Kanske liiite bättre än mig...

Det sitter väldigt långt inne men ok, jag får väl erkänna att ibland gör mannen min sakerna lika bra som jag - i undantagsfall t o m bättre.

Idag blev jag slagen på fingrarna!

När jag förra året kittade och målade om fönstren på altan så var det en ruta som sprack. Jippiii... Men jag tiggde två nya glas av lillebror för ett tag sedan och idag tog jag äntligen mod till mig. Jag hade tänkt göra så här: mäta, skära med pappas glasskärare, lägga mot en bordskant och knäcka nedåt. Både pappa och lillebror hade varnat mig för att glaset var lurigt, att det kunde gå åt pipsvängen.

Därför preparerade jag med att kolla runt vad som sägs och visas på internet. Och där fick jag tipset att göra så här: tvätta rent innan skäret görs, glaset bör helst vara varmare, inte kallt. Ritsa med ett drag med glasskäraren och sedan med metod 1 ta glaset i händerna och bryt av; eller metod 2 vänd glaset, knacka utmed skäret och då spricker det fint upp utmed skäret genom glaset.

Jag valde metod 2 och visst spricker det - men inte utmed skäret utan i en svag böj 1 cm innanför skäret! Ventilationshål?

Mannen min försökte sig på glas nummer två och använde sig av den metod jag ursprungligen hade tänkt och det funkade klockrent! Knivskarpt! Glasklart!

Fasen också!

Ibland är inte mer kunskap av godo...