Dagens lärdom

Vissa saker vill jag inte lära mig. Men saker gör att man ändå tvingas lära sig, t ex så kan jag en väldans massa om brunnsvatten och egna avlopp eftersom huset vi bodde i i Sverige hade problem med det ett tag (typ fem år med att släpa dunkvatten, men det är en annan historia).

Dagens lärdom är egentligen två, ett spanskt ord och om en utlännings beteende i Spanien.

Ordet: cerrajero som betyder låssmed.
Beteendet: inte ha kvar nyckeln på insidan av låset på ytterdörren när hela familjen står på utsidan för då får man inte i den andra nyckeln för att låsa upp och komma in igen.*
Resultatet: 60€ och en heljobbig dag då jag efter nio samtal och sju timmar senare ännu inte fått tag på försäkringsbolaget för att få hjälp och att få veta vilken låssmed som skulle kontaktas!

Till slut fick mannen min nog och hittade un cerrajero som kom efter 20 minuter, stoppade in några plastlappar emellan dörr och dörrkarm, pillrade med en ståltråd och vår nyckel i låset, lite ryck och Sesam, öppna dig! Den mycket trevlige låssmeden visade oss sedan ett annat lås (för 90€) där man kan glömma nyckeln i andra sidan om man vill och ändå sätta i nyckeln från utsidan och låsa upp! Vi ska fundera på den...

Under dessa timmar satt vi ju inte bara och väntade i solgasset utan vi åkte och åt frukost (medan jag ringde), bytte adress hos banken (medan jag ringde), lämnade in ett paket på posten (medan jag ringde) och köpte nya badkläder (medan jag ringde och mannen till slut ringde han med).

*) Ja, vi har blivit varnade för detta och vi har alltid varit noga och aktsamma men idag gick sonen och mannen min ut först och jag såg inte att nyckeln satt kvar när jag drog igen dörren efter mig. Men precis när dörren slog igen hoppade hjärtat över några slag när jag insåg vad som precis hade skett.
Händelsen har av övriga klassats som att vara mitt fel men jag hävdar - och vidhåller - delad skuld.