torsdag 23 april 2015

Husjakten

Hur fint radhuset än är här i Torremar så har det sina brister: grannar. Högljudda sådana. Och vi har ju dessutom inte tänkt att spendera resten av livet här, det var ju ett medvetet "titta-runt"-boende, dvs ett ställe som vi skulle bo och trivas i medan vi letar efter vårt drömställe, huset med stort H!

Vi har varit och tittat på några fastigheter. Vi har såklart ratat några på en gång, andra har varit njaeä... Om det inte vore för det och det och det...

För en dryg vecka sedan såg jag en annons och det såg på bilderna helt och totalt underbart ut! Men sedan kommer fegisen och prokrastinisten fram för i annonsen står det att det säljs privat av en äldre spanjor, dvs antagligen så kan de inte engelska. Men efter en veckas mental boostning och "Me llamo Emma, quiero mirar su casa" (Jag heter Emma, jag vill se ert hus) så ringer jag. Inget svar. Ringer igen. Ingen där. Tredje gången gillt:
- Hola, me llamo Emma. (Och så kommer fegisen fram) Do you speak english?
- Of course I do! svarar hon på flytande engelska.
- Oh great! That's a BIG load of my shoulders...
Och sedan visar det sig att de redan har hyrt ut huset ett år men vi får gärna komma och titta för helst vill de ju sälja det, de börjar bli för gamla för att sköta om det.

Vill vi verkligen se huset? Vi kan ju inte flytta in i alla fall förrän om ett år eftersom det är uthyrt. Men det ser ju så PERFEKT ut!

Till slut bestämmer jag mig för att ja, vi ska se det! Om så bara för att lägga det bakom oss. Eller kanske komma överens om något.

Idag hämtade vi upp sonen och åkte upp mot Mijas Pueblo. Strax innan svängde vi av och några hundra slingriga smala meter senare var vi framme.

En lång stund senare sitter vi här hemma och vet inte vad vi ska göra.
Trädgården är FULLSTÄNDIGT SAGOLIK! Och det kommer från mig som är någotsånär kunnig inom området, mannen min tyckte att det var som att gå en massa snirkligt välskötta gångar i en botanisk trädgård med alla växter (orkar inte ens rabbla allt jag såg!) och fruktträd som citron, apelsin, grape, aprikos, mandel, blå och vita druvor, mandariner, avokado... Och vackra blågröna ödlor sprang kors och tvärs!
Poolen och området intill med grill och utekök... Varenda liten ruta bockas för vad gäller utomhusmiljön.
Där finns solcellspaneler för varmvatten, kamin att elda inomhus på vintern, fint kök. Vardagsrum, tv-rum, tre sovrum, två badrum med lustiga detaljer, ett garage att göra om till ännu ett rum om man vill. Det ligger 500 m från stora vägen med busshållplats ned till Fuengirola eller upp till Mijas Pueblo, fantastisk vy över bergen, t o m lite vy över havet...
Men det av dottern önskade priset är väldigt högt.

Det äldre paret som sålde var otroligt charmerande och säljande ärliga, kvinnan var dessutom underbar med sonen. Och de öppnade alla möjliga förhandlingsdörrar. Vi fick lite samma känsla av dem som vi fick av Totte och Rosita som vi köpte vårt hus Solbacken av i Sverige.

Och så är det uthyrt under ett år! Vad gör vi nu...?

Sover på saken.

2 kommentarer:

  1. Usch vad svårt! Ingen aning om vad ni borde göra!
    Jag sörjer huset som inte blev eftersom det hyrdes ut innan vi ens hann titta på det, det var ju en annan situation. Men vad bra det hade kunnat bli...

    SvaraRadera
  2. Den där känslan av att något gått en ur händerna är inte rolig... Vi vet fortfarande inte hur vi ska göra men måste väl snart ta ett beslut. Ju närmare sommaren desto svårare är det också att hitta objekt.

    SvaraRadera