Spara, ge bort eller slänga?

Det är ju bara att inse - jag är en ekorre av stora mått! Det ligger i generna och det är ju svårt att slåss emot dem. Jag ser ett värde i sakerna, det där "bra att ha"-värdet!

Varenda rum i vårt hus har varit överbelamrat med både möbler och saker, framför allt källarplanet. Gillestugan var rätt fin när vi flyttade in för 15 år sedan och vi hade drömmar om att göra om till en biosalong. Sedan ställer man dit en sak, en sak till och vips! måste man göra en liten gång för att ta sig fram till bokhyllan längst in. Samma sak hände med garaget (som faktiskt användes som garage under de första åren!) men där var det verkligen skräp som stod, tomkartonger och annat som skulle till återvinningen. Någon gång...

Inför försäljningen av huset blev det mååååånga turer till återvinningsstationen, fyllde bilen och svängde förbi varje morgon innan jobbet. Personalen där känner numera igen mig och hälsar glatt.

Men nu är det dags för den svåra biten: att sortera upp alla våra saker: vad vill vi ha med oss ned när vi sätter oss i bilen, vad ska magasineras, säljas, ges bort till familj och vänner eller till välgörande ändamål eller (hemska tanke) kastas?

Det tar tid att sälja, familj och vänner har ju redan allt, förhoppningsvis vill t ex Läkarmissionen ha våra möbler. Hör jag någon säga "skulle behöva..." är jag där och säger "JAG HAR!" och så blir vi nöjda och glada båda två då jag slipper slänga och den andra slipper leta.

Men hur ska vi får ned våra liv i ca 50 flyttkartonger?

Bara sonens LEGO fyller ju en.

T-Rex 2014