Spanska skolan - del 4: Studiesommar

Det finns så oerhört mycket positivt med detta att sonen nu ska börja spansk skola! Men jag är ju en sådan där person som oroar mig i förskott (precis som min mamma som nog oroar sig halvt fördärvad över detta - mer än hon låter påskina) för visst finns där även orosmoment: hur ska han klara spanskan och därmed alla lektioner, han kommer hoppa över en årskurs, den spanska skolan sägs vara mer sluten mot föräldrar, det kommer bli mängder med läxor, kommer han hitta några nya kompisar och säkert finns där en hel del mer att ojja sig över. Det är inte utan viss ... jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det för men bävan, oro, stress och liknande mindre positiva ord ... som den spanska skolstarten närmar sig. I morgon om två veckor är det dags.

Självklart kommer det bli bra! För att göra förutsättningarna ännu bättre har vi ägnat sommaren till att förbereda och förbättra sonen i främst spanska och matematik.

Varje tisdag kommer Marta och sitter med sonen 1,5 h och de går igenom den spanska grammatiken och en hel del glosor. De leker fram kunskapen, jag hör dem skratta och Marta säger att sonen lär sig fort och bra. Varje vecka får han också tareas, läxor, till den kommande tisdagen. Sakta och säkert byggs kunskaperna på. Det finns nog dessutom mycket mer där inne i skallen än vad sonen förstår. Det är som alltid det där med att öppna munnen. Han är snabb på att rätta mig men att själv göra misstagen är inte lika poppis. Oj så jag känner igen mig!

För att bygga på spanskan vidare så gör sonen - precis som jag - någon eller några Duolingo-lektioner varje dag.
- Haru gjort spanskan?! frågar jag varje dag framåt läggdags.
- Japp! svarar han. Oftast. Eller ofta, i alla fall. I annat fall så sätter han sig och gör den utan större tjafs.

Mer tjafs har det varit med matten. Jisses vad vi har tjafsat om den emellanåt! Stackars unge, sommarlov och allt.

Jag fick ju av vännen Fru Higuerón den duperduper bra idén att köpa en mattebok på spanska, det finns mängder av dem nu under sommaren när de spanska barnen ska plugga ikapp för att få fortsätta nästa läsår. Jag köpte den för årskurs 5, det vill säga det som sonen i våras avslutade i Svenska Skolan. Tanken var sedan att vi skulle ta ett kapitel varje dag där varje kapitel går igenom ett område: division, procent, vinklar, klockan osv. Det låter tyngre än det är, ett kapitel är två till fyra sidor, mest en massa text och några få tal.

Det är det där med texten som har gjort det som en bonus men också att det blir lite tyngre. Inför varje "lektion" har jag gått igenom kapitlet och kollat att jag förstår frågorna, skrivit upp alla konstiga spanska ord och matematiska termer, letat upp vad de betyder, fräschat upp min mattekunskap. När jag sedan ropat på sonen att nu ska vi sätta oss så vill jag ju ha ett glatt svar:
- Kommer, mamma!

Tror ni på det? Nä, just det. Oftast har det varit på detta sättet:
- Vi måste göra matten nu, innan det blir för varmt.
- Nej.
- Öh?! Vaddå nej! Du ska.
- Villinte, orkante! säger sonen och knappar frenetiskt på något spel på datorn. Där finns det minsann hur mycket ork och vilja som helst.

När jag väl fått honom att sätta sig bredvid mig under parasollet sätter han genast igång med att gäspa ... Attityden är hemsk, sura kommentarer, ilskna raderande med suddgummit som faller i mindre och mindre bitar och en pennföring som ofta är oläsbar. Måttet blir ju liksom rågat emellanåt:
- Läs högt, vad står det? undrar jag och pekar på den spanska texten.
- En la recta entera, los números enteros positivos se representan a la derecha 0 ..., börjar sonen läsa för mig. Med svenskt uttal och melodi, alltså [eeen laaa reseeeeta enteeeera loooos nuuumeroooos...]
- Lägg av, skärp dig! säger jag.
- Enlarectaentera,losnúmerosenterospositivosserepresentanaladerecha0 ..., rabblar sonen med rätt uttal men så snabbt att han inte själv kan förstå vad han läser.

Det är nästan så mina händer omedvetet börjar treva efter linjalen ...!

Jag är någorlunda pedagogiskt lagd men detta är minst sagt prövande! Det tragikomiska är att han är duktig på matte och glömmer han bara bort att vara så attans tonårig så funkar det superbra och han lyssnar när man förklarar. Vi har nämligen hoppat halva boken för årskurs 5 och börjar med 6:an istället och här är det nyheter, saker han inte gått igenom i skolan. Kvadratrötter och potenser, till exempel. Och bråk, så klart. Lite ekvationer.

Det har inte riktigt blivit ett kapitel per dag men det vi har gått igenom är ju långt bättre än att inte ha gjort det alls. Och visst lugnar det ned mig lite.
- Han är smart, killen! säger Marta. Säger lärarna i Svenska Skolan. Säger lärarna i skolan i Sverige. Säger vi.

Det här bli bra! Dags att dra sonen från datorn och sätta sig. Dags för bråk.

✎...

Det här är en serie om att börja i en spansk skola i Andalusien.
Mer vardagliga händelser finns under etikett Skolan.