onsdag 31 augusti 2016

11 veckor och 2 cm

- Hur känns det? frågade jag sonen i går kväll.
- Joooo ... Det ska bli roligt att träffa alla kompisarna!

Och det förstår jag, sonen är rätt trött på oss nu efter att ha varit med oss i 11 veckor och inte träffat så många kompisar. Det är ju så sommarlov brukar vara. Familj och släkt. Tomma gator och hus.

Men i dag återställdes vardagen i den svenska enklaven på Solkusten, Svenska Skolan i Fuengirola startade igen och med 11 nya i personalstyrkan. Sonen får två sprillans nya fröknar (förlåt, det heter tydligen mentor) i sin åk 4-5-klass, ny kock i köket, ny idrottslärare och en ny träslöjdslärare (jippi!). Dessutom så är det helt ny ledning då rektor, biträdande rektor och föreningschef nu har bytts ut.

Så det lär nog bli ett spännande läsår, det här. Sonen började i dag årskurs 5 och vad vi antar med ännu mer läxor och hemarbeten. Vi har under hela sommaren förberett honom på att måndag till torsdag då kommer det inte bli någon platta, dator, PlayStation, Nintendo eller annan skärm att leka vid - eboksläsaren undantagen. Nu får det vara nog. Vi sa förra läsåret att läxa först, spela sedan. Vad det resulterade i var stressgjorda läxor och hemuppgifter så att han skulle få tid till spel och lek. Nu har han ju inga problem med skolgången - tvärt om - men vi ser ju att där finns mer att bygga på, det går alltid att lära sig mer, bli ännu bättre, nå högre mål! "Nå stjärnorna!" som hans förra fröken sa.

Det var en glad kille jag hämtade vid skolan på eftermiddagen. Den fröken som ska bli hans mentor verkar vara snäll och det har börjat två tjejer och fyra (!) nya killar i klassen. Eller nya och nya, en av killarna slutade ju i julas: Familjen Tjörn är tillbaka!

De två centimetrarna i rubriken då?

Jo, vid skolavslutningen i somras ställde jag sonen mot väggen! Ja, han hade inte gjort något dumt utan han fick stå där rakryggad med en bok på huvudet: 164,5 cm.
I går fick han ställa sig där igen: 166 cm drygt. Nästan två cm har han vuxit på dessa 11 veckor. Om en decimeter är vi lika långa, min lille son och jag. Ja, om det inte blir tidigare för jag krymper ju medan han växer. Då blir det istället sonen och lilla jag.

tisdag 30 augusti 2016

Nikola Tesla - Serbiens stolthet!

Semester i Serbien del 6

Va, har ni inte hört talas om honom? Nikola Tesla? Han med spolen, the Tesla coil? Teslaeffekten? Växelström? Induktionsmotorn? Fjärrkontrollen? Tändstiftet? Radion?

Faktum är att hade jag inte haft en anknytning till Serbien så är jag inte så säker på att jag skulle ha vetat vem denne begåvade man var. Men oavsett anknytning så har vi alla honom att tacka för en hel del, saker som vi använder hela tiden i våra moderna och bekväma liv. Induktionsmotorn hittar man t ex i tvättmaskinen och många andra redskap och maskiner som är eldrivna. Och vem vill leva utan fjärrkontroll idag?

Jag ska inte skriva sådär väldigt mycket om honom, det finns så oerhört mycket att läsa när man börjar försöka samla information. Men en liten presentation tänkte jag mig, i alla fall.

Mitt i Belgrad, på adressen Krunska 51, har han sedan 1952 ett eget museum! Det ligger faktiskt tvärs emot Spanska Ambassaden, det tyckte jag var lite festligt!

Spanska Ambassaden i Belgrad ...

... och vänder jag mig 90 grader åt höger: Nikola Tesla-museet!

Tesla-museet ligger i en väldigt vacker byggnad från det sena 1920-talet, i dag är det kulturminnesmärkt. Det var systersonen Sava Kosanović som lät samla ihop hans tillhörigheter och föra dem till denna byggnad. Den är därför fylld från källare till vind med hans uppfinnaralster och personliga tillhörigheter som brev och kläder. Det är dock endast entréplanet som är själva museet. Det är också här den vackra urnan med hans aska finns.

Urnan med hans aska

Vi strosade runt ett varv och tittade, läste och undrade. Allt står på både serbiska och engelska så det är inte svårt att förstå. Men däremot är det svårt att ta till sig och förstå sakerna, det här är liksom inte min värld med teknik och elektricitet. Vi slog oss ned och tittade på en film som visades, det var intressant. Efter filmen klev en ung kille fram, en av guiderna, och började på utmärkt engelska prata om Tesla, om hans liv och hans uppfinningar. Plötsligt fick allt liv.

Den här manicken är stor, går från golv till det höga taket!
Det är en Teslaspole och normalt brukar guiden visa upp den med besökarnas hjälp:

Om man med handen håller ett lysrör i spolens närhet - utan att vidröra spolen - så länds lysröret!
Tyvärr var den av någon orsak inte fungerande denna dagen.
Synd, jag tror det hade varit häftigt att uppleva.

Om ni nu kommer till detta museet, se då till att hänga med på den guidade visningen. Den uppskattades av både barn och vuxna.

Denna manick fick lysröret på väggen att lysa.

Nikola Tesla hade närmare 300 registrerade patent i 26 länder. En del av hans uppfinningar var så före sin tid att de inte gick att genomföra då. T ex ritade han på en maskin som kombinerade flygplan och helikopter. Den maskinen finns nu, många decennier senare, i verkligheten.

En Volt- och Amperemätare.

1898 fjärrstyrde Nikolas Tesla den första lilla båten i Madison Square Garden. Folk trodde inte att det var han som radiostyrde utan att det satt små varelser i båten eller ännu hellre att han styrde med hjärnan, att det var övernaturligt!

TITTA MEN INTE RÖRA!
Varför sätter man då en vev på framsidan?
Det är inte schysst!

Guiden visade hur de olika maskinerna fungerade, vissa fick vi besökare vidröra, se hur saker lyste upp, rörde sig, blixtrade. Och med guidens hjälp fick namnet Nikolas Tesla en personlighet, det var inte bara en vacker hatt som låg där i montern!

Han var 188 cm lång och 64 kg smal i hela sitt vuxna liv.

Han var nog en väldigt märklig man med flera manier och fobier. Det är ju tyvärr ofta saker som går hand i hand med genialitet. Han hade t ex bacillskräck, en del av hans många handskar fanns att se i en av montrarna. Han levde ett inrutat liv där han gick upp samma tid varje dag, arbetade mellan samma klockslag, åt på samma restaurang vid samma klockslag och serverades av samma servitör. Sömn var inte hans sak, han sov tydligen ca 2 h varje natt.

TRUE SUBSTANTIALITY
Ursäkta den dåliga bilden men det var inte lätt att fota detta interaktiva ljusbord
för sonen var hela tiden där och ville peta på allt!

Han talade åtta språk (serbiska/kroatiska, tjeckiska, engelska, franska, tyska, ungerska, italienska och latin), hade troligen fotografiskt minne samt en enorm förmåga att visualisera saker komplett i sitt huvud, sk synestesi.

"My method is different. I do not rush into actual work. When I get an idea I start at once building it up in my imagination. I change the construction, make improvements, and operate the device entirely in my mind." (Nikolas Tesla)


Han levde ett långt liv. Han föddes 1856 i staden Smiljan i Kejsardömet Österrike, staden ligger i nuvarande Kroatien, av serbiska föräldrar. Som ung bodde han i Gospic, han studerade i Graz och Prag, arbetade i Budapest, Paris och Strasbourg, flyttade till USA 1884 och blev amerikansk medborgare. Han arbetade för Thomas Edison (som han blev ovän med då Tesla trodde på växelström och Edison på likström). Han tjänade mycket på sina patent men allt återinvesterades i uppfinningarna och forskningen. Första Världskriget satte stopp för investerare och ledde till slut till hans personliga konkurs. 

"I don't care that they stole my idea ... I care that they don't have any of their own." (Nikolas Tesla)

1943 dog han ensam på sitt hotellrum. Ingen fru, inga barn. Inga pengar. Men han lämnade väldigt mycket till eftervärlden. 

"I do not think you can name many great inventions that have been made by married men." (Nikolas Tesla)

Entrébiljetterna samt den informationsrika foldern
som finns att köpa på en mängd olika språk.

"Let the future tell the truth, and evaluate each one according to his work and accomplishments. The present is theirs; the future, for which I have really worked, is mine." (Nikolas Tesla)

Fulla med ny information och förundran gick vi för att ta en fika och smälta alla intryck. Jag ska berätta mer om den fikaupplevelsen - den förtjänar ett eget litet inlägg!

söndag 28 augusti 2016

Skyltsöndag nr 27 - FCO till BEG

Jag hittade ju mer skyltning från vår semesterresa!

Butiksskyltningar på flygplatser brukar vara riktigt bra. Och på Roms flygplats, vad passar då bättre än att fylla en helt underbar liten italiensk Piaggio (jag bli så glad när jag ser dessa små söta fordon!) med italiensk Limoncello! Hela butiken var fylld med Limoncello, för övrigt. Men är man som jag begåvad med eget citronträd så gör man sin egen!


~ ☺ ~

Under flygresan mellan Rom och Belgrad satt jag och funderade över denna skylten:


Utgången är alltså genom toaletterna? Men tänk om det är upptaget?

~ ☺ ~

Det här tycker jag var en riktig höjdare! Ja, även om vi nu hade landat, närmar bestämt på Nicola Tesla-flygplatsen i Belgrad.


Alla resväskor kom ut ur bagageluckan på en Fiat 500L! Så himla bra! Och oj så mycket det rymdes i den lilla bilen! Det bara drösade ut resväskor på bandet!


Orsaken till denna roliga idé är så klart att de vill skylta för bilen då den faktiskt tillverkas vid FIAT Chrysler Automobiles Serbia (fd Zastava där t ex pluttbilen Yugo tillverkades).

Appropå Zastava så var det en sådan bil som vi åkte i en gång och sedan vägrade.

~ ☺ ~

Är du konfunderad över rubriken, förresten? FCO är Fiumicino-flygplatsen i Rom och BEG är Nikola Tesla-flygplatsen i Belgrad.

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Underhållande här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

fredag 26 augusti 2016

Vidriga klo-ben!

- Emma! Jag har fått en fästing!!!

Mycket riktigt. Två dagar innan vi skulle åka från Sverige gör mannen min denna upptäckt. Det lilla äcklet satt vid höften/ljumsken på honom, den hade ännu inte hunnit bli så stor men vad gör det? Den satt fortfarande fast och käkade.
- Lovar, nu kommer jag få borrelia! Det har jag fått varje gång hittills.

Mycket riktigt det med. I förrgår blev det plötsligt ett stort avlångt märke, inte den där klassiska ringen. Men det liksom bara måste vara borrelia, vad annars skulle det kunna vara? I går var märket kvar precis som i morse så nä, nu måste han ju till vårdcentralen.

Alltså måste man boka tid, cita previa. Jag hade sedan tidigare laddat ned en app, Salud Responde (för Andalusien) just för detta avseendet men hade inte lagt in våra uppgifter. Det gjorde jag i går och det var superenkelt! Man bara matade in kortnumret på Tarjeta de sanidad, året man är född, väljer Extranjeros och skriver in sitt NIE. Häpp så plockade den upp våra namn, vårdcentralen och vilken husläkare vi har! Och sedan var det bara att välja datum och då visas de tillgängliga tiderna som ens husläkare har. Välj, konfirmera och avsluta. Man kan även spara bokningen till sin Outlook-kalender om man har allt ihopkopplat (vilket jag har) och i kalendern står det då läkarens namn och vilken sal man ska till. Gu så smidigt!

Vem ska till läkaren?

Välj tid som är ledig.
Sex minuter har man tydligen på sig hos läkaren.

Glöm inte bekräfta valet.
Här är sista sidan med all info


Sedan kom ju det där med språket. Vad heter fästing och vad borrelia...? Google-Google-Google. Garrapata (garra = klo, pata = ben) heter fästing och borrelia heter enfermedad de Lyme.

På vårdcentralen var det bara att gå direkt till salens väntrum och slå sig ned, det var två till som satt där.
- Vad hette det nu då? Garrapa... pa...pa-pa-pa..., sa mannen min och härmade plötsligt hackspetten på Kalle Ankas Julafton.
Vi brast ut i skratt där vi satt och väntade, alla tre. De andra måste undrat vad som var fel på oss.
- Om jag säger så, då kommer han nog skicka mig till psyket i stället!
- Det är i alla fall nära, sa jag och pekade på skylten tre meter bort.


Det var dags och mannen min gick in själv, han skulle säga till om han behövde språkhjälp. Sonen och jag satt kvar och läste. Det gick några minuter och sedan kom läkaren ut och stängde dörren efter sig med mannen min kvar därinne. Läkaren såg lite brydd ut.

Vad är det nu då?! Vet han inte vad det är, eller? Eller var det där inte läkaren, någon studerande, han såg ju rätt ung ut.

Läkaren gick till en annan sal, knackade på dörren och gick in. Han var där några minuter och gick sedan tillbaka till sin sal där mannen min väntade. Sedan gick tiden. Det var inga sex minuter per klient här inte!

Efter ett tag kom så mannen min ut med papper i handen, receptet på antibiotika.
- Vad hände? undrade jag.
- Jo, läkaren trodde nog att det var borrelia, han har hört talas om det men han har aldrig sett det så han fotade och grejade! Sedan visste han inte vilken medicin han skulle skriva ut så då gick han och frågade den andra läkaren som håller på att specialisera sig på läkemedel. Och så ska jag tillbaka om en vecka.
- Va? Varför då? Det brukar man ju inte.
- Nä, men han vill väl se hur det går.

Så nu har vi hämtat ut antibiotika för en vecka, det kostade 2 € och läkarbesöket kostade ingenting. Och så måste vi boka en ny tid till nästa fredag.

Det tråkiga är ju det där med sol och antibiotika (beroende på sort) som inte är någon bra kombination. Jag har hört talas om att man kan få pigmentförändringar, läkaren hade sagt till mannen min att man kan bli alldeles rödsvullen. Och med den dunderkur nu mannen min har fått ska man verkligen se upp med solningen, säger Google. Och läkaren.

Sista dagarna av sommarlovet som vi hade tänkt spendera vid stranden, i solen.

Nähäpp.


PS!
När man har katt eller hund så är det ju ett evigt plockande av dessa vidriga äckel. Ja, om man inte håller på med droppar och halsband osv. Jag har provat på flera av de olika fästingplockarna men den i särklass bästa är den som heter O'Tom, den ser ur som en liten kofot (två storlekar i förpackningen) och man lyckas fort och smidigt. Funkar även på människor, vet tyvärr av erfarenhet.

torsdag 25 augusti 2016

Att ta sig fram i Belgrad

Semester i Serbien del 5

De allmänna kommunikationerna i Belgrad är riktigt bra, tycker jag. Väntandet får man stå ut med i alla länder. Det finns bussar, spårvagnar, busspårvagn (eller vad det heter, det är buss med tråd på taket), tåg och så klart mängder med taxibilar. Det finns även mängder med andra bilar så hyra bil och köra inne i Belgrad är inte det första jag tänker göra för då är risken att det blir det sista.

Spårvagn vid busstationen i Banovo Brdo

Svärmor köpte oss ett femdagarskort, det kostade 1140 RSD per styck (sonen som är skolbarn åker gratis), dvs knappt 80 kronor, och för det kunde vi åka hur mycket vi ville under dessa dagarna. Nu ville vi inte alltid det utan tog taxi istället för det är ju onekligen smidigare och det är inte vidare värst upplyftande att stå och vänta på ett speciellt bussnummer när det är över 30 grader, stekande sol och svetten rinner så pass att man kan vrida ur klänningen. Och nej, det är ingen överdrift. (Nästa gång jag åker till Serbien ska jag ha en riktig snusnäsduk i handväskan!)

Spårvagn av äldre modell
 
Taxi är inte så dyrt (det är billigare än i Spanien) och bilarna kommer i alla möjliga märken, modeller och skick. Jag har aldrig åkt i så varierande skick! Ena gången är det en sprillans ny Mercedes medan det nästa gång är en bil jag inte kan definiera. Jag är glad så länge det finns säkerhetsbälten och fungerande broms - ibland var jag osäker på det senare, ibland fick vi leta efter det förra.

Tror det var länge sedan han städade i sin taxi.

Dessutom undrar jag om han inte bodde i den ...

Vi hade även vår privattaxi! Svärmor hade fixat med sin snälle "hustomte", Simon, att han skulle skjutsa oss då svärmors hus ligger ute på landet utanför Belgrad. Det var han som körde oss till och från flygplatsen samt körde oss till den stora busstationen där vi kunde ta oss vidare. Han kom i lite olika bilar, mest var det en vit Renault som var väl använd men OK trots alla lampor om service och underhåll som blinkade i panelen. En dag kom han dock i en bil som vi vägrade att åka i igen för den saknade bland annat säkerhetsbälten. Simon körde visserligen lugnt och försiktigt men det fanns ju fler förare på vägen och med tanke på hur fordonen framförs (som i Spanien eller möjligen värre) så vill jag gärna ha säkerhetsbälten. Ja, lite nojig är jag. Och mannen min med.

Nej. Inte en gång till.

Under den vecka vi var i Serbien så satte jag mig alltid på samma ställe i bilen oavsett bil, dvs bakom föraren. Det bara blev så. Jag satte mig till rätta, letade efter säkerhetsbältet, spände fast mig, såg till att alla andra var fastspända (fick tjata lite på svärmor medan sonen hade svårt att klämma fast bältet ibland) och sedan satte jag vänster hand på ryggstödet framför mig och spjärnade emot i alla svängar under färden. Sista dagen tyckte min handled inte alls att jag skulle packa våra saker ned i resväskorna, den tyckte att nu fick det vara nog! Men hästbalsam (som Reparil och inte något för håret) och stödjande bandage fixade det.

Buss modell äldre.

Bussarna och spårvagnarna finns det både nya och äldre modeller av. Alla är helt OK men så klart är de nya mycket behagligare. På 93 av bussarna står det dessutom att de är en donation ifrån det japanska folket, de gavs till Serbien år 2003.


Nästa gång vi åker till Serbien tänker vi nog prova på att hyra en bil. Vi kommer ju inte att åka in i Belgrads centrum med den men man kan parkera i utkanten av staden och sedan ta de allmänna kommunikationerna vidare in till centrum. En egen bil gör att man lättare kan ta sig runt, titta runt mer ute på landsbygden, ta dagsturer och göra ny upptäckter!

onsdag 24 augusti 2016

Vädret i juli 2016

Men! Jag har ju inte sammanställt vädret för juli! Nu blir det ju inte en komplett sammanställning, vi var bortresta den sista halvan.

Den första halvan kan i alla fall sammanfattas med sol och värme! En endaste dag där det inte riktigt nådde hela vägen upp till 30 grader! Och jag tror att det var ungefär samma väder under perioden vi var borta.

Juli 2016
 1, 32°C, sol
 2, 34°C, sol
 3, 30°C, sol, blåsigt
 4, 31°C, sol, blåsigt
 5, 32°C, sol
 6, 32°C, sol
 7, 35°C, sol, lite moln, åska på natten
 8, 35°C, sol
 9, 35°C, sol, kvavt
10, 35°C, sol
11, 35°C, sol
12, 39°C, sol, El Terral-vindar
13, 33°C, sol, molnigt
14, 29°C, sol, moln, några droppar
15, 32°C, sol
16, 30°C, sol
17, 30°C, sol
18, Bortrest
19, Bortrest
20, Bortrest
21, Bortrest
22, Bortrest
23, Bortrest
24, Bortrest
25, Bortrest
26, Bortrest
27, Bortrest
28, Bortrest
29, Bortrest
30, Bortrest
31, Bortrest

Vad gäller blåsigt: det blåser nästan alltid lite här på Solkusten. Har jag skrivit blåsigt så har det verkligen blåst! Och som tidigare, det här är helt hur jag har uppfattat det och vad vår väderstation här hemma har sagt till oss. Vädret och temperaturen i Málaga eller Marbella kan skilja sig åt en del mot hur vi har det här i Benalmádena.

Till sist, en titt på när solen gick upp och sedan ned den första dagen i månaden:


Amanecer - gryning
Salida del sol - soluppgång
Cenit - zenit
Puesta del sol - solnedgång
Anochecer - skymning

Om solens vandring: information och bild från http://salidaypuestadelsol.com/

Planen är att göra en sammanställning efter varje månads slut och det finns sedan januari 2015. Klicka på etikett Väder för att hitta de andra. Man kan även i sökrutan leta upp en viss månad, de är rubricerade enligt samma princip.

tisdag 23 augusti 2016

Zemun - en barndomspromenad

Semester i Serbien del 4

Till varje Serbien-besök tillhör en tur till Zemun, en förort till Belgrad. Det är där mannen min har sina rötter.

Donau - kanske inte så blått men oerhört vackert.
Det var så varmt! Inte ett löv rörde sig. Det enda som rörde sig var svetten som rann!

Och jag vet hur det känns med en nostalgitripp. Att gå runt bland hus, gator och parker. Att se att allt är sig likt. Att se att allt är förändrat. Att inse att man själv har förändrats. Att inse att man själv är sig lik - någonstans långt där inne.

De är gigantiska! Till vänster i hörnet syns en människa med sin hund.

Den stora parken Zemunski Park som mannen min lekte i som väldigt liten och på alla sommarlov, den finns ännu där som en grön skuggande oas. Träden är gigantiska, de var stora redan då. Men mannen min återkommer alltid till att "Vad liten parken är egentligen! Den var ju hur stor som helst då!".

solsomsol.blogspot.com
Den vackra parken Zemunski Park i Zemun, Serbien.
Här fick vi inte spela fotboll för då tog de bollen, sa mannen min och pekade på de stora gräsytorna.
Taskigt! Men gräset hade nog tagit stryk fort i värmen på sommaren.


Vad som inte finns kvar är mormoderns hus, det är en parkering nu. Sorgligt. Men så är det ju, mycket förändras och de som parkerar sin bil där är säkert glada över att möjligheten till det finns.

Nej, det är inte den här parkeringen.
Men jag gillar den där bilen fylld med gigantiska meloner! Vågen står intill på gatan.

Zemun, på kyrilliska Земун, ligger oerhört vackert beläget vid Donaus strand i den nordvästra delen av Belgrad. Det är en av 17 kommuner i Belgrad och här bor nästan 170 000 männniskor. Namnet tror man kommer från ordet zemlja, jord, och dyker upp första gången på 1000-talet. Så Zemun är gammalt. Väldigt gammalt! Med anor från 1000-talet som stad men boplatser fanns där redan på stenåldern!


Det här huset är till salu. Jag som alltid velat ha ett hus med torn!
Dessutom tror jag delar av huset är inne i berget, häftigt.
Såg spår av det på de intilliggande ruinerna.
Och med Mercedes-verkstad vägg i vägg!

Därför här finns mycket gammalt att se, många gamla byggnader. Och det är även här som jag mest har känt att jag måste få sortera alla intrycken innan jag har skrivit något inlägg om Zemun. För vissa delar är så svåra att se, att människor som på olika sätt har det svårt har förstört sin stad under många år med klotter, vandaliseringar och skräp eller helt enkelt med bara försummelse. Men det är klart att det finns orsaker till det.

Serberna är lika duktiga som spanjorer på att dra kablar!

Som sagt ...

Det var kanske här de lärde sig?

Det ena huset håller på att rasa samman medan ägaren till huset intill har gjort allt för att bibehålla, renovera eller restaurera skönheten. Det är så kontrastfyllt! Den ena sidan är bedrövande medan den andra trots allt inger hopp.


Nu har jag ju inte visat några "turistfällor" i Zemun, vet inte riktigt om det finns sådana. Det är mest en väldigt vacker stadsdel med vackra byggnader och en härlig marknad med grönsaker, blommor och hantverk (den besökte vi inte i år). Men det är heller inte därför vi har varit där, vi har strosat runt i barndomsminnenas stad och tittat på allt det vackra som finns där. Många hus är i olika stadier av förfall men vittnar ändå om en stor skönhet en gång i tiden.

Donau längst till höger i bild och serveringarnas bord utmed kanten.
Själva restaurangerna ligger på andra sidan gatan så personalen springer fram och tillbaka hela tiden.

Zemunski Kej och alla småbåtar som ligger förankrade ute i vattnet.

Det turistigaste vi gjorde var nog att promenera en bit av den långa Zemunski Kej, promenadstråket utmed Donau, och där åt vi lite mat på en av de många restaurangerna. De flesta serveringarna ligger på land men en del är belägna ute på själva floden på ombyggda båtar och pråmar. På kvällarna är här liv och rörelse så det kan jag rekommendera, troligen är det även lite svalare då. Lite, i alla fall.


Detta är faktiskt ett litet ungt träd som växer ur ett annat gammalt träd.
De är inte av samma sort.
Men det är väl så livet är.