Zemun - en barndomspromenad

Semester i Serbien del 4

Till varje Serbien-besök tillhör en tur till Zemun, en förort till Belgrad. Det är där mannen min har sina rötter.

Donau - kanske inte så blått men oerhört vackert.
Det var så varmt! Inte ett löv rörde sig. Det enda som rörde sig var svetten som rann!

Och jag vet hur det känns med en nostalgitripp. Att gå runt bland hus, gator och parker. Att se att allt är sig likt. Att se att allt är förändrat. Att inse att man själv har förändrats. Att inse att man själv är sig lik - någonstans långt där inne.

De är gigantiska! Till vänster i hörnet syns en människa med sin hund.

Den stora parken Zemunski Park som mannen min lekte i som väldigt liten och på alla sommarlov, den finns ännu där som en grön skuggande oas. Träden är gigantiska, de var stora redan då. Men mannen min återkommer alltid till att "Vad liten parken är egentligen! Den var ju hur stor som helst då!".

Den vackra parken Zemunski Park i Zemun, Serbien.
Här fick vi inte spela fotboll för då tog de bollen, sa mannen min och pekade på de stora gräsytorna.
Taskigt! Men gräset hade nog tagit stryk fort i värmen på sommaren.

Vad som inte finns kvar är mormoderns hus, det är en parkering nu. Sorgligt. Men så är det ju, mycket förändras och de som parkerar sin bil där är säkert glada över att möjligheten till det finns.

Nej, det är inte den här parkeringen.
Men jag gillar den där bilen fylld med gigantiska meloner! Vågen står intill på gatan.

Zemun, på kyrilliska Земун, ligger oerhört vackert beläget vid Donaus strand i den nordvästra delen av Belgrad. Det är en av 17 kommuner i Belgrad och här bor nästan 170 000 människor. Namnet tror man kommer från ordet zemlja, jord, och dyker upp första gången på 1000-talet. Så Zemun är gammalt. Väldigt gammalt! Med anor från 1000-talet som stad men boplatser fanns där redan på stenåldern!

Det här huset är till salu. Jag som alltid velat ha ett hus med torn!
Dessutom tror jag delar av huset är inne i berget, häftigt.
Såg spår av det på de intilliggande ruinerna.
Och med Mercedes-verkstad vägg i vägg!

Därför finns här mycket gammalt att se, många gamla byggnader. Och det är även här som jag mest har känt att jag måste få sortera alla intrycken innan jag har skrivit något inlägg om Zemun. För vissa delar är så svåra att se, att människor som på olika sätt har det svårt har förstört sin stad under många år med klotter, vandaliseringar och skräp eller helt enkelt med bara försummelse. Men det är klart att det finns orsaker till det.

Serberna är lika duktiga som spanjorer på att dra kablar!

Som sagt ...

Det var kanske här de lärde sig?

Det ena huset håller på att rasa samman medan ägaren till huset intill har gjort allt för att bibehålla, renovera eller restaurera skönheten. Det är så kontrastfyllt! Den ena sidan är bedrövande medan den andra trots allt inger hopp.

Nu har jag ju inte visat några "turistfällor" i Zemun, vet inte riktigt om det finns sådana. Det är mest en väldigt vacker stadsdel med vackra byggnader och en härlig marknad med grönsaker, blommor och hantverk (den besökte vi inte i år). Men det är heller inte därför vi har varit där, vi har strosat runt i barndomsminnenas stad och tittat på allt det vackra som finns där. Många hus är i olika stadier av förfall men vittnar ändå om en stor skönhet en gång i tiden.

Donau längst till höger i bild och serveringarnas bord utmed kanten.
Själva restaurangerna ligger på andra sidan gatan så personalen springer fram och tillbaka hela tiden.

Zemunski Kej och alla småbåtar som ligger förankrade ute i vattnet.

Det turistigaste vi gjorde var nog att promenera en bit av den långa Zemunski Kej, promenadstråket utmed Donau, och där åt vi lite mat på en av de många restaurangerna. De flesta serveringarna ligger på land men en del är belägna ute på själva floden på ombyggda båtar och pråmar. På kvällarna är här liv och rörelse så det kan jag rekommendera, troligen är det även lite svalare då. Lite, i alla fall.

Detta är faktiskt ett litet ungt träd som växer ur ett annat gammalt träd.
De är inte av samma sort.
Men det är väl så livet är.