tisdag 6 december 2016

Fram och tillbaka till Madrid

55 mil med tre korta stopp för att sträcka på benen, besöka en toa och äta en medhavd macka. Till Madrid tog resan 6 h nästan på minuten!

Det var inte så mycket trafik, skönt!

Var den tråkig då? Både ja och nej. Första dryga halvan är otroligt vacker där den breda och väl underhållna vägen löper mellan bergen eller i tunnlar och genom ett naturskyddsområde, El Parque natural de Despeñaperros.

Tunel de Despeñaperros , den är 1925 m lång. Kunde de inte ha gjort den 2000 m jämt?!

I början av vår resa åkte vi en kort sträcka på betalvägen AP-46, 3:25 € kostade det (8 minuter snabbare och bättre väg, vi tog den andra vägen A-45 på återresan för att jämföra). Vi valde att betala med kreditkort men automaten vägrade våra spanska Sabadell Master Card och våra Norwegian VISA-kort. Till slut kunde vi betala med ett SEB-kort som mannen min hade kvar i plånboken. Vi såg att det var inte bara vi som fick prova ett flertal kort.

Vi har många gånger funderat över hur det kan säljas så mycket ved från olivträd. Oliver och olivolja vill vi ju ha och träden växer länge och blir gamla. Så hur kan det finns så mycket ved? Efter den här resan undrar vi inte över det längre det. Mil efter mil, kulle upp och kulle ned så långt man kan se är det fullkomligt täckt med olivträd. Otroligt vackert! Men efter 30 mil och tre timmar blir det nästan lite tjatigt och enformigt ... Fast fortfarande vackert.

Olivträd i prydliga rader

Olivträd, mil efter mil, efter mil och några till.

Sedan byttes plötsligt scenariot. 

Platt, bergen ligger långt där borta.

Från att ha varit böljande kullar och berg blev det platt, med åkrar på båda sidor om vägen. Det dök också upp vinodlingar och vindkraftverk samt fält med solcellsanläggningar.

Syns knappast mot de grå bergen och den grå himlen
men här är det solceller så långt ögat når.

Åkrarna lyste friskt gröna mot en alldeles illröd jord. Jag har sett järnrik jord förr men aldrig så intensivt rött! Det var riktigt häftigt!


Den fina asfalterade vägen byttes ut mot betongväg gjord på meterlånga betongbitar. Det var nästan som att köra på kullersten mil efter mil. Det kändes som att bilen svajade, hade vi fått punka? Nej, det var bara underlaget som skapade buller och friktion i hela bilen. Riktigt obehagligt och ingen angenäm upplevelse.

Två väderkvarnar på en kulle på ena sidan vägen vittnade om vilken provins vi nu var i.

Vi åkte igenom tre av Spaniens 17 regioner: från Andalusien, till Castilla-La Mancha med väderkvarnarna och till sist Madrid.

Det fanns tre till på en annan kulle längre bort, de var lite svår att fota från bilen.

Vi märkte också att ju längre norrut vi kom, desto höstigare blev det med gula träd och brunare gräs. Grönt, gult, brunt. Inga röd-orangeskiftningar, det som kan göra hösten så vacker i Sverige. Jo, förresten. Vi såg en buske som var rödbladig och den gjorde att en bergsida såg alldeles prickig ut.

Varför en bild på en toalett mitt i alltet?
Jo, för den var helt idiotisk! Det var ca 7 cm mellan
toaletten och den inåtgående dörren.
Fanns ingen plats att stå på när man där inne skulle stänga dörren.
Ett ben på vardera sida om toaletten eller stå på toalocket ...

När vi sedan närmade oss Madrid blev vägarna åter fina och asfalterade. Som att köra på bomull! Vi kom på att troligen har vi då passerat igenom olika regioner och de har skött om sin del av vägen i varierande grad, vad man har råd med antagligen.

Jodå, bilens inbyggda GPS hjälpte oss smidigt genom trafiken och vägarna.
Men det var ett tag där som den verkligen undrade vad vi höll på med.
Och vi undrade vad den höll på med.
Vi höll oss på den stora vägen - det gjorde inte GPS:en.

- Så, nu har vi gjort det och det gör vi inte om, sa mannen min när vi kom fram till hotellet. 
Och nä, nästa gång provar vi nog på något annat färdsätt. Fast bilbatteriet borde vara laddat nu, det är bra. Och så räknade vi ut att bilen drog knappa 0,56 liter per mil, så lågt kom aldrig Hyundaien ned till trots att den egentligen skulle dra mindre än så (på papperet). Det är bra, det med.

På vägen hem, vid Madrid. Skulle det bli så hela vägen ...?

Trafiken kring Madrid var ganska tät men inte hysterisk. På hemresan var det regnigt i början och det var oerhört mycket lastbilar och långtradare. Som tur var lättade vädret upp och det gjorde även antalet lastbilar. Det flöt på. Vi var mest oroliga över hur det skulle se ut när vi kom hem eftersom det under vår frånvaro ska ha regnat kopiöst, skolor har varit stängda osv. Men det var ingen fara.

Fuktigt och rått i huset men i dag skiner solen! Dags att hänga ut tvättmaskin nummer tre!

fredag 2 december 2016

EXPOCÓMIC 2016 - nu kommer vi!

Förra året reste vi till Jerez de la Frontera och besökte Comi-Con där. Det var ju en stor besvikelse men resan dit var helt fantastisk.

Envis som man är så provar vi på en mässa till i samma tema men denna gång är det i Madrid. Så dit är vi på väg nu! Antagligen i denna stunden för detta inlägget skrev jag lite innan och schemalade

Mässan heter EXPOCÓMIC och det handlar alltså om filmer, serier, spel, rollspel osv. Vi väntar oss möta livs levande Darth Vader och StormTroopers och andra roliga figurer.

En annan rolig sak är även att de har Cosplay, dvs det är vanliga människor som gör sina egna kostymer efter rollfigurer i filmer, serietidningar och datorspel. Det måste vi se, roligt att se folks kreativitet!

Och så har vi bokat ett familjerum på Hotel Nuevo Boston, frukostbuffé och allt till sonens - och min - stora glädje.

Vi bestämde att ta bilen upp för den behöver röra på sig mer. Men jag kollade som hastigast vad det skulle kosta för oss att ta oss fram och tillbaka på andra sätt för oss tre. Här är billigaste respektive alternativ:
Flyg 348 €, tidsåtgång dryg timme Malaga-Madrid
Buss 155 €, tidsåtgång 6-7 h
Tåg 200 €, tidsåtgång ca 3 h Malaga-Madrid
Bil ca 110 € (55 mil och 1 € per liter diesel, fast bilen borde dra mycket mindre), tidsåtgång ca 6 h

Vad jag väntar mig av denna resan är
  • en urtrist bilresa på ca 6 timmar, vägen upp ska tydligen vara hur tråkig som helst.
  • en rolig mässa.
  • ett fint hotell med god mat.
  • en liten visit till Madrid och titta på julskyltningen - om vi har tid och ork.
  • att bilens batteri laddas ordentligt så den slutar dumma sig.
  • att mannen min blir glad och nöjd för detta är hans födelsedagspresent!

Mer kommer! Får dock se om jag orkar/hinner/har lust att göra några inlägg i helgen. Vi får se, helt enkelt.

torsdag 1 december 2016

Den larviga situationen - säsong 2 akt 3

Förra årets krans hängandes i dörrknackaren.
- Pappa! Mamma har dragit med sig skräp hem nu igen!
skvallrade sonen när jag plockade med mig gröna kvistar
från benjaminfikus och cypresser som folk kastat.
För fyra veckor sedan (3 november) var Fru Spanjor här och bankade på dörren. Gu' vad jag avskyr den där dörrknackaren! Ringklockan fungerade som vanligt inte för den äter batterier som Kim Basinger i Min fru är en utomjording!

Kanske ska förtydliga att med dörrknackare menar jag inte grannfrun utan en dörrkläpp, dörrklapp, portklapp - helt enkelt en sådan där som man bankar på dörren med, inte personen som gör det. Har god lust att skruva bort den. Fast å andra sidan är det jul nu/snart så då har jag något att hänga dörrkransen på så att dörrknackaren inte syns.

Hur som helst, Fru Spanjor stod där ute i mörkret med ett papper i ena handen och en penna i den andra. Hennes man hade skrivit ihop ett brev till kommunen om larveländet som de nu ville att grannarna skulle skriva under. Bifogat brevet var alla mina foton. Det kändes verkligen underligt att se dem finnas med på ett officiellt dokument på det sättet, på något som jag inte hade skrivit ihop själv.

Brevet signerades av alla oss grannar och dagen efter skulle Herr och Fru Spanjor lämna in papperet på kommunkontoret. Så nu är det väl bara att vänta och se, låta kvarnarna arbeta. Hoppas bara att det inte är papperskvarnar som tuggar sönder det vi lämnat in.

Undrar hur lång tid det tar innan något händer? Nu har det gått en månad och de bruna vipporna i tallen blir större för var dag. Än har jag inte sett några larver i alla fall, jag tror det är svalare i år.

onsdag 30 november 2016

Rondell nr 1 - Glorieta de Marifé de Triana

Jag börjar min lilla serie som jag flaggade om i går med att ta en närmare titt på den rondell som ligger alldeles vid "mitt" Lidl: Glorieta de Marifé de Triana.


Från början, då när rondellen invigdes 1996, var det en träbåt som låg där. Nu är det ett stålskelett, jag vet inte om det är ett konstverk eller om det är resterna av båten. Skulle tippa på ett konstverk, att träbåten har ersatts med något som inte förstörs lika snabbt och som inte kräver så mycket underhåll.

Närbild av båten

Gräsmattan och de vackra växterna sköts med stor omsorg. Snart kommer de nog att sätta upp juliga ljusfigurer där på gräsytorna, det gjorde de förra året.


Den vackra skylten med tre olika sidor står utmed vägen intill rondellen. Marifé de Triana var en väldigt vacker sångerska (nästan 90 skivor räknade jag till) och skådespelerska (två filmer) som bodde i Benalmádena vid sin bortgång 2013. Hon var med vid invigningen av sin rondell 1996, här är en YouTube-film på den händelsen. För mig som bor här så är den första dryga minuten rolig att se för oj så det har byggts de senaste 20 åren!


Vill du själv se den? Då kan du åka hit:
Korsning: Avenida del Cosmos/Avenida Arroyo Hondo/CalleVerdolaga/Avenida del Tivoli
Ort: Arroyo de la Miel, Benalmádena
Provins: Málaga, Andalusien, Spanien
Google Maps hjälper dig till rätta.


Det här är min lilla serie med cirkulationsplatser jag har kört förbi eller genom i först och främst Spanien. Vill du ser fler vackra, roliga, konstnärliga eller helt enkelt bara udda rondeller? Klicka då på etikett Rondeller. Planen är att publicera en ny varje onsdag.

tisdag 29 november 2016

Alla dessa rundlar!

Undrar var jag lånade denna...?
Jag läste att i Málaga-området finns det ca 900 rondeller varav 600 är uppförda på den sidan om staden som vi befinner oss på. Fast jag tror att siffrorna är gamla, och det är minst 901 resp 601 för det färdigställdes en i förra veckan i Fuengirola. Här på Solkusten kan man alltså inte köra många meter innan man råkar på en rondell, una rotonda. Har hört sägas att det beror på att man får EU-bidrag för rondeller, samma fenomen cirkulerar (!) i Sverige. Sanningshalten står jag dock inte alls för. Kanske det är så att man får bidraget för att höja vägsäkerheten och man väljer göra rondeller... Det där får någon annan reda ut. Men det verkar som att det var en "boom" kring 2008 i hela Spanien. Då fanns det 23 000 rondeller, nu har jag inte en susning.

I Sverige kallar vi dem i dagligtal för rondell, Transportstyrelsen kallar dem för cirkulationsplats. Rondellen är egentligen utrymmet i mitten, den som vägen cirkulerar. I Spanien har jag sett två ord (fast jag tror det finns fler): rotonda och glorieta. Om det finns någon skillnad dem emellan har jag inte riktigt kunnat utröna med säkerhet men oavsett namn så är de båda una plaza de circulacion giratoria, dvs cirkulationsplats.

Hur som helst... Mellan radhuset vi bodde i förut och Svenska Skolan i Fuengirola är det ca 5,5 km och jag räknade till 10 (!) rondeller, enkel riktning. Fram och tillbaka två gånger varje dag, det blev 40 rondellkörningar om dagen, 200 på en vanlig skolvecka! Där vi bor nu är det "endast" nio på de ca 1,3 milen men jag kör inte lika ofta eftersom vi delar med familjen Cuba. Men många rondeller blir det! Det är inte så konstigt att man på spanskt manér numer vid de mindre rondellerna kastar en hastig blick åt sidorna och bakåt för att sedan bara kör rakaste vägen igenom om ingen annan bil är i närheten. Många kör rakaste vägen igenom utan blickar åt sidorna även om det är en bil i närheten så man får alltid vara väldigt vaksam...Har till och med hört om dem som kör rakt över rundeln. Antar att antingen är man då lite väl rund under fötterna eller  vansinnigt trött på rondeller. Eller en kombination.
- Inte en till! Nä, nu får det vara nog!

Det är inte bara vi svenskar som har problem med det spanska körandet i rondellerna. Det här från British Expats forum:

Förstora bilden, annars ser du nog inte...
Se särskilt de två kommentarerna. Jag håller helt med.

Fast egentligen ska väl inte engelsmännen prata om rondeller, kolla på deras Magic Roundabouts - som ju dessutom är åt fel håll!

Vad jag egentligen skulle komma till efter denna långa inledning är att spanjorerna är otroligt duktiga på att ta tillfället i akt att göra något fint eller underhållande med plätten i mitten, själva rondellen. Därför tänkte jag börja en liten serie där jag presenterar de rondeller jag träffar på. Ibland blir det kanske bara en bild, emellanåt kanske det finns något intressant att berätta om den. Vi får se vad jag hittar och råkar på, helt enkelt.

söndag 27 november 2016

Skyltsöndag nr 37 - Tecknat, inför jul

- Vad har du där?
- Va?
- Har du en serietidning i jackan?!
- Va?!
Fru Higuerón öppnade sin täckjacka.
- Nämen! Den har jag aldrig sett! Haha!
- Vad är det för något?
- Det står på franska, säger Fru Higuerón och börjar läsa.
- Haha, det är ju tvättinstruktioner! Vänta, jag måste fota! hojtar jag och rotar efter mobilen i handväskan.


Det här var definitivt ett av de bäst skyltade skötselråden jag någonsin sett!

~ ☺ ~

För läääänge sedan, nästan exakt två år sedan på bara några dagar när, skrev jag om mitt möte med en smurf. Väldigt konfunderad var jag. Sedan dess har jag ju sett pitufo på andra ställen, och ätit det flera gånger. Caféerna som samarbetar med Carrefour har nyligen uppdaterat sina menyer, i alla fall de engelska. Jag vet just inte om det blev till det bättre:

Förklaring för den som inte hänger med:
det finns ett litet bröd som på spanska heter pitufo.
Pitufo betyder smurf på engelska, de där små blå figurerna som är tre äpplen höga,
och figurerna kallas i Spanien för pitufo.
Men det har inget med brödet i göra. I alla fall inte på engelska.

Vi blev serverade den engelska menyn, egentligen föredrar vi den spanska. Fru Higuerón som var med blev helt vilse när hon tittade i den engelska och till min egen stora glädje kände jag lite samma sak.

~ ☺ ~

Nu byter jag helt och tvärt ämne för i dag har det skyltats här hemma om den kommande händelsen.


Hmmm...  jag har visst varit ute och fotat regnet också, det syns på fotot. Det ser för övrigt ut som förra året, ser jag!  Medan det har öst ned där utanför så har det tredje Första Advent-baket i Spanien satt igång:


Lussebullar! Skurna pepparkakor med lite stjärnströssel på samt rykande varm glögg! Med nytvättade golv, regnet där utanför, brasan som brinner, bullar, kakor och glögg så kan ni ju tänka er doften här hemma!

Det är för tidigt att säga God Jul, va?
~ ☺ ~

Vill du se fler skyltar och annonser kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen.
Och glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

lördag 26 november 2016

Lördagsgodis nr 6

Dags för veckans godisbitar, de har lite blött omslagspapper denna veckan för oj så det regnar! Det fullkomligt öser ned i dag och trots att det är mitt på dagen skulle man kunna tro att kvällen närmar sig.

Godisbit nummer 1
Tro't eller ej men regnet! Det är rätt mysigt med regn, man kan sitta inne och kura eller vara ute och skutta i eller över vattenpölarna. Bara man är rätt klädd! Och när solen sedan skiner mellan skurarna så är det ju så vackert. Det är rent, fräscht och grönt. Det regn som forsar ur molnen just nu är välbehövligt. Fast det är ju lite syrligare i mitten av godisbiten, det börjar räcka med regn nu. Dags att vrida åt kranen nu, tack.

Godisbit nummer 2
Att ha en kubik ved i en stor säck, det är en attans stor godisbit det! Och i går var sonen och jag och köpte un fuelle, en blåsbälg. Med tanke på hur hopplöst svårt det är att få fjutt på olivved så är en blåsbälg ett otroligt bra redskap.
 
Godisbit nummer 3
Jag skrev i februari om att jag vann en bok. Den skickades till mina föräldrar i Sverige och så skulle jag få den då när vi var hemma i somras. Ja, det var planen. Planer är tydligen till för att ändras... För i somras så kunde vi inte hitta boken. Mamma och jag letade frenetiskt en stund och sedan emellanåt, när andan föll på, vi frågade runt bland bokälskande grannar och familj om någon lånat den men nä. Ingen bok. Misstänker att mamma under hösten har fortsatt att emellanåt titta här och där.
Så i förrgår kom det ett mail från mamma. Hon hade hittat boken! Precis där den borde vara. Precis där vi tittat både hon och jag. Det hade ju inte varit någon katastrof om boken inte hade hittats men visst är det väl konstigt! Det måste ha varit någon liten tomtenisse som suttit och läst i den under sommaren och hösten. Nu när det är dags för nissen att arbeta, då la han tillbaka den igen. Boken låg nämligen i linneskåpet vid julgardinerna och -dukarna.