En tallrik med guld!

Igår stod jag och tittade ut över åkern och in mot skogen medan rishögen decimerades och grannarna hostade av röken... Undrar om man skulle ta sig en sväng och kolla svampläget!?

Idag fick jag med (= tvingade) sonen ut på en skogstur. Vet inte vad som var värst: myggorna som var utsvultna eller sonen som var gnällig med "Kan vi gå hem nu?!" var femte steg.

För några år sedan skövlade de skogspartiet precis bakom huset och där det innan fanns mängder fanns det nu inte en svamp. Eller jo, något var det men eftersom jag inte vet vad så håller vi fingrarna i styr.

Så med orden "Vi tar den här vägen hem" så gick vi en bit längre bort och åt sidan om förödelsen och där.. jomen titta! DÄR!

Det är nu det där lustiga händer - samma visa varje år: kantarellerna är yttepyttiga men man blir överlycklig och det vattnas i munnen och man plockar åt sig nästan allt man ser. Spelar roll om den är bara 2 cm och pestig att rensa! För inte låter man ju denna skatt få stå där i två veckor till så den förräntar sig och växer till kantareller av mer normal storlek. Åh nej, det kan ju komma någon tjuvaktig granne eller djur och ta MINA kantareller!

Men de minsta lämnade jag faktiskt kvar, hoppas nu på mer värme blandat med regn så att jag hinner ta en sväng till innan vi flyttar - då kommer jag nog att gå ensam efter att ha sprayat mig med antimyggmedel.

Till middag idag blir det smörstekta kantareller, bacon och riven parmesan till pasta.
Det blir nog en liten svampsmörgås innan, också!