lördag 18 september 2021

Lördagsgodis 2021 vecka 37

Titta, nu har jag fått lite momentum på det hela. Skålen med godis på en lördag samt att det var bara en vecka sedan senast. Wow!

Godisbit nr 1
Nyvunnen glädje! Sonen gick runt i förra veckan och var hur sur och tvär som helst. Skolan skulle ju börja på onsdagen. Något mer visste vi inte, bara att motsvarande högstadiet och gymnasiet började den 15 september. Men när?! Jag började ju undra om jag missat något ...

På måndagen kom det äntligen lite mer. På onsdagen skulle sonen på information kl 13:45 och sedan börjar klasserna först på måndagen den 20:e.

Sonen blev hur glad som helst, det blev nästan som en vecka till!

Men nu i dag och hua för i morgon! Ja, nu är det surt igen. Undervisningen sker numer på plats varje dag, inte distans. Sonen är inte direkt lycklig över detta men vi tycker det är jättebra! Förra läsåret var lite förlorat kunskapsmässigt sett.

Godisbit nr 3
Maträttspåfund! Jag fick för mig att jag var sugen på något med tonfisk och potatis. Så jag skivade potatis, la ett lager i botten på min fina nya emaljerade form, strödde över en burk tonfisk, hackade en matsked kapris, skar en matsked gräslök fint, strödde över tillsammans med salt och peppar, ett lager potatis till, en förpackning matlagningsgrädde över detta och till sist riven ost och husch in i ugnen!

Sonen äter inte tonfisk, punkt slut. Mannen min gillar bara kall tonfisk. Jag fick hela härligheten för mig själv. Det blev så otroligt gott så det här kommer jag definitivt att göra igen.

Godisbit nr 4
Rätt fin kruka! Jag är som sagt ingen stor älskare av tagetes men jag tycker att den här krukan just nu är fin med mest grönska och några få blomster. Vår frånvaro i somras gick rätt hårt åt blommorna och vissa kommer inte att växa igen. Den här krukan fick lite extra skötsel och kom in i ett andra andetag. Kanske kommer det till och med någon liten dahliablomma där i mitten igen.

Godisbit nr 5
Mysterium! Som sagt, alla växter klarade inte av att jag var borta i tre veckor. En av mina fina julstjärnor från förrförra året fick sätta livet till. Tror jag. För i samma kruka har det kommit upp två skott och det ser ut som en julstjärna. Men bladen är lite ludna och det är inte julstjärnor. Dessutom luktar de annorlunda vid beröring, de luktar starkt grönt, lite som nässlor.

Vi får väl se vad det blir av det hela!

Godisbit nr 6
Enkla lösningar! Jag berättade ju förra veckan om att vi har fått nya skåp under arbetsbänken i köket. I ena änden satte de tillbaka hyllorna som satt innan och de ser rätt skamfilade ut. När jag sitter och jobbar ser jag dem hela tiden. Inte så kul. Så jag fick för mig att jag ville hänga upp något där. En kökshandduk passade bra färg- och måttmässigt! Men hur fästa den?

Jag tog fyra klädnypor och satte fast dem under bänken med dubbelhäftande tejp. Sedan var det bara att klämma fast handduken på plats. Klädnyporna syns knappt utifrån och det är enkelt att byta tyg om jag skulle vilja det!

5 kommentarer:

  1. Roligt att du är tillbaka igen! Och fina godisbitar bjuder du på-
    Säkert bra att det är undervisning på plats och säkert fungerar det bättre även vad gäller att fylla på kunskaperna nu på gymnasiet.
    Maten lät riktigt god och säkert kan man ta vad so faller en in och fylla det hela med. Funderade på vad maken och sonen lagade till sig.
    Smart att täcka för de öppna hyllorna och en bra lösning hittad kom du ju på. Snyggt!

    SvaraRadera
  2. Alltså jag är imponerad! Bokmärke igår och en välfylld godisskål idag. Du verkar ha fått blogglusten tillbaka. Bra där:-)
    Väldigt kort varsel från skolan där, men det är ju Spanien vi pratar om. Märkligt att sonen din egentligen föredrar distansundervisning. Här är det precis tvärtom, alla gymnasieelever var hur glada som helst att få gå till irl-undervisning igen.
    Hur är det med vaccinering av 15-åringar i Spanien?

    Tonfisk älskar jag i alla former utan varm. Håller med din man alltså;-) Men kul att du fick hela pajen för dig själv.

    Idén med kökshandduken och klädnyporna är så typiskt Emma-genialiskt. Du slutar aldrig att förvåna.

    SvaraRadera