måndag 18 september 2017

Spanska skolan - del 7: Skolstart

Fortsätter att hoppa över inlägget om inskrivningen, känns mer rätt att rapportera om hur det gick för sonen den första skoldagen.

✎...

Så var det dags då i fredags! Sonen somnade faktiskt på en gång kvällen innan och han var på bra humör. På morgonen packade jag matsäcken i burken och la ned allt i ryggsäcken tillsammans med skolmaterialet, allt det där vi förberett med.

Vi var vid skolan strax innan klockan 9:30 och då var det fullt med barn och vuxna utanför den låsta grinden. Efter några minuter låstes grinden upp och alla gick in för att titta efter listorna som satts upp med elevernas namn.


Ni kan ju tänka er vilken röra och vilken kakafoni när ca 150 ungar med tillhörande föräldrar samtidigt ska kolla viken klass de ska börja i och om kompisarna hamnat i samma! Lägg därmed till glädjetjuten över att först få se varandra efter en hel sommar! Många kramar såg vi bland både killar och tjejer.

Vi hade lite svårt att hitta sonens namn på någon av de fem listorna och tankarna går fort, tänk om de missat skriva in honom i någon klass! Men där, i klass C stod hans namn bland 28 stycken. En snabb titt på listan visade också att det är sonen och en kille till med engelskt namn sedan är det endast spanjorer. Bra!

När klockan så började närma sig skolstart för barnen kom det ut en megafonbärandes man som bad om tystnad.
- ¡Silencio! sa han i megafonen som ackompanjerade det hela med den klassiska rundgången. ¡Por favor, silencio!
- Jag kommer nu att ropa ut klasserna och då kommer eleverna och ställer sig här utmed väggen och går in klassvis. A och B!

Sedan började röran ... Han lyfte på megafonen och ropade ut A och B igen och sedan B ännu en gång, tydligen hade alla inte kommit. Eleverna började vandra in i skolan.
- D! ropade megafonmannen.

Va!? Vad hände med C? Mannen min och jag tittade förvirrat på varandra. Tittade på sonen.
- Har de sagt C?
- Nä.
- De måste ha sagt C, varför skulle de hoppa över det och ta nästa klass?
- E! ropade megafonmannen och jag ser att det är inte många elever kvar på skolgården.

Så jag puttade sonen framför mig och trängde oss fram till megafonmannen.
- ¿Primero ESO C? frågade jag och pekade på sonen.
- Ya han entrado, svarade han. De har redan gått in.
- Pero ... Men ...
- Espera, sa han till mig och tittade efter annan personal som han vinkade till sig och som tog med sig sonen in. Jag hann med en liten klapp på ryggen.

Hu! Det där kändes inte bra i modershjärtat! Första dagen och det strular! Något som är så enkelt, jag kan på rak hand komma på två sätt att smidigt undvika denna situationen: sätt upp A-B-C-lappar och be barnen gå till respektive när de säger till eller håll upp en lapp samtidigt som de säger bokstaven.

Attans andalusier som inte uttalar S-ljud: A - VE- E - DE - E - EFFE ... är andalusierns uttal av alfabetet. Lägg sedan till att man ska höra skillnaden i en megafon!

Hela dagen gick jag där och tänkte på sonen. Stackaren, vilken start. Hur skulle han vara när han kom hem? Lille skrutten!

Jag åkte till skolan för att hämta honom kl 14:45, tur jag var där innan för fem minuter innan öppnades grindarna och skolklockan ringde. Ut väller det med skolbarn!

Bilden blev jättesuddig men det gör inget för då slapp jag ju sudda ut ansikten!
Det här var i början, massorna hade inte satt igång än.

Jag spanade och spanade, tänkte att jag ska banne mig blondera sonen så jag lättare kan se honom. Men det behövdes inte för han såg mig då han hade glasögonen på sig! Och jo då, han var glad men trött, tyckte att det varit en riktigt jobbig dag, rörigt ... Till exempel hade de den 30 minuter korta lunchrasten bara en timme efter de kommit dit, han satt själv och åt lite av sin macka medan han undrade hur han skulle veta när rasten var slut. Usch, vilken oroskänsla. Skolans ringade klocka talade som tur var om det för honom. Men han sa också att det var några tjejer i klassen som frågade om han ville sitta med dem men plötsligt slog väl blygheten in för han sa nej! Dumt!

Men det blir nog bra! Han tyckte som sagt att det var en jobbig dag men det finns inga tecken på att han skulle vägra gå tillbaka eller så. Och det är ju positivt! Nu kan vi andas ut lite.

Matte på måndag morgon! Med Sekreterare Fernando (som i grunden är mattelärare).

✎...

En kort rapport om den andra skoldagen också.

Sonen har varit på bra humör hela helgen. I morse var det lite "Jag vill inte gå till skolan!" men det hade han sagt oavsett när, var och hur. Måndag morgon, liksom.
Vid lunchen hade han satt sig själv igen men då hade några barn i ESO 3, motsvarande 9:an, frågat om han ville komma och sitta med dem och det hade han gjort. Ibland lyssnar han, minsann!

Ryggsäcken var helt nedtyngd av skolböcker när jag mötte honom vid skolgrinden men han suckade inte alltför mycket över att jag inte hade tagit bilen. Men tungt blir det att gå i värmen med alla böckerna. I Spanien har de inte samma hantering som vi har i Sverige, men det får jag berätta om en annan gång.

Trött men på bra humör! Andra dagen gick bra. Då kan vi andas ut ännu lite mer.

✎...

Det här är en liten serie om hur det går till att börja i en spansk skola i främst Andalusien.

12 kommentarer:

  1. Det går ju riktigt bra det här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror bestämt det! Blir spännande när det blir läxor också ...

      Radera
  2. Men vad kul att det har gått så bra! Förstår verkligen din oro där när han försvann in i skollokalerna där första dan. Och så himla roligt att dom andra barnen tar kontakt och "bjuder in" honom att umgås. Det är ju det allra viktigaste till att börja med. Att sen lära sig något också - det är liksom en bonus :-)

    SÅÅÅ härlig läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med att de andra barnen liksom fångar in tycker jag att barn verkar lite sämre på i Sverige. Det är säkert skillnad mellan barngrupper men generellt sett.

      Den fd rektorn vid Svenska Skolan i Marbella sa att barnen lärde sig bli duktiga på att välkomna nya elever men de blir tyvärr även duktiga på att säga hejdå.

      Radera
  3. Har en känsla av att du var betydligt mera "på gränsen" än sonen. Som helhet och sittandes framför datorn tycker jag nog att det gick riktigt bra!
    Tycker att det var extra roligt att han blev "inbjuden" av två olika gäng både första och andra dagen.

    Tror inte du behöver oroa dig! Å det är faktiskt bra att han INTE är blond, för då står han ut som "utlänning". Det gör han inte nu. Ska bli kul att läsa om han kommer att få kontakt med den andra killen som inte är spansk. Men innerst inne hoppas jag att han får massvis med spanska kompisar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant det där med att han inte står ut då han har samma hårfärg som många spanjorer. Får lita till att han ser mig i stället, ingen som tror att jag är spanjorska i alla fall. :D

      Radera
  4. Skönt med en luyckad skolstart. Lite meck brukar dte ju vara.
    Enligt min erfarenhet med sådär en 40 år i skolns värld, både utomlands och i Sverige (med utländska elever och svenska) så är det mycket sällan några problem vad eleverna tycker. De oroar sig inte.
    Men jag vet, av egen erfarenhet av utländska skolor för våra barn när de var små och tonåringar, att en som förälder kan fundera över mycket. Helt naturligt.
    Detta kommer att bli jättebra både för sonen och er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, nog tror jag att de oroar sig lite - mer eller mindre - när de ska börja en ny skola. Oavsett. Men det blir bra! Det kommer att vara rörigt i början men det är det för alla.

      Radera
  5. Spännande inledning som ser ut att arta sig riktigt bra.

    SvaraRadera
  6. Spännande ändå för honom att prova på spansk skola! Vet bara det som mina spanska elever har berättat för mig, men får bilden av att skolan är ganska annorlunda från Sverige, dock betyder inte det att den är dålig, bara olikt. Ska bli kul att följa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ska bli spännande att se vad vi upplever som lika och olika, vad som vi upplever som bra eller kanske mindre bra.

      Att jämföra är inte samma sak som att säga att det ena är bättre!

      Radera