En kartong - ett steg

Just nu pendlar jag våldsamt mellan total stress och "det är luuugnt!".

Jag kan vakna mitt i natten och stressa genom att komma på saker som bör fixas eller tänka på hur mycket som står stuvat i olika utrymmen i hus och förråd. Men jag lyckas alltid pressa stressen åt sidan och somna om.

Detta är för mig helt otroligt! Jag är en människa som oroar sig, som våndas över det ovissa, som har rätt svårt för stora förändringar - MEN JAG MÅR BRA!

Mannen min som ju egentligen är den som i alla år varit pådrivande i detta med att relokalisera sig i ett annat (varmare och soligare) land är egentligen långt mer stressad. Till viss del har det säkert att göra med att jag är lugn ("Har du verkligen tid att sitta med bloggen?") men det har också att göra med att han plötsligt fick mycket som bara måste göras med hans företag för att det ska utvecklas. Oerhört positivt men oerhört inte just precis nu!

Lånade bild fr internet... Tack så mycket!

Just nu känns det dock som att varje kartong som packas och - framför allt - varje sopsäck som fylls är en seger. Då jag har packat fyra-fem kartonger och lika många sopsäckar idag, sålt en bil och mina gamla dockskåpsmöbler (Jisses, visste ni om att det finns en hel värld där - och en hel del pengar! En plaststol som är tre cm hög för 200 kr... Jag hade tre!), en dator... Imorgon kommer en vän och ska kolla om hon är Askungen (dvs, jag har en väldig massa skor som hon ska prova och förhoppningsvis ta med sig hem) - jag förutsätter att sagan är sann!

Annars har vi skickat in papper för att "flytta hem" till mina föräldrar, ändrat hemförsäkringen, sagt upp abonnemang, ändrat adress på redan betalda tidningar och liknande.

Sonen har under tvång och mutor börjat det stora arbetet med att packa ned sitt LEGO. Han påbörjade sitt arbete genom att lägga ned påsar i en flyttkartong och jag konstaterade raskt att en kartong kommer ALDRIG att räcka - det blir för mycket luft och luft kostar vid magasinering pengar. Så med mutor kommer han nu att få bygga ihop bitarna så att det får plats i en kartong. Jag är just nu inte en så poppis mamma...