I saluhallen

Idag har jag varit på MercaCentro, saluhallen mitt i Fuengirola. Te, kryddor och kött stod på inköpslistan.

Hade tur och hittade parkeringsplats på en gång. Under "vintern" har det varit lätt men man börjar märka en viss tillströmning av turister så om några veckor lär det väl vara hemskt. I alla fall hemskt svårt att hitta en parkeringsplats.

Jag började min runda med tebutiken. Det tog lite längre tid än tänkt eftersom jag stod och babblade med butiksinnehavaren, en svenska som bott här i 15 år. Alltid skoj att utbyta erfarenheter gällande de spanska systemen.

Fortsatte upp för trappan och köpte kryddor: fyra stora påsar med olika kryddor för ca 1,80 €. Det är definitivt här man ska handla kryddor, inte i matvarubutiken. De i saluhallen smakar ju något. Och doftar!

Fortsatte till närmaste köttdisk, Carnecería Díaz, köpte där 1 kg nymald köttfärs (Un kilo de carne picada. Y dos vezes, por favor = att de ska mala köttet två gånger) för ca 9,50 €. Skulle även ha något till kvällens grillning men gick vidare, måste ju sprida gracerna lite.

Hittade en annan kötthandlare, Carnicería Alhambra, som låg lite mer bakom. Där köpte jag entrecôte för 14,50 €/kg samt lite mer köttfärs.
- Sin o con grasa? frågade han och pekade på två olika högar med kött.
Han undrade om jag ville ha med eller utan fett i färsen. Jag valde med fett.
Sedan kom en lång harang och jag förstod inte ett dugg vilket jag på alla sätt visade. Det fullkomligt lyste frågetecken om mig, kände hur det blinkade runt hela huvudet. Men han väntade på något svar. Så han ställde frågan igen och i samma kulsprutehastighet. ¿Qué? Tredje gången (samma ord lika fort) uppfattade jag order cebolla, dvs gul lök och jag hann tänka "Vad har det med köttfärs att göra?" när inte bara myntet utan hela röret med mynt damp ned!
- No, no cebolla!
Vad han frågade var om han skulle mala ned en lök i köttfärsen. Smart idé men inte idag, tack!

Detta leder till en annan sak vi utbölingar diskuterat ibland: om man inte förstår frågan, varför besvärar de sig med att ställa den igen, ordagrant och i samma hastighet? Om han istället hade sagt carne... picada... con cebolla? och pekat på köttkvarnen då hade jag greppat det lite snabbare. Troligen...

I alla fulla fall (som pappa brukar säga) gick jag nöjd därifrån! Jag hade klarat situationen, i påsen lade han dessutom ned en bukett persilja oombedd (jag som hade tänkt köpa det idag!) och så betalade jag drygt 35 € för 1,8 kg entrecôte i sex tjocka skivor och 1,5 kg köttfärs. Ska bli intressant att se skillnaden på de olika färserna.

Ikväll ska det grillas och firas: värmen är här och det är Valborg! I brist på majbrasa så får jag väl lägga på lite extra kol i grillen och tända några extra ljus på bordet. Naglarna är himmelsblått målade, kanske man ska dra ett svenskt gult streck på någon? Ja, det ska man!

Trevlig Valborg!

Spanska tider

Lite kryptisk rubrik kanske men först tänkte jag skriva 'Spanska öppettider' men med tanke på att upplevelsen mest handlade om stängt så kändes det fel...

Vi har väl egentligen inte riktigt kommit i fas med de spanska tiderna, vi svenskar som ändå ganska nyligen flyttat ned. Det märks främst när det gäller mattiderna.

Sonen var bjuden på kalas igår och det gick av stapeln kl 17.30 och skulle sluta vid 20.00. Vi hade bestämt med Fru Torreblanca att vi skulle äta på restaurang med henne och hennes son under tiden. Dagen innan pratade jag även med en annan mamma i klassen, Fru Higueron, och jag tyckte att det skulle vara jättetrevligt om hon hängde med oss då hennes son ju också skulle på kalaset. Hon skrattade glatt:
- Men vi brukar inte äta middag förrän 20.30! Jag är inte hungrig då!

Jag kanske ska tillägga att Fru Higueron är till hälften spanjorska, barnen är födda här. De lever helt enkelt med de spanska tiderna. Det gör inte vi.

Så det blev vi fyra då samt kanske även Herr och Fru Tjörn (vars son också var med på kalaset) och vi hade sett ut några alternativa restauranger i närheten då vi tänkte att alla var nog inte öppna för middag kl 17.30 eller ens kl 18. Utifall att kunde vi ju alltid ta en sväng på någon av alla trädgårdsmästerierna medan vi väntade! Attans bra idé tyckte jag och Fru Torreblanca. Mannen min och Fru Torreblancas son var väl inte lika entusiastiska...

Jag kan säga så här: det blev en sväng hos trädgårdsmästaren och en låååång sväng med bilen medan vi jagade en öppen restaurang i närområdet (som bara blev större och större). Den tidigaste öppnade kl 19 och då var vi tillbaka vid den restaurangen som vi började vid ca 1,5 h tidigare! Det innebar också att när kalaset var slut var maten ännu inte uppäten eller vinet uppdrucket så Herr Tjörn åkte och hämtade ungarna till restaurangen.

Visst finns det ställen som är öppna för matservering tidigare men vi kände inte för hamburgare eller för att sätta oss inne på köpcentret Miramar och dess serveringar.

Men positivt tänkande: nu vet vi var kyrkogården och avfallsanläggningen ligger här i området och därmed vilket område vi inte önskar bo i närheten av.

Och kanske vi kollar upp tiderna lite bättre nästa gång. Kanske...

Feria Internacional de los Pueblos 2015

FIP - ¡La vuelta al mundo en 5 dias!

Imorgon kl 12 börjar den och håller på ända till den 3 maj! Ja, det är väl lite stängt för siesta emellanåt.

Vad är då "den"? Ja, det undrar jag med... Det kommer väl en rapport om det sedan. Spännande ska det ändå bli!

Mijas Pueblo, Mijas Costa, Campo de Mijas... Var?

- Har ni varit i Mijas Pueblo?
- Det ligger i La Cala de Mijas.
- Kör förbi Mijas och sedan....
- Mijas Campo finns ju också...

När vi kom hit i augusti så stod vi där och kliade oss i huvudet. Och under de senaste månaderna har det blivit mycket kliande när vi nu letar efter ett nytt boende. Hur många Mijas finns det egentligen?

Många! är svaret. Och faktum är att vad som är vad eller ligger var, är inte heller helt klart om man börjar titta lite närmare. Men som jag brukar kommer jag med min egna tolkning efter att ha snurrat runt på internet. Jag hittade en rätt bra karta också, det går att zooma in på den så man ser tydligare. Observera att jag skriver "rätt bra" för jag vet inte om den är helt korrekt, men det är det nog ingen som gör.

Mijas
Det är namnet på kommunen som ligger norr och väst om Fuengirola. det är en av de största kommunerna i Andalusien och tillhör alltså Solkusten, närmare bestämt Costa del Sol Occidental, den del som ligger mellan Manilva i väst och Torremolinos i öst.

Lånat från http://costadelsoloccidental.org

Mijas Pueblo
Det är den ursprungliga lilla bergsbyn, den som ligger uppe i sluttningen av berget Sierra de Mijas, beläget ca 428 m över vattnet och ovanför Fuengirola.

Ignorera stjärnorna...
De har inte med inlägget att göra.

Mijas Costa
Det är alla de andra orterna inom kommunen Mijas:
Las Lagunas - området mellan motorvägarna A-7 och AP-7 ovanför Fuengirola
El Chaparral
La Cala eller La Cala de Mijas
El Combo
Calahonda - dit räknas Riviera del Sol och Sitio de Calahonda

När man letar bostäder råkar man ofta på Campo Mijas, Mijas Campo eller Campo de Mijas. Det är ett bostadsområde, urbanización, precis som El Coto, La Sierrezuela och El Lagarejo. Alla ligger de i Las Lagunas.

Husjakten

Hur fint radhuset än är här i Torremar så har det sina brister: grannar. Högljudda sådana. Och vi har ju dessutom inte tänkt att spendera resten av livet här, det var ju ett medvetet "titta-runt"-boende, dvs ett ställe som vi skulle bo och trivas i medan vi letar efter vårt drömställe, huset med stort H!

Vi har varit och tittat på några fastigheter. Vi har såklart ratat några på en gång, andra har varit njaeä... Om det inte vore för det och det och det...

För en dryg vecka sedan såg jag en annons och det såg på bilderna helt och totalt underbart ut! Men sedan kommer fegisen och prokrastinisten fram för i annonsen står det att det säljs privat av en äldre spanjor, dvs antagligen så kan de inte engelska. Men efter en veckas mental boostning och "Me llamo Emma, quiero mirar su casa" (Jag heter Emma, jag vill se ert hus) så ringer jag. Inget svar. Ringer igen. Ingen där. Tredje gången gillt:
- Hola, me llamo Emma. (Och så kommer fegisen fram) Do you speak english?
- Of course I do! svarar hon på flytande engelska.
- Oh great! That's a BIG load of my shoulders...
Och sedan visar det sig att de redan har hyrt ut huset ett år men vi får gärna komma och titta för helst vill de ju sälja det, de börjar bli för gamla för att sköta om det.

Vill vi verkligen se huset? Vi kan ju inte flytta in i alla fall förrän om ett år eftersom det är uthyrt. Men det ser ju så PERFEKT ut!

Till slut bestämmer jag mig för att ja, vi ska se det! Om så bara för att lägga det bakom oss. Eller kanske komma överens om något.

Idag hämtade vi upp sonen och åkte upp mot Mijas Pueblo. Strax innan svängde vi av och några hundra slingriga smala meter senare var vi framme.

En lång stund senare sitter vi här hemma och vet inte vad vi ska göra.
Trädgården är FULLSTÄNDIGT SAGOLIK! Och det kommer från mig som är någotsånär kunnig inom området, mannen min tyckte att det var som att gå en massa snirkligt välskötta gångar i en botanisk trädgård med alla växter (orkar inte ens rabbla allt jag såg!) och fruktträd som citron, apelsin, grape, aprikos, mandel, blå och vita druvor, mandariner, avokado... Och vackra blågröna ödlor sprang kors och tvärs!
Poolen och området intill med grill och utekök... Varenda liten ruta bockas för vad gäller utomhusmiljön.
Där finns solcellspaneler för varmvatten, kamin att elda inomhus på vintern, fint kök. Vardagsrum, tv-rum, tre sovrum, två badrum med lustiga detaljer, ett garage att göra om till ännu ett rum om man vill. Det ligger 500 m från stora vägen med busshållplats ned till Fuengirola eller upp till Mijas Pueblo, fantastisk vy över bergen, t o m lite vy över havet...
Men det av dottern önskade priset är väldigt högt.

Det äldre paret som sålde var otroligt charmerande och säljande ärliga, kvinnan var dessutom underbar med sonen. Och de öppnade alla möjliga förhandlingsdörrar. Vi fick lite samma känsla av dem som vi fick av Totte och Rosita som vi köpte vårt hus Solbacken av i Sverige.

Och så är det uthyrt under ett år! Vad gör vi nu...?

Sover på saken.

På tork

Blobben

- Vad i h-e är det där?
- Vad?
- Det där! säger mannen min och slår ut med handen mot en bit smörgåspapper med en odefinierbar blobb på köksbordet...
- Det är potatismjöl.

Det är nämligen så att ibland ger t o m jag upp! Eller ge upp och ge upp, jag har inte lagt ned så mycket energi egentligen. Jag har ännu inte hittat potatismjöl i de vanliga butikerna på de hyllplatser där jag tycker att det borde stå - därmed inte sagt att det inte finns i Spanien. Har därför köpt en förpackning Maizena som mer liknar det önskade resultatet än vad vetemjöl gör som redning. Men Maizena kan inte alltid ersätta potatismjöl, vanan är ibland alltför stor och stark.

Så nu skalar jag potatisen, sköljer av, skivar/klyftar/tärnar och lägger i rent vatten, silar bort potatisen och tar hand om vattnet i en skål. Efter några minuter ligger det potatisstärkelse i botten av skålen, jag byter vatten en eller två gånger och sedan lägger jag upp "blobben" på en bit papper. Dagen efter silar jag det i en liten sil - et voilá! Rent och fint potatismjöl! En matsked eller två.

Det kanske låter meckigt men det är det inte! Bara det där att man ska komma ihåg att inte hälla ut vattnet, det är egentligen det enda!

Potatisen då? Den skivade/klyftade/tärnade? Jamen den blir ju precis som alltid gratäng, klyftpotatis, tortilla eller vad annars som står på menyn. Och dessutom med en potatis som är så jättegod! Varje gång!

Kaktusdödaren

Jag varnade honom: jag tycker inte att kaktusar och suckulenter är lätta, de bara ruttnar. Kan ju ha något att göra med att det går inte att pyssla om en kaktus, man går inte och nyper bort blad och vattnar titt som tätt vilket jag ju tycker är rogivande. Växter ska liksom ha vatten flera gånger i veckan - i min värld.

Men sonen ville ju ha en kaktus eller två och barnet till en blomtokig mamma kan ju inte nekas det... Så han fick två kaktusar, en "vanlig" med hullingar och en crassula som passande heter 'El Templo de Buda' dvs 'Buddas Tempel', han fick ett djupt fat, vi plockade stenar och snäckskal, vi tog med sand hem som tvättades rent från salt, och så planterades det ihop så vackert.

Skålen ställdes på sonens skrivbord, lite väl mörk placering tänkte jag, men det får vara så en stund.

Sedan så skulle jag köpa krukor till växterna jag köpte förut så då tjatade han till sig tre små kaktusar till - hullingar, piggar, blommor och allt. Vi köpte en annan kruka och så skulle jag plantera ihop dem alla dem, vattnade lite för jorden var verkligen snustorr. Ställde sedan hela krukan i vardagsrummet medan vi funderade på var den sedan skulle stå. Efter en vecka upptäcker jag att Buddan inte mår så bra. Den jäkeln betedde sig som en riktig kaktus - även om den inte är det - och började ruttna för den fick en skvätt vatten! Som tur är finns det små bebisar så hoppet finns ju ändå för viss överlevnad. Och så har jag tryckt ned den i jorden igen efter att den har rensats, den kanske tar sig...?

Men det värsta är ju att man måste informera sonen om att Buddan inte mår så bra.
- Mamma har mördat min kaktus! Hur går det med bebisarna då? De kanske klarar sig?

Ja, jo... vi får hoppas det...

Nu står krukan ute på terrassen och jag tänker fasen inte vattna den. Jag kan sätta andra vackra växter däri utifall att... Sådana som jag får vattna och plocka blad och ta bort överblommat på.