NIE-ansökan gjord!

Så där ja!

Idag skulle vi träffa Andrea från Scandinavian Service kl 8.55 utanför polishuset i Fuengirola.Vi var där lite för tidigt, visste ju inte hur trafiken skulle vara på morgonen. Nu vet vi att så dags äter nog de flesta spanjorer frukost, trafiken sätter tydligen igång på allvar vid 12-tiden.

På utsatt tid kom Andrea, vi småpratade lite medan vi väntade på att Policia National skulle öppna sina dörrar så att vi skulle kunna få visa våra pass och lämna in blanketten för ansökan om NIE. Som tur var hade Charlotte från Scandinavian Service redan fixat en placering med nr 7 på listan, men vi hade förberett oss på att det skulle säkert ta en timme. Vi är ju i Spanien, lite mañana, ni vet...

Efter 7 minuter stod vi på gatan igen och fattade ingenting.
Redan klart?! Tydligen...

På måndag ska Charlotte eller dottern Andrea hämta ut våra NIE hos polisen och därefter har vi dem när vi hämtar dem hos Scandinavian Service, troligen på tisdag.

Däremot har vi inte ansökt för sonen än, vi måste först få personbevis från Skatteverket där det står att sonen är vår (Titta på honom och titta på oss - råder det någon tvekan?). Dessutom måste personbeviset först översättas till spanska om vi lämnar in ansökan i Fuengirola, lämnar vi däremot in i Marbella funkar det med engelska (som beviset är utfärdat i).

Och just ja, det måste vara stämplat och signerat av Skatteverket också! Muy importante!

Att muta in sig

Varje år är det samma diskussion överallt vid pooler runt om i världen: är det OK att slänga sin handduk på solsängen vid poolen och sedan gå där ifrån för att återkomma efter frukost/lunch?

Nu är ju vi inga poolfanatiker - inte på långa vägar! Men fenomenet förekommer även vid havsstranden. Men där blir det kanske inte lika påtagligt, i alla fall ursäktar vi oss med det.

Att gå ned klockan 7 på morgonen för att lägga handdukarna på solsängarna vid poolen skulle aldrig falla mig in, däremot vet jag att på Menorca gick vi ned före frukostbuffén och la ut våra handdukar vid havsbukten, gick tillbaka för frukosten och sedan direkt ned till havet igen. Vi ville lägga oss så vi kunde se sonen leka vid strandkanten.

Egentligen är det väl lika illa... Eller är det det?

Adana solsäng - VILL HA!

Vid den större poolen här i området finns det ca sex parasoller (har inte räknat dem så det kan lika gärna vara fem som sju) och till varje finns det ca tre solsängar. Ganska begränsat, alltså, så här i slutet av augusti. Sedan kan man ju lägga ut badhandduken på det fina gräset men skulle vi sticka ned det välbehövliga parasollet i gräsmattan skulle det bli ett ... "spanskt" ... liv på badvakten (som inte ens tolererar en liten badring för sonen).

Vad som gör en lite extra härsken i sammanhanget är ju när man ser hela engelska familjen gå ned till poolområdet med egna solsängar, de ser att det finns lediga solsängar på plats så då tar de dem i stället och fäller ihop sina egna. Idag passade det dessutom extra fint att för fyra-fem personer ta upp ett område på tre parasoller...

Det är bara att konstatera: vi är inga kollektivmänniskor i vår familj!

SPA-dag för bilen

Resan ned genom Europa har verkligen satt sina spår på bilen - både in- och utvändigt! Fullt med insektsmos på hela fronten, rutorna hur dammiga och skitiga som helst. Och invändigt har vi redan lyckats dra in några kilo sand...

Helt enkelt: bilen behöver en SPA-dag! Gurkor på strålkastarna, däckmassage med inpackning, gjyttjebad för underredet... Sonen spann vidare hej vilt i denna tankebana - det är min son, det!

Vi hade tänkt att lämna bilen för tvätt innan vi lämnade Sverige, det kostar ca 700 kr att göra det i Täby C (några mil norr om Stockholm) medan man strosar runt och gör av med ännu mer pengar. En vän har lämnat in bilen där och hon säger att det är som att få tillbaka en ny bil! Värt varenda öre!

Nu rann tiden ifrån oss och det blev inte av, dammsög bara det värsta när vi var i Kalmar.

Men idag blev det av! Vi lämnade in bilen för handtvätt in- och utvändigt på parkeringen i köpcentret Miramar, Fuengirola. Efter 3 h hämtade vi vår nu mycket rena bil och endast 200 kr (21.50 €) fattigare...

Håret måste klippas!

Jag klipper håret på mannen min sedan 26 år tillbaka och sonen har aldrig varit hos en riktig frisör - det är bara jag som har klippt hans hår. Ja, om man inte räknar med gången han klippte sig själv i ett obevakat ögonblick på dagis... (Pratar om sonen, alltså!)

Bild lånad från internet - ledsen, minns inte var...

Själv har jag råkat ut för några riktigt usla frisörer vilket gör att jag drar mig för att klippa håret. Istället för att klippa 2-3 cm har det blivit 10-15 cm för att rätta till. Det gör ju att man liksom drar sig ... Och så tycker jag att det är riktigt dyrt!

Det är väl bara att inse, usch så snål jag är!

I alla fall, nu måste jag klippa håret, börjar faktiskt närma sig ett år sedan jag var hos frisören! Det börjar liksom spreta och klyva sig mer än inpackningar klarar av...

Det ska samtidigt bli lite spännande att gå till en frisör i ett nytt land! Inte så att jag tror de är sämre - tvärtom! Det ska liksom bara bli ... spännande!

Ett myrsteg framåt mot NIE

I förrgår kontaktade vi Scandinavian Service för att få hjälp med att skaffa NIE, Padrón och Recidencia för familjen. Dessutom behöver min man hjälp med att flytta sitt företag från Sverige och hit till Spanien så det är lika bra att få hjälp med hela faderullan!

Vi beslöt börja med att boka tid hos Polisen till att börja med då det kan ta en vecka. Charlotte på Scandinavian Service ringde polisen i Fuengirola och fick information om att just nu finns inga lediga tider, återkom på måndag...

Jaha.

Den spanska byråkratidansen har börjat. Får väl se om det blir en flamenco eller en vals.

Strandförsäljare

När jag var liten minns jag att vi köpte kanderade jordnötter på stranden vid Rivieran. Det var jättegott! Hade man tur lyckades man även få en glass av försäljaren som hade en glasslåda på magen. Barndomsminnen...

För några år sedan när vi var på Mallorca var jag och sonen uppe en sväng på hotellrummet. När vi kom ned till stranden igen såg mannen min förtjust/road ut, han hade medan vi var borta haft uppvisning av några snygga tjejer som sålde kläder fram och tillbaka framför honom. Jag har för mig jag köpte något av dem, tror det var den svarta sjalen/sarongen som jag använt massor. Dessutom gick det en kvinna med en skottkärra fylld med "VITAMINAS! BANANAS! MELONAS!", dvs det var frukt i form av bananer, kokosnötter, apelsiner, meloner osv.

Något år senare var de snygga tjejerna kvar (ok, det kanske var några nya men säljmetoden var den samma) tillsammans med Vitamin-kvinnan (samma kvinna). Nu var det dock ett tillskott av män som sålde solglasögon.

Nu på stranden här i Fuengirola-trakten är det en strid ström av försäljare (främst män med mycket mörk hy) som säljer solglasögon, väskor, klockor, hårprylar, klänningar, handdukar, sjalar, dulces (dvs sötsaker i form av bakverk), frukt i tärningar, vatten, (asiater som ger) massage, zonterapi, (svarta kvinnor som säljer) flätning av hår, tatueringar... Har jag missat något? Säkert.

Vad jag undrar - hur funkar detta? Jag misstänker att det är någon som anlitar dessa män som travar fram och tillbaka, fram och tillbaka hela dagarna utmed stranden, jag tror inte att de tjänar särskilt mycket heller. De allra flesta - precis som vi under vårt parasoll - viftar bara bort dem eller försöker ignorera dem helt. De kommer i en strid ström och vissa är mer envetna än andra, en del på gränsen...

Säljkonferens på stranden?

Jag hoppas dock att de tjänar något, det måste vara jättejobbigt att gå i sanden i värmen och bära på allt.

Det är dock ingen som säljer kanderade jordnötter eller glass. Då hade jag nog köpt!

Bimbo?

Kan tänka mig att det finns många kommentarer kring detta, men vad gör en till...?

I alla fall, det är inte utan att det rycker i mungiporna när man ser denna lastbilen:

Förresten, det rycker inte i mungiporna, man pekar och skrattar högt! Som svensk turist tar man även fram kameran och fotar!

Man ser ordet BIMBO och man tänker på allt vad det ordet innebär. Samtidigt ser man denna urgulliga lilla vita björn som ser så oskyldigt kramig ut att man undrar var den har brödkniven gömd! (Jag har nog sett för många skräckfilmer.) Hur får man ihop detta?

För vad är då Bimbo och vad fraktas i lastbilen? Jo, detta:

BIMBO Formbröd - troligen det vanligaste i Spanien