Man säger ju att språket hela tiden förändras och att det alltid förändras. Men gör jag som individ det? Hänger jag själv verkligen med i den språkliga utvecklingen?
Det sätt min farmor och mormor pratade på och de ord de använde är inte alltid de jag använder mig av även om jag förstår dem. Det är samma sak med mamma och pappa, deras ordförråd är annorlunda än mitt men skillnaden är inte lika stor. Går jag åt andra hållet i ledet så väljer ju sonen ord som jag aldrig skulle komma på tanken att använda eller i alla fall inte på det sättet. Tycker mina föräldrar att jag låter lika hemsk som jag tycker att min son gör emellanåt?
Fast så har det väl egentligen alltid varit, språket förändras med generationen och det mode som slår igenom just då.
Men jag har funderat över en annan aspekt: när man byter boplats, vad händer med det egna språket då?
Jag hade en arbetskollega som kom ifrån Rumänien. Hon berättade att hon för många år sedan bilat från Sverige till Rumänien och då åkt via Serbien. Ett par mil ifrån gränsen till Rumänien, på Serbiensidan, låg det en liten by där invånarna pratade rumänska och en mycket gammal sådan. Hon var helt fascinerad över detta. Jag med.
Detta har fått mig att fundera över vår situation, eller kanske mest sonens. Om några år, kommer hans svenska att låta annorlunda mot hans före detta skolkamrater i Sverige? Troligen. Jag tror inte att hans språk kommer att stagnera så som det gjorde i den lilla serbiska byn, det kommer alltför mycket nytt via de nya skolkamraterna vid varje termin i Svenska Skolan. Influenser kommer i dag dessutom på ett annat sätt via internet, tv och liknande. Världen har ju på vissa sätt krympt.
Jag tror att om några år har sonens språk ändrats en hel del eftersom det gör det för alla människor när tonåren närmar sig. Jag tror också att han kommer ha andra slangord och uttryck än om han hade bott kvar där vi bodde i Sverige.
Men hur kommer mitt språk, mina ordval och mina slanguttryck att låta om några år? Och mannen mins? De kommer nog inte att ha ändrats lika mycket, vi har nog trots allt ena foten i den lilla byn medan den andra trampar vidare.
Språ förändras, ordförråd utökas. Precis som du skriver så skiljer det sig rejält mellan din son, dig själv och äldre generationer.
SvaraRaderaDet som definitivt kommer att stagnera är ditt modersmål efter ett antal år i Spanien. När du börjar tänka/drömma/räkna på spanska så är det kört för svenskan. Då är det bara återvända till ditt forna hemland i några veckor och fräscha upp språket.
PS. Hur mår tonsillerna? DS.
Det dröjer nog rätt länge innan jag börjar drömma på spanska...
RaderaJo tack, det går små myrsteg framåt. I dag har jag i alla fall inte legat i sängen hela dagen, var med och hämtade och lämnade vid skolan - fast i omvänd ordning. Så himla trött! Skönt att hitta ett i stort sett färdigt inlägg i utkast då!
Vilka intressanta tankar! Väldigt spännande.
SvaraRaderaOch vad är det som för ens språk framåt?
Språk är ju väldigt intressant och hur man lär sig det och hur man får det att utvecklas.
Ett sätt att hålla sitt/sina språk levande är ju at läsa böcker av olika slag och extra viktigt är det för barn och ungdomar för deras ordkunskap är ofta ganska låg idag.
Tyvärr är det ju så illa nu att en elev i klass sex knappast ens förstår en enklare artikel i en svensk dagstidning och kan redogöra för den eller skriva en smmanfattning. Även metro kan ibland vara öfr svår att ta till sig.
Jag tror att det språk och sätt att uttrycka mig på är något som jag haft med mig från det jag var liten. När jag lyssnar till mina döttrar på 35 år hör jag också att de har med sig ett språk (sätt att uttrycka och formulera sig på) som de lärt sig. (Båda har alltid läst mycket både på svenska och engelska)
När jag hör äldsta barnbarnet på sex år uttrycka sig så tycker jag han har ett rikt språk med nyanser och ett språk som hela tiden utvecklas.
Språk är ju "makt" på sitt sätt.
Jag kan inte minnas att döttrarnas språk egentligen ändrades påtagligt i tonåren (länge sedan nu) och så mycket "slanguttryck" har vi i familjen aldrig använt.
Jag tror att språket/språken är och blir vad vi vill att det ska bli och något som ständigt är pågående.
Hoppas du nu snart är på bättringsvägen!
Krya på dig!
Influenser från andra håll är väl det som gör att språk förändras.
RaderaTill min glädje läser sonen varje dag. OK, han är inte i närheten av hur mycket jag läste i hans ålder men jag klagar inte. Han läser. Frivilligt!
Vi har dessutom aldrig bebispratat eller direkt förenklat språket så sonen har ett bra ordförråd och han är nyfiken på ord.
Jag tror absolut att modersmålet stagnerar när man bor utomlands. Jag tycker jag hänger med rätt bra genom att läsa tidningar, lyssna på poddar osv men är ganska säker på att jag använder slang som inte är riktigt aktuell. Å andra sidan är det är mycket lättare att hålla sitt modersmål i ok skick än ett andraspråk. Med modersmålet finns det ju ofta kontakter till språket på ett annat sätt. Jag hade t ex franska på en sådan nivå att jag drömde på språket (och pratade i sömnen...) men idag är det mesta bortglömt eftersom jag aldrig använder det. När jag pluggade i Frankrike hade jag en kompis som hade bott i Tyskland som barn och som pratade flytande tyska men alla tyskar började fnissa när de hörde honom eftersom han pratade som en 12-åring (vilket också var den ålder han var när han lämnade Tyskland).
SvaraRaderaDet förstår jag, att man fort tappar andraspråket om man inte håller igång det. Men å andra sidan så skulle du säkert fort få upp farten igen.
RaderaDet är lite det där med din tyska vän som jag är ute efter. Han halkade efter, för honom stannade språket.
Fast det var inte hans modersmål och han fick ingen mer input på det språket efter att han flyttat. Jag tror inte alls din sons svenska skulle stanna av, kanske utvecklas lite långsammare, eftersom han antagligen har en del kontakt med svenskan ändå via familj, böcker osv. Skulle ni däremot flytta från Spanien skulle spanskan nog stanna väldigt snabbt. Dotterns hebreiska fortsätter t ex att utvecklas ordentligt iom att hon pratar och läser mycket, däremot skriver hon sällan så stavningen är hon lite osäker på.
RaderaN, jag tror inte sonens stannar av heller för vi pratar ju svenska hemma och dessutom är ju alla vännerna svenskar.
RaderaOch det är bra att dottern läser för då kommer stavningen också!
RaderaIntressant tycker jag som är lite av en språknörd. Nörd förresten, googlar och ser att ordet användes första gången 1950 i en bok och då med en helt annan betydelse än dagens. Ordet fick sedan sitt genombrott efter sekelskiftet och har utvecklats från något mestadels negativt till att oxå kunna betyda nåt positivt. Så visst händer det saker med språket.
SvaraRaderaJag kommer då och då på mig med att använda uttryck som mina föräldrar använde. Uttryck som får min omgivning att se ut som frågetecken och mig att bli sittande med ett igenkännande leende på läpparna.
Visst är det lustigt med ordet nerd/nörd som förut var negativt medan det nu kan vara båda. Eller kanske det nu är OK att vara en nörd, att helt snöa in sig på något?
RaderaJodå, jag har några gånger fått förklara vad jag menade men med andra ord, särskilt när det kommer någon från en annan del av Sverige.
Språket är ju föränderligt och säkerligen utvecklas man var man än befinner sig. Har själv kommit in i en fas där jag har svårt att komma på ord på svenska ibland, men blir kanske så när man inte har så många att prata svenska med i vardagen.
SvaraRaderaDet där tror jag också går i vågor. Ett tag var jag lite rörig och kom inte på vad det hette på svenska men det ploppade upp på latin! Och så mycket latin läste jag aldrig. Men jag vet att jag reagerade på det.
RaderaEtt intressant inlägg!! Min svärmor tror att det svenska språket kommer att dö ut pga engelska slagord som används av ungdomar. Vem vet vi är ju ganska så influerade av internet i dagens samhälle!! I Jerez/ Sevilla verkar det som att det invanda andalusiska språket kommer att vidbestå=)) Kram
SvaraRaderaUndrar hur många gånger jag har sagt till sonen att "Vad heter det på svenska? Jamen säg det då!" när det ploppar ur engelska ord ur honom. Det är väl en del av att lära sig ett nytt språk också men för sonen gäller det att också komma ihåg de svenska orden. Än så länge är det ju ingen fara eftersom han går i svensk skola men ge det några år...
RaderaMin mamma berättar ibland om en barndomsvän som flyttade till England för längesen. Hennes son växte upp där och pratade svenska (eftersom hans mamma gjorde det) - men tydligen en väldigt gammaldags svenska!
SvaraRaderaJa precis, det är ju det jag menar! Skulle sonen gå i en spansk skola så skulle hans svenska stanna, tror jag.
RaderaSpråk och dess utveckling är verkligen fascinerande. Jag blev redan i unga år "anklagad" för att använda konstiga ord. Det var när jag hade använt ordet "tarvar" och personen i fråga hade fler ord att anmärka på. Fast mer nyfiket och undrande än på ett nedlåtande sätt.
SvaraRaderaDet jag märkt av spanskans (som jag inte alls behärskar) inflytande är att jag har en tendens att vända på ordföljden när jag pratar svenska. Haha!
Jag har nog också alltid använt annorlunda ord, dessutom har jag egna ord för vissa saker som jag som vuxen först förstod att det inte är ett "riktigt" ord. Sonen gör till min glädje likadant.
RaderaSpråket förändras verkligen hela tiden.
SvaraRaderaTror det var lite annorlund förr, när folk inte flyttade på sig så mycket som idag och det inte fanns radio, TV och internet som infuenser.
Jag vet att min svenska ibland kan låta lite gammaldags, enligt andra, så jag har verkligen stagnerat genom att bo utomlands. HÄnger inte med i ny ord längre.
Ha en fin helg!
Jag tor också det, att det förr var lättare att stanna i språket, nu är det lättare att hänga med. Till en viss mån.
RaderaJag älskar Fredrik Lindström. Framför allt för en orsak som jag tog till mig.
RaderaNär Anders säger att "Det där ordet finns inte", så citerar jag Fredrik och säger "Jag har sagt det - alltså finns det" :-D
Det där är spännande :) Mina barn kan nästan inga svordomar på svenska. På tyska däremot ... uj uj uj. Halt die Klappe!! (håll käften) har ekat mellan de edmarkska väggarn fler än en gång :)
SvaraRaderaKonstigt det där vad barn plockar upp först! Jag sprang tydligen runt och sa Ta guele! (Håll käften!) när vi var i Frankrike någon gång på 70-talet, måste ha varit storebror som lärt mig det. Men frågan är vem som lärde honom!
Radera