Första blomlasset...

Idag kom mina föräldrar för att lämna tillbaka sonen som de har lånat några dagar. Nu har de fått spendera lite egen tid tillsammans och vi har kunnat röja runt i huset utan att behöva tänka på frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, datortider, tv-tider... Det är kring detta den rätt uttråkade nioåringens liv cirkulerar kring just nu medan livet ställs på ända. Men det ställs ju snart rätt igen - med ena foten i havet och den andra i sanden.

Med sig hem igen fick mina föräldrar ett hel bagageutrymme med blommor och mina stora blomlådor som stått på altan. Vi funderade på att lämna dem kvar men pappa ville så gärna ha dem, de är väldigt bra och så har ju jag snickrat dem själv. Så nu är jag nöjd - de står hos någon som verkligen vill ha dem!

När jag sedan gick ned till brevlådan för att hämta posten låg där en postavi, jag hade ingen aning om vad det var jag åkte och hämtade ut, det är lite väl mycket i skallen just nu. Men jag klämde på det vadderade kuvertet när jag fick det i handen och då slog det mig: NYCKELN!

Så nu är vi ett steg närmare, vi har nyckeln till lägenheten i Elviria i vår ägo. Jättesmidigt skött av uthyraren! Nu ska jag bara hitta ett bra ställe att lägga den på här i röran och sedan komma ihåg den. Tänk om man kommer ned till lägenheten i Spanien den 12 augusti och upptäcker att den ligger magasinerad i Norrtälje...