onsdag 15 augusti 2018

Spanska skolan - del 20: Ett första läsår avklarat

Tänka sig! Ett helt år har sonen nu gått i den spanska skolan och det har verkligen varit en erfarenhet rikare för oss alla, skolpersonalen inkluderad.

✎...

Så nu när det är en månad kvar till nästa skolstart har vi hunnit sortera och smälta intrycken vi alla har fått. Jag tänkte jag skulle sammanfatta det hela lite, lite sorterat och lite osorterat. Under det här läsåret så har sonen ...

... lärt sig väldigt mycket spanska! Långt mer än vad han vill erkänna för oss eller ens för sig själv. tror jag. Fröken Otilia säger att han har deltagit på lektionerna och gör stora framsteg. Han vågar prata med klasskompisarna trots att de ibland skrattar.
- Jamen det vet du ju själv hur kul det kan bli! sa jag för han skrattar ibland åt Fröken Cuba och hur hon formulerar sig.
- Jo, jag vet ...


... så klart vuxit. MASSOR! Med fetstil, versaler och kursiv text. När han började i spanska skolan var han drygt 174 cm lång, nu är min lillskrutt 180 cm, han ser alltså numer ned på sin lilla mamma med 3 cm tillgodo. Eller om det numer är 4 cm, till och med.
Men det är ju inte bara på längden han har vuxit, han har så klart även vuxit mentalt och dessutom klivit med stora steg in i tonårslivet.

... graderat tre gånger och kommit hem med nytt bälte varje gång! På de två år han praktiserat judo här i Spanien har han gått från vitt till grönblått via gult, orange och grönt.

... haft sönder två-tre ryggsäckar, den fina HEAD Skill har ett hål i väven så den är fortfarande användbar. Men man ser ju vartåt det barkar.

... haft massor med läxor! Jisses, så mycket tjat och gnat det har varit med dessa förbenade och ökända spanska läxor. Så pass mycket så att vi sa att "nu får det vara nog, du får sköta det själv, säg till när du vill ha hjälp!". Jag vet, det låter hemskt men det blev lugnare i familjen och sonen har därefter (oftast) gjort sina läxor. Lite har vi tjatat ändå, vi kan liksom inte låta bli. Och sonen har lärt sig att ta lite mer ansvar över sin egen framtid.

... fått nya skolämnen! Teknik var så klart favoriten vilket vi ju förstod att det skulle bli. Valores éticos och Lengua, inte direkt.

... skrivit massor med papper, suddat mängder med bläck och blyerts, pajat linjaler och passare.

... suckat och stönat en hel del över skolan då den tar för mycket tid av hans (dator-)tid.

... fått nya klasskamrater även om de i hans klass inte är dem han direkt umgås med. Förhoppningsvis ändras det i nästa läsår då klasserna ombildas beroende på de tillval som görs. Han har fick sig en flickvän också!
- Hon är inte min flickvän! sa sonen lite upprört och väldigt generat.
- Men hon är ju din vän och hon är ju flicka ..., sa mannen min som bara inte kan låta bli att retas.
- Määääh ...

... gjort roliga utflykter där han sett flamingos, vackra stenformationer, sovit borta, träffat elever från hela Spanien.

... faktiskt inte längtat tillbaka till Svenska Skolan i Fuengirola. Det är i våra öron väldigt positivt!

... spenderat alldeles för mycket tid vid datorn. Men oj så mycket han faktiskt har lärt sig där och han har skapat sig en egen spelhemsida som han gjort i stort sett helt själv, utan en massa mallar. Duktig kille! Han ber emellanåt om hjälp: pappa för programmering och HTML och mamma för det grafiska (Kan du göra en knapp, mamma?). Vilket team vi är, va!

... lärt sig alldeles för mycket fula ord på svenska. Han har säkert lärt sig en massa på spanska men dem tror jag inte att han använder sig av. Han tycker att de spanska eleverna låter hemskt illa, mycket fula ord används. Jo, han är en känslig kille emellanåt. Nu måste vi bara få honom att inte hela tiden använda sig av de fula orden i svenskan. Lättare sagt än gjort ... För hur låter vi egentligen själva?

... klarat årskursen. När man tänker efter så är det en stor bragd! En enorm bragd! Tänk att vara 13 år, börja en ny skola där i stort sett allt är på spanska och dessutom så är de ett år före eftersom de börjar skolan när de är sex år i Spanien. Och klara det med fina betyg! OK, vi har ju Lengua kvar att klara av nu i början av september men det är liksom ingen katastrof, egentligen. Fröken Otilia var så stolt över honom, det är många nya elever som inte alls klarar av det så bra som han har gjort, som inte säger ett ord under lektionerna.

✎...

Sammanfattningsvis: det här året har gått över förväntan bra! Visst har det varit motigt och jobbigt men det har uppvägts av det positiva. Nu ser vi fram emot nästa läsår!

✎...

Det här är en liten serie om hur det går till att börja i en spansk skola i främst Andalusien.

15 kommentarer:

  1. Vad gäller ens barn är det ju mycket glädje och en del upp och ner. Förstår att ni känner både stor glädje och stolthet. Minns hur det var. Visserligen inte med erfarenhet från spansk skola, men annan internationell skola utomlands och där svenskan inte var gångbar. Men vi var tidigt, från det att döttrarna var nio år, tydliga med att det inte var vi som föräldrar som gick i skolan. Vi uppmuntrade, påminde och hjälpte till om vi tillfrågades.
    Tror det var ett klokt beslut av er att låta sonen ta ansvar för sin skola och sitt skoljobb. Och att ta konsekvenserna av att ev. inte göra det.
    Var ni stolta och hoppas sonen också är det. Önskar er lycka till inför nästa läsår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där har vi sagt några gånger: vi har redan gått skolan, det är du som måste göra det nu.

      Tack Ditte!

      Radera
  2. Du är väldigt stolt över din så duktiga son, med all rätt så som du har engagerat dig i hans skolgång! Nu ser du resultatet. Tror att även sonen är väldigt stolt över sig själv och sin mor, med all rätt det också.

    Å med 1,80 m lär han nog inte bara vara längst i klassen utan troligen i hela skolan, inklusive personalen;-)

    Skulle han inte spelat dataspel, haft sönder ryggsäckar och svurit skulle jag säga att han var en väldigt onormal 13-åring. Lite spill får man räkna med, även om man har en nästen helt perfekt son.

    Fråga: Vilken nationalitet har fröken Cuba. Hon verkar uppenbarligen inte komma från ön med samma namn;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart man är stolt! Och nej, han är faktiskt inte längst i skolan men han i alla fall var längst i klassen. Det är ju en högstadieskola och då kan det ju ränna iväg.

      Radera
    2. Tryckte på knappen för tidigt ...

      Fröken Cuba är född i Spanien men mamman är kubanska och pappan svensk - latinoådran är stark. :D

      Radera
  3. Härligt det har gått så bra! Och har verkligen vuxit en hel del ser jag! :)

    Tack för din långa och fina kommentar kring mitt inlägg, jag har tänkt mycket och kommer fortsätta blogga, men kommer lämna ute saker som rör Erik och Hugo som kan kännas känsliga och privata. Är jag osäker skall jag fråga Erik. Säger han ok, då läggs det ut inte annars..

    Jag kan inte skriva om inte han är okej med det, så det är bra han säger till även om jag tyckte han var fjantig, men han har rätt till sitt privatliv.

    SvaraRadera
  4. Imponerande! Vilken kille! Och, vilket team ni är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vilket team vi är. Särskilt när vi jobbar åt samma håll ... :D

      Radera
  5. Oj... Ett år allaredan? Men sååå roligt att höra att det har gått så bra, och att han inte längtar tillbaks till den "tryggare" svenska skolan (rent språkmässigt tryggare ännu så länge, alltså).
    Kul också att han har fått en "flickvän" :-D

    Ja, han har verkligen vuxit på många vis, och du kan med all rätt sträcka på dig! Då kanske inte den fysiska längdskillnaden blir så stor heller ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag fick mig också en funderare, redan ett år till! Schwosch liksom!

      Sträcka på oss behöver vi göra allihop, lätt att få dålig hållning. Så himla lätt att sitta och gå med böjd rygg ...

      Radera
  6. Att det redan gått ett år sedan han började, milde tid vad fort det går.
    Ni har många anledningar att vara stolta över er långe, kloke son.
    Det är bara att hoppas att kommande år blir lika bra. Lycka till, till hela familjen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jisses vad tiden försvann! Tack Anette1

      Radera
  7. Härligt att läsa :) Du är, med rätta, stolt över din grabb! Hurra för ett väl genomfört år :)
    Sv: Gillar din kommentar under Annies hos mig :) DU får klaga på värmen, men det får inte din man ;) EN helt rättvis deal, tycker jag *asg*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Och jag, lite rättvisa måste det ju ändå få vara! :D

      Radera