Sonen tyckte det var kul med judo, han tävlade lite och vann en match eller två, förlorade mest. Han fick ju alltid tävla mot de äldre (i samma viktklass) som hade mer kunskap och mer styrsel på kroppen. Det roligaste var nog att träffa kompisar, det var fortfarande lite för mycket fokus på lek för sonen. Men han lärde sig massor och klättrade upp till orange bälte med grönt streck, 4 KYU på väg mot 3 KYU.
När vi så flyttade till Spanien så kollade vi om det fanns några judoklubbar i vår närhet och visst gör det så. Sonen var dock inte lika begeistrad. Det var ju spanska klubbar. Där pratar de ju bara spanska, ju!
Ja, jo. Det var ju så vi tänkte, vi föräldrar ...
Svenska skolan har många fritidsaktiviteter efter skoltid och de brukar vara populära bland barnen. Tennis, pingis, capoeira, padel (som tennis/squash), innebandy, cheer leading och andra idrotter finns det att välja bland. Ofta till ett ganska högt pris.
Men vi har sagt nej. Ska det vara något så ska det vara utanför skolans regi! Vi måste komma utanför den svenska enklavens trygghetsramar alla tre, det är mannen min och jag rörande överens om. Hur ska vi annars kunna lära oss mer?
Vi har frågat emellanåt om han vill prova på det och det och det men bara fått svävande svar ... Så det har inte blivit någon fritidsaktivitet för sonen under de två åren vi bott här. Ja, om man inte räknar datorspel i alla möjliga varianter samt bad i pool som fritidsaktivitet.
Men så i förra veckan så började Fru Málagas dotter på judo i Torremolinos och i går skulle även hennes son prova på. Hennes son är ju då klasskompis med vår son, dessutom en av hans bästa klasskompisar. Så med lite övertalning så följde sonen med i går för att prova på en gång. Vi var ju också med samt Fru Málaga.- Han kan bara svenska, förklarade Fru Málaga på spanska för sensei.
- Det är bra, jag kan bara spanska! svarade sensei med en stor glimt i ögat.
Det kändes skönt. Även om man egentligen inte är orolig så är det alltid trevligt med barnvänliga ledare.
Så nu ska vi köpa judodräkt och nytt bälte, sonen kommer ju att få börja om från början - vitt bälte - då alla hans svenska graderingar inte gäller i Spanien.
Dessutom kanske vi har lyckats få med även den andre bäste klasskompisen, Fru Higueróns son!
Det här bli jättebra!
Här blir jag riktigt glad faktiskt! Gillar inte kampsporter, men judo gillar jag skarpt. Kan inte så värst mycket om sporten, men alla "ordrar" är ju på japanska om jag inte minns fel. Dessutom är det ju toppen för sonen att få nya kompisar och få anslutning av bästisarna.
SvaraRaderaFråga: Även om sonen går i en svensk skola så har dom väl lektioner i spanska eller?! Tänker på Engelska skolan i Stockholm, där även svenska språket lärs ut.
Ja, judo är bra för det är inga sparkar eller slag, bara grepp som puttar undan eller håller fast. Kroppskontroll, perfekt för sonen som ju inte riktigt har koll på sina långa lemmar. :)
RaderaSvenska Skolan är som en helt normal svensk skola, dvs all undervisning sker på svenska och den svenska skolplanen följs. Sedan har barnen tre obligatoriska lektioner spanska varje vecka, totalt 2 h. Detta för att den spanska skollagen ska "vara nöjd", det är ju i grunden en spansk skola och spanska lagar ska följas.
Just ja, namnen på alla grepp och fasthållningar osv är på japanska så det gör ju att det blir lite enklare. Allt är inte helt främmande, i alla fall.
RaderaVad roligt att detta föll så väl ut och jag gillar extra tanken på att mer komma in i det spanska. Och precis som BP så brukar ju mycket inom judo vara på japanska. Och givetvis ett bar sätt att där träna mer spanska tillsammans med spansktalande kamrater.
SvaraRaderaUndrad eockså som BP hur mycket spanska per vecka de har på skolan.
Vet att på svenska skolan i Peking hade även förskolebarnen kinesiska från det de började och det fanns svensk personal som talade svenska och kinesisk personal som klarade båda språken.
I övrigt hade alla elever minst tre timmar kinesiska i veckan får 6 år och uppåt och likaså engelska tre timmar i veckan. Och eleverna blev duktiga i alla språken. Väldigt värdefullt. Ja, svenska också...
Jag tycker ju att de två h spanska per vecka är alldeles för lite, jag skulle vilja ha mer men det är ju inte så skolan är uppbyggd utan då får vi lösa det på annat sätt. Judon är ju ett sätt för även oss vuxna att ta ett steg ut, så att säga. Vi kommer dock nog mer i kontakt med spanskan då vi handlar och byråkratiserar.
RaderaSå kul att sonen hittade ett judoställe...
SvaraRaderaJag gillar kampsporter, karate tränade jag en tid och det var det roligaste som jag gjort. Man tränar alla hjärnceller och hela kroppen brukade jag tänka. Skulle vilja hitta en grupp i dag för "unga gamlingar" gud så kul det skulle vara. Kram ❤
När sonen gick på judo i Sverige så fanns det lekjudo, judo för barn och judo för vuxna. I gruppen för vuxna kunde man börja från 112 år om jag minns rätt och sedan var det blandade åldrar. Judo är ju bra då det är mjukt (nåja!) och man kan gör efter sina egna förutsättningar. Sonens sensei fyllde 70 år medan sonen gick där!
RaderaÅh vad härligt det där lät med den kommentaren! Jag håller med dig - det kommer att bli jättebra! :-)
SvaraRaderaJa, den var rolig! Han är nog bra, glad och skämtsam men kan säga ifrån.
RaderaVilken bra lösning, jag förstår verkligen hur du menar med att komma ur svensk-enklaven. Har ni tänkt stanna kvar i Spanien eller inte med tanke på att ni har valt svensk skola?
SvaraRaderaModershjärtat sade nej till att sätta sonen i spansk skola. Han hade dessutom hamnat i en klass över eftersom spanjorerna börjar skolan vid 6 års ålder. Tänk dig att börja skolan där du inte förstår ett ord samt heller inte har tillräckliga kunskaper! De hade så klart fått flytta honom tillbaka ett år men innan dess. Hu!
RaderaDet låter som ett klokt ställningstagande att våga släppa "tryggheten" i svenskenklaven. Hoppas att det går bra för sonen och att han avancerar även i de spanska graderna.
SvaraRaderaVarför gäller inte graderingar över nationsgränserna?
Det är det som är lite konstigt, det är varje klubb som på något sätt sätter ramarna för vilka kunskaper som ska ingå vid varje gradering. Det finns väl en internationell riktlinje men... Greppar inte riktigt det där, om jag ska vara ärlig.
RaderaSedan är det ju faktiskt 2,5 år sedan som han hade judo så det är nog bra att börja om.
Verkar vara ett bra beslut att komma lite ur svenskenklaven och genom detta vidga sina vyer och lära sej spanska. Det går ju så fort för barn.
SvaraRaderaHa det bra!
Ja, jag hoppas det! Och sonen har fått order om att inte bara träna med sina svenskspråkiga vänner (som också kan spanska) för då kommer jag att säga till sensei! :)
RaderaVa roligt!!! Så spännande att se om han lär sig lite spanska på kuppen?
SvaraRaderaHar ni fortfarande sommarvärme hos dej?
Helmulet, 28 grader i luften och 24 i vattnet. Helt OK! :)
RaderaOch ja, vi får verkligen hoppas att hans spanska får lite mer fart. Det går alldeles för trögt för oss alla tre.