Landet och staden

Det är bara att konstatera: trots att naglarna idag har fått ett nytt lager med lack så sitter jag ändå där och rycker ogräs utan handskar just bara för att det är en så underbar känsla att återigen få stoppa fingrarna i jorden!

Bara lite till... Åh, titta så fint det blir, så fort det går, vilken hög det redan är!

Nej, vi saknar inte alls att bo i radhuset trots de fördelar det ändå hade. Vi är inte gjorda för att bo så, precis som Casa Annika också konstaterar.

Det här är den där lilla guldklimpen som får vågskålen att tyngas ned.

Ogräs... :) Man lär sig rätt mycket om sig själv emellanåt!