Dagens skörd: 11 cigarrer

Det var ju inte så många, igår var skörden 30!

Nej, jag har så klart inte rökt några cigarrer! Yick!
Och nej, jag har heller inte hyskat upp kjolarna och rullat några på insidan av låren. Jag är lite för gammal för det.

Jag har däremot plockat dem. I morse. Och dagen innan dess. Och innan dess igen.

Jag pratar om blommor. Överblommade sådana. Har du sett en hibiskusblomma som har snurrat ihop sig för dagen, då när den har blommat över? Den ser precis ut som en cigarr! Fast då inte en brun utan i mitt fall en röd.

Perfektion in i det sista.
Den har snart helt rullat ihop sig.

Men varför plockar jag dem då på morgonen? Jo, för lite senare på dagen eller kanske dagen efter så rasar de till marken och då måste jag sopa upp dem och de är lite svårsopade, de bara rullar runt istället för att åka med sopborsten. Dessutom hamnar de sedan över hela uteplatsen.

Inte riktigt lika vackert

Det är lättare att varje morgon ta en vända och kolla till poolen och sedan plocka bort de blommor som inte längre kommer att slå ut.

I våras såg busken rätt hemsk ut, några få blad som drog åt ett lite sjukligt gult håll och överallt fullt med äckliga bladlöss. Trädgårdsplattorna nedanför var alldeles klibbiga. Jag fick något medel av grannen Herr Holland men det var inte tillräckligt. Jag köpte dyr såpa i svenskbutiken och sprayade, gick inte heller. Lössen mådde bra, det gjorde inte busken.

En knopp från den andra hibiskusen,
den var lika full med löss.

Till slut så bestämde jag mig för att jag klipper ned eländet. Bort med alla blad! Allt som det satt löss på. En jättehög låg på marken efteråt och jag gick några dagar och tittade nervöst på det som stod stympat kvar.

Min trädgårdsavfallskasse som jag sydde av en presenning - superbra!

Klippte jag för mycket? Innerst inne visste jag ju att det inte var några problem, växtkraften är enorm och hibiskusen är tålig. Men ändå...

Kalhygge

 

Jag hade inte hjärta att klippa bort denna.

Sedan blev den bara helt plötsligt grön. Frodig! Och full med knoppar! Vi har flera gånger under sommaren sagt att det där var verkligen rätt gjort, nedklippningen, för hibiskusbusken är sagolikt vacker! Tät och fin och mängder med röda blommor!

Vissa grenar har vuxit närmare en meter sedan kalhuggandet i slutet av maj.
Jag mätte just!

Och vad den skräpar! Men det får man väl stå ut med för den är ack så vacker! Snart åker sekatören fram igen, busken börjar bli lite spretig. Men det svider att klippa bort knopparna och det sitter det mängder av i varje topp. Å andra sidan, den kommer ju fort tillbaka. Ännu vackrare.

Till vänster dagens utslagna praktfullhet, i mitten väntar morgondagens knopp sin tur
medan gårdagens skönhet slokar till höger.