Snart dags för nyckelöverlämning

Har inte skrivit på ett tag men som ni förstår ligger fokus på att tömma huset, jag ska berätta mer om det sedan. Måste ta tag i någon röra innan det är dags att försöka sova någon timme (kolla när det här inlägget skrivs!), upp tidigt, åka och slänga två gånger på återvinningen (räknar vi med), släppa in städföretaget (tackar gudarna för att jag lät mig övertalas till att lämna det till proffs), åka och lämna nycklar och få pengar för huset, hem och fylla takbox och bil med saker...

Sedan tror jag att jag sätter mig i bak och sonen får sitta fram en stund så att jag kan sätta mig lite bekvämare och sova en stund medan mannen min kör oss till Kalmar och mina föräldrars sommarställe för att pusta ut där en vecka.

Nä, nu måste jag fortsätta. Ville bara visa att vi lever, jag vet att jag har slarvat med höra av mig till vänner och jag är jätteledsen för det men jag förutsätter att folk förstår.

Vaaarmt i röran!

Herrejisses så varmt det är! Och vi har ju inte ens flyttat än...

Sonen har bott i poolen nu under denna värmebölja, himla tur att vi har den nu när vi inte har tid att åka till någon strand eller liknande. Mannen min och jag har rivit och röjt, tjatat och gnatat, packat och slängt... Som alla vet och förstår: det är en väldigt påfrestande process för alla i en familj! Att det är över 30 grader och man MÅSTE röja gör inte saker särskilt mycket bättre.

Tur man är förlåtande av naturen och att vi har samma mål i sikte annars hade detta verkligen varit ett riktigt helvete. Nu är det bara ett litet - emellanåt. Men jag sover gott om natten, otroligt nog.

Mina bröder och föräldrar kommer hem i helgen och hjälper till samtidigt lite som vi samlas allihop innan vi åker. Det ska bli roligt att träffas, tråkigt att skiljas. Det är dock bra att vi träffas just nu då min faster och gudmor (inte oväntat) gick bort igår så vi kan prata lite om henne också, vi kommer ju inte kunna vara med på begravningen.

Skål, lilla faster! Hälsa Nisse!

Det smittar tydligen

Vilket dygn...!

Det blev en Askungen som kom hit i förrgår, hon fick med sig några skor och möbler - perfekt! Efter lite övertalning så kom hon dessutom tillbaka igår och fick med sig lilla tv:n och en DVD-spelare - superbra!

Medan Askungen var här så brakade helvetet lös! Himlen vred på både ljus, volym och vatten under dryga två timmar. Ingen av oss är egentligen rädd för åska men respekten finns ju och det är handikappande när strömmen flickar av och på hela tiden.

Detta åskväder resulterade i alla fall i följande:

1. tre proppar gick (nu måste vi köpa nya, de tog ju slut i lådan!)
2. hårddisken med backup:en har gått sönder (där bilderna på sonen som liten finns eftersom min gamla dator la av)
3. modemet gick sönder så internet och telefoni inte funkade (mannen min som har så mycket jobb just nu håller på att få några extra gråa hår och sonen klättrar på väggarna för Skype-uppkopplingen och kompisarna)
4. vatten strömmade in i garaget (där det står färdigpackade flyttkartonger) och i förrådet med gräsklippare (så nu måste det städas om där men golvbrunnen funkar tydligen!).

Preciiiis vad man behöver...

Jag ägnade hela kvällen åt att packa in Rosenthal- och Rörstrandserviser i mormors och farmors broderade lakan, örngott och linneservetter så nu är snart hörnskåpet tömt, även så linneskåpet.

Jag var lugn...

Idag har stressen slagit in dock! Det känns lite just nu som att jag har blivit övertalad till att bli stressad eftersom man "ska" vara det så här en vecka innan och vi har massor kvar att göra (mannen min är hyperstressad). Kvar på bordet står t ex alla små skålar och vaser i glas som jag inte vet vad jag ska göra av: magasinera eller skänka bort? Hinner ju inte lägga ut annonser på allt detta. Måste nog rådfråga mamma, misstänker att det mesta är Percy, Orrefors, Kosta Boda osv så det är inget man slänger i glasåtervinning direkt.

Men nä, jag tror jag ska försöka återfå lugnet! INGEN mår bättre av att jag är stressad, allra minst jag själv och ibland måste man ju få vara lite ego. Dessutom så blir det ju en nedåtgående spiral eftersom jag blir rätt sur, kort, vrång och allmänt otrevlig när jag är stressad.

Ungefär som alla andra, alltså.

Internetuppkopplingen är igång igen (därav detta inlägg) men det har tagit sina modiga timmar och konsumerat en hel del energi samt skapat sladdtrassel och resor för att få hem ett nytt.

Men det är kanske bara att vänja sig - Spanien i ett nötskal?

Men något jag kommer leva länge på är skrattattacken jag fick när Askungen skulle ut med sina saker i bilen - mitt i ösregnet. Hon med kassen med DVD-spelare och sladdar, mig med TV:n i en svart sopsäck mot regnet och mannen min med paraply i högsta hugg för att jag inte skulle bli blöt.

Det var en blöt kram jag gav och fick av någon jag kommer sakna! Som mannen min sa "Synd att ni inte träffades för flera år sedan".

En kartong - ett steg

Just nu pendlar jag våldsamt mellan total stress och "det är luuugnt!".

Jag kan vakna mitt i natten och stressa genom att komma på saker som bör fixas eller tänka på hur mycket som står stuvat i olika utrymmen i hus och förråd. Men jag lyckas alltid pressa stressen åt sidan och somna om.

Detta är för mig helt otroligt! Jag är en människa som oroar sig, som våndas över det ovissa, som har rätt svårt för stora förändringar - MEN JAG MÅR BRA!

Mannen min som ju egentligen är den som i alla år varit pådrivande i detta med att relokalisera sig i ett annat (varmare och soligare) land är egentligen långt mer stressad. Till viss del har det säkert att göra med att jag är lugn ("Har du verkligen tid att sitta med bloggen?") men det har också att göra med att han plötsligt fick mycket som bara måste göras med hans företag för att det ska utvecklas. Oerhört positivt men oerhört inte just precis nu!

Lånade bild fr internet... Tack så mycket!

Just nu känns det dock som att varje kartong som packas och - framför allt - varje sopsäck som fylls är en seger. Då jag har packat fyra-fem kartonger och lika många sopsäckar idag, sålt en bil och mina gamla dockskåpsmöbler (Jisses, visste ni om att det finns en hel värld där - och en hel del pengar! En plaststol som är tre cm hög för 200 kr... Jag hade tre!), en dator... Imorgon kommer en vän och ska kolla om hon är Askungen (dvs, jag har en väldig massa skor som hon ska prova och förhoppningsvis ta med sig hem) - jag förutsätter att sagan är sann!

Annars har vi skickat in papper för att "flytta hem" till mina föräldrar, ändrat hemförsäkringen, sagt upp abonnemang, ändrat adress på redan betalda tidningar och liknande.

Sonen har under tvång och mutor börjat det stora arbetet med att packa ned sitt LEGO. Han påbörjade sitt arbete genom att lägga ned påsar i en flyttkartong och jag konstaterade raskt att en kartong kommer ALDRIG att räcka - det blir för mycket luft och luft kostar vid magasinering pengar. Så med mutor kommer han nu att få bygga ihop bitarna så att det får plats i en kartong. Jag är just nu inte en så poppis mamma...

Första blomlasset...

Idag kom mina föräldrar för att lämna tillbaka sonen som de har lånat några dagar. Nu har de fått spendera lite egen tid tillsammans och vi har kunnat röja runt i huset utan att behöva tänka på frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, datortider, tv-tider... Det är kring detta den rätt uttråkade nioåringens liv cirkulerar kring just nu medan livet ställs på ända. Men det ställs ju snart rätt igen - med ena foten i havet och den andra i sanden.

Med sig hem igen fick mina föräldrar ett hel bagageutrymme med blommor och mina stora blomlådor som stått på altan. Vi funderade på att lämna dem kvar men pappa ville så gärna ha dem, de är väldigt bra och så har ju jag snickrat dem själv. Så nu är jag nöjd - de står hos någon som verkligen vill ha dem!

När jag sedan gick ned till brevlådan för att hämta posten låg där en postavi, jag hade ingen aning om vad det var jag åkte och hämtade ut, det är lite väl mycket i skallen just nu. Men jag klämde på det vadderade kuvertet när jag fick det i handen och då slog det mig: NYCKELN!

Så nu är vi ett steg närmare, vi har nyckeln till lägenheten i Elviria i vår ägo. Jättesmidigt skött av uthyraren! Nu ska jag bara hitta ett bra ställe att lägga den på här i röran och sedan komma ihåg den. Tänk om man kommer ned till lägenheten i Spanien den 12 augusti och upptäcker att den ligger magasinerad i Norrtälje...

Nål, tråd och minnen

Idag har jag för andra gången tagit tag i klädkammaren - där jag har förvarat alla mina tyger och syattiraljer.

Vissa saker kommer jag aldrig att kasta medan andra saker är ju rent skräp - rakt ned i svarta sopsäcken. Sedan har man då den där mittenhögen, den som är svår, den där högen som händerna slänger ned i soppåsen medan ögonen tittar åt ett annat håll och man tvingar tankarna på kommande stunder vid stranden. Särskilt svårt är det när det är något man har fått eller något man själv har gjort, lagt ned tid och energi på. Då jag alltid gillat handarbete blir det väldigt svår emellanåt.

Men självklart har jag inte slängt min brudklänning. Vi kommer så klart heller inte att slänga sonens säng som jag snickrat till honom. Däremot åker min lilla lerstatyett ifrån skoltiden i soporna, den är ändå trasig.

Nu har jag bara alla trådrullar, brodergarner, nålar, saxar, virknålar, stickor, knappar, band, blixtlås - ja, allt det där småttiga - att gå igenom. Sedan är det tomt där så när som på strykbrädan som efter överenskommelse får stå kvar.

Hela klädkammaren kommer att få plats i två flyttkartonger - och minst fem sopsäckar. Då har jag nog redan kastat ytterligare fem...

Mormors knyppeldyna ligger dock ovanpå flyttkartongerna - den får inte plats däri bara. Men kvar ska den vara!

Får man plocka blommor i Spanien?

Jag har i år främjat ängsblommorna på halva gräsmattan!

OK, det är en eufemism för att jag inte har hunnit/orkat klippa gräset. Men det når mig nu till knäna och eftersom jag inte gillar fästingar så inser jag att nu när den värsta hettan är över har jag ingen vettig orsak till att inte dra fram åbäket och klippa. En lie hade väl varit bättre... Men av någon outgrundlig anledning sitter lien faktiskt fastvuxen i björken! Säkert! Jag kan fota om du inte tror mig.

Men innan åbäket drogs igång räddade jag en bukett ifrån slakt. Medan jag gick och plockade kom jag på att vi har ju det här med Allemansrätten i Sverige. Finns det något liknande i Spanien, tro? Har jag rätt att bara gå ut i naturen och plocka blommor, bär och svamp så som vi kan göra här?

Det måste undersökas närmare!