Kaktusdödaren

Jag varnade honom: jag tycker inte att kaktusar och suckulenter är lätta, de bara ruttnar. Kan ju ha något att göra med att det går inte att pyssla om en kaktus, man går inte och nyper bort blad och vattnar titt som tätt vilket jag ju tycker är rogivande. Växter ska liksom ha vatten flera gånger i veckan - i min värld.

Men sonen ville ju ha en kaktus eller två och barnet till en blomtokig mamma kan ju inte nekas det... Så han fick två kaktusar, en "vanlig" med hullingar och en crassula som passande heter 'El Templo de Buda' dvs 'Buddas Tempel', han fick ett djupt fat, vi plockade stenar och snäckskal, vi tog med sand hem som tvättades rent från salt, och så planterades det ihop så vackert.

Skålen ställdes på sonens skrivbord, lite väl mörk placering tänkte jag, men det får vara så en stund.

Sedan så skulle jag köpa krukor till växterna jag köpte förut så då tjatade han till sig tre små kaktusar till - hullingar, piggar, blommor och allt. Vi köpte en annan kruka och så skulle jag plantera ihop dem alla dem, vattnade lite för jorden var verkligen snustorr. Ställde sedan hela krukan i vardagsrummet medan vi funderade på var den sedan skulle stå. Efter en vecka upptäcker jag att Buddan inte mår så bra. Den jäkeln betedde sig som en riktig kaktus - även om den inte är det - och började ruttna för den fick en skvätt vatten! Som tur är finns det små bebisar så hoppet finns ju ändå för viss överlevnad. Och så har jag tryckt ned den i jorden igen efter att den har rensats, den kanske tar sig...?

Men det värsta är ju att man måste informera sonen om att Buddan inte mår så bra.
- Mamma har mördat min kaktus! Hur går det med bebisarna då? De kanske klarar sig?

Ja, jo... vi får hoppas det...

Nu står krukan ute på terrassen och jag tänker fasen inte vattna den. Jag kan sätta andra vackra växter däri utifall att... Sådana som jag får vattna och plocka blad och ta bort överblommat på.