Larvig situation - säsong 2 akt 2

Jag kontaktade ju då Mercedes, advokatbyråkvinnan, för två veckor sedan när jag såg att det började bli nya larvnästen i tallen. Sedan hörde jag så klart inget. Så i fredags skickade jag ett nytt meddelande till henne via WhatsApp och en stund senare ringde hon.

Situationen nu är denna: husägaren som sedan april 2014 bott på hem i Tyskland, gick bort för drygt tre veckor sedan. Det finns inga barn, det finns en flickvän, de letar arvingar och det hela är tydligen en otrevlig situation. Advokatbyrån har inte längre några nycklar till fastigheten. Det kan ta några månader och det kan ta år innan situationen reds ut.

Vi har inte månader och definitivt inte år. Vi har veckor. Under november bör det senast behandlas för bästa resultat.

Vi bestämde att nu lämnar vi nog över till Naira, hon som vi hyr av. Det här är en situation som för oss är väldigt svår för vi kan inte systemet. Vi vet inte hur vi ska bete oss, helt enkelt.

Kan det få vara obehandlat? Vem skulle betala för en behandling? Vem har ansvaret? Finns det någon försäkring som täcker detta? Vems försäkring?

De bruna tussarna med torra barr har blivit större. Och fler. Varje tuss är ett näste.

I morse skickade jag meddelanden till grannarna Fru Holland (vi har larvträdsgrannen på ena sidan och Familjen Holland på den andra) och Fru Spanjor (som bor mitt emot oss och som också hade processioner i sin trädgård i vintras) och berättade situationen, att granngubben gått och dött, och bad om hjälp och idéer. Fru Holland skulle komma över när hon kom hem från stan så vi kunde prata ihop oss. En stund senare skrev Fru Spanjor att hon kan gå till kommunen, hade jag några foton från förra året?

Om jag har! skrev jag och tänkte på alla mina blogginlägg i ämnet.

Medan jag stod under citronträdets skugga och letade larvfoton på telefonen så kom Fru Spanjor ut i sin trädgård så vi träffades mitt på gatan. Hon berättade då att hon pratat med grannen Herr Nisperos (som bor nedanför Fru Spanjor) om larverna och han hade pratat med någon annan granne på gatan ovanför som råkat ut för en liknande situation. Där hade de närmaste grannarna kontaktat kommunen som i sin tur tagit hand om det. Vem som i slutänden betalade för det hela vet jag inte men inte grannarna, i alla fall.

Så nu har jag skickat de larviga fotona med kommentarer till Fru Spanjor så får vi se vad nästa akt blir i det hela. Och vad skönt att hon tar tag i det! Måste ta och berätta för Naira också, har inte gjort det än.