Idag har jag för andra gången tagit tag i klädkammaren - där jag har förvarat alla mina tyger och syattiraljer.
Vissa saker kommer jag aldrig att kasta medan andra saker är ju rent skräp - rakt ned i svarta sopsäcken. Sedan har man då den där mittenhögen, den som är svår, den där högen som händerna slänger ned i soppåsen medan ögonen tittar åt ett annat håll och man tvingar tankarna på kommande stunder vid stranden. Särskilt svårt är det när det är något man har fått eller något man själv har gjort, lagt ned tid och energi på. Då jag alltid gillat handarbete blir det väldigt svår emellanåt.
Men självklart har jag inte slängt min brudklänning. Vi kommer så klart heller inte att slänga sonens säng som jag snickrat till honom. Däremot åker min lilla lerstatyett ifrån skoltiden i soporna, den är ändå trasig.
Nu har jag bara alla trådrullar, brodergarner, nålar, saxar, virknålar, stickor, knappar, band, blixtlås - ja, allt det där småttiga - att gå igenom. Sedan är det tomt där så när som på strykbrädan som efter överenskommelse får stå kvar.
Hela klädkammaren kommer att få plats i två flyttkartonger - och minst fem sopsäckar. Då har jag nog redan kastat ytterligare fem...
Mormors knyppeldyna ligger dock ovanpå flyttkartongerna - den får inte plats däri bara. Men kvar ska den vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar