Det smittar tydligen

Vilket dygn...!

Det blev en Askungen som kom hit i förrgår, hon fick med sig några skor och möbler - perfekt! Efter lite övertalning så kom hon dessutom tillbaka igår och fick med sig lilla tv:n och en DVD-spelare - superbra!

Medan Askungen var här så brakade helvetet lös! Himlen vred på både ljus, volym och vatten under dryga två timmar. Ingen av oss är egentligen rädd för åska men respekten finns ju och det är handikappande när strömmen flickar av och på hela tiden.

Detta åskväder resulterade i alla fall i följande:

1. tre proppar gick (nu måste vi köpa nya, de tog ju slut i lådan!)
2. hårddisken med backup:en har gått sönder (där bilderna på sonen som liten finns eftersom min gamla dator la av)
3. modemet gick sönder så internet och telefoni inte funkade (mannen min som har så mycket jobb just nu håller på att få några extra gråa hår och sonen klättrar på väggarna för Skype-uppkopplingen och kompisarna)
4. vatten strömmade in i garaget (där det står färdigpackade flyttkartonger) och i förrådet med gräsklippare (så nu måste det städas om där men golvbrunnen funkar tydligen!).

Preciiiis vad man behöver...

Jag ägnade hela kvällen åt att packa in Rosenthal- och Rörstrandserviser i mormors och farmors broderade lakan, örngott och linneservetter så nu är snart hörnskåpet tömt, även så linneskåpet.

Jag var lugn...

Idag har stressen slagit in dock! Det känns lite just nu som att jag har blivit övertalad till att bli stressad eftersom man "ska" vara det så här en vecka innan och vi har massor kvar att göra (mannen min är hyperstressad). Kvar på bordet står t ex alla små skålar och vaser i glas som jag inte vet vad jag ska göra av: magasinera eller skänka bort? Hinner ju inte lägga ut annonser på allt detta. Måste nog rådfråga mamma, misstänker att det mesta är Percy, Orrefors, Kosta Boda osv så det är inget man slänger i glasåtervinning direkt.

Men nä, jag tror jag ska försöka återfå lugnet! INGEN mår bättre av att jag är stressad, allra minst jag själv och ibland måste man ju få vara lite ego. Dessutom så blir det ju en nedåtgående spiral eftersom jag blir rätt sur, kort, vrång och allmänt otrevlig när jag är stressad.

Ungefär som alla andra, alltså.

Internetuppkopplingen är igång igen (därav detta inlägg) men det har tagit sina modiga timmar och konsumerat en hel del energi samt skapat sladdtrassel och resor för att få hem ett nytt.

Men det är kanske bara att vänja sig - Spanien i ett nötskal?

Men något jag kommer leva länge på är skrattattacken jag fick när Askungen skulle ut med sina saker i bilen - mitt i ösregnet. Hon med kassen med DVD-spelare och sladdar, mig med TV:n i en svart sopsäck mot regnet och mannen min med paraply i högsta hugg för att jag inte skulle bli blöt.

Det var en blöt kram jag gav och fick av någon jag kommer sakna! Som mannen min sa "Synd att ni inte träffades för flera år sedan".