Efter att sonen fått reda på att han fått plats vid skolan bokade jag ett möte och rundtur. Vi kunde få komma veckan efter midsommar, då har läsåret slutat så lokalerna låg övergivna.
Det är en typisk högstadieskola i två plan samt källarvåning med comedor, cafeteria. I mitten på varje plan går en lång korridor vid vilka undervisningssalarna ligger. Det ser som ... en skola, kunde lika gärna ha varit i Sverige. Sekreterare Fernando visade oss runt med stolthet blandat med ursäkter. Skolan är ca 10 å gammal (om jag minns rätt) och vissa områden börjar bli slitna, datorerna behöver - och ska - bytas ut och det skulle allmänt fräschas upp och fejas under sommaren.
Ett klassrum är ett klassrum, där finns ju inte mycket att orda om. Vi fick se gymnastiksalen, toaletter, den tyvärr väldigt tråkiga skolgården (asfaltsöken), cafeterian, musiksalen, NO-salen, datorrummet, aulan, bildsalen och det som de kallar för bibliotek vilket egentligen är ett ställe för läxläsning.
Vi gick också förbi en sal som det stod Aula de Convivencia på.
Detention room. Kvarsittningsrum.
- Öh, va?!
- Jo, hit kan eleverna bli skickade om de beter sig illa och stör i klassen. Då får de studera vidare här i detta rummet.
- Används det?
- Sí, mucho. A lot! svarade Fernando och såg nästan lite skamsen ut.
Jaja, det är bara att se till att sonen håller sig borta från det där rummet! Men å andra sidan, jag har också blivit utkastad ur klassrummet några gånger (ja, jag har väl babblat för mycket men framför allt har jag haft så svårt för att sluta skratta) så lite ihåligt blir det väl om man blir alltför arg.
Men sedan kom vi till något som fick både mannen min och jag att nästan göra små glädjeskutt: tekniksalen! Här fanns modeller av broar som eleverna gjort av glasspinnar (eller i alla fall av träpinnar). Där hade de även gjort gatukorsningar med fungerande blnkande semaforer! Mannen min och jag tittade på allt detta och åh vad det kliade i fingrarna! Vi ville också bygga!
Det där, det kommer bli superbra! Perfekt för sonen! Teknik!
Mannen min och jag har känt oss så nöjda efter varje besök vid skolan, jag tror att sonen också var det, lite svårt att få ur honom något för det är ju så mycket som ska processas och många intryck att smälta. Visst är det mycket nytt och konstigt men så är det ju alltid när man byter skola. Men besöken har varit jättebra, Sekreterare Fernando har verkligen tagit sig tid med oss vid varje besök, det har aldrig varit några demonstrativa kast på armbandsklockan.
Innan vi gick fick vi även ett kuvert med papper inför inskrivningen. Mer om hur det går till kommer i ett annat inlägg om den spanska skolan.
✎...
Det här är en serie om att börja i en spansk skola i Andalusien.
Mer vardagliga händelser finns under etikett Skolan.
Mer vardagliga händelser finns under etikett Skolan.
Alltid spännande att besöka en ny skola och skönt för bäde er och sonen att ha varit här och tittat. Ger ju en hel del trygghet i sig. För er alla.
SvaraRaderaDetta kommer att bli toppen!
Jo, jag tror också att det ger lite lugn i magen att i alla fall ha sett hur där ser ut.
RaderaDetention room... Då jag inte har några barn så vet jag inte om sådana finns i svenska skolor. Men jag har en kompis vars son går på engelska skolan i 08 och där finns det faktiskt detention.
SvaraRaderaÄven jag minns mina "bestraffningar", men de gick ut på att man fick lämna klassrummet och stå utanför till allas beskådan om man säger så. Å japp, jag stod där et antal gånger...
PS. Vilket sammanträffande med ditt inlägg och den här artikeln som jag läste i lokaltidningen idag:
https://mitti.se/nyheter/otillaten-bestraffning-friskola/?omrade=hela-stockholm DS.
Japp, sitta utanför tills skrattattacken gått över - det går ganska fort då. Problemet är bara att attacken kommer tillbaka så fort man ser kompisens ögon gnistra! Liksom bara vända i dörren ... Något speciellt rum har jag aldrig varit med om och det tror jag inte riktigt finns heller.
RaderaDärmed inte sagt att det inte skulle behövas.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om Täby Friskola. Det känns lite väl hårt för att ha tuggat tuggummi. Har man däremot varit med i upprepade bråk och liknande är det en annan sak. Men då borde å andra sidan föräldrarna ha informerats.
Så spännande det ska bli! :-)
SvaraRaderaKvarsittning... Det hade vi också, men då blev det till att stanna kvar i klassrummet och skämmas efter skolans slut. Det skedde inte så ofta. Inte för att vi var några änglar direkt, men det krävde ju också att läraren stannade kvar och det ville inte vår fröken göra :-D
Hon hotade istället med att vi skulle få ha välskrivning istället för gymnastik. Vilket flera av tjejerna verkligen skulle föredra. Men det var dom som var dom allra snällaste, så det "hotet" kunde inte dom se till att verkställa :-D
RaderaHaha, taskigt hot med välskrivning. Det skulle dock funka på sonen! Men å andra sidan så är det inget bra att hota med något som är välbehövligt ...
RaderaIntressant. Det var säkert bra för sonen att få den där första inblicken i sin nya skola. Aula de Convivencia låter ju som nåt viktigt och fint.
SvaraRaderaJag var en skötsam elev så jag fick aldrig kvarsittning eller blev utkörd ur klassrummet. Däremot fick jag sitta i skamvrån (uppbyggd av stolar i ett hörn av rummet) när jag konfirmerades. Det tillskriver jag dock helt den "galne" prästen. Han fick mig att redan då bli skeptisk till Kyrkan. Idag är jag heller inte medlem i Svenska kyrkan.
Tänk så vissa händelser etsar sig fast.
Faktum är att det är nog inte helt fel med ett sådant rum. Vet dock inte om det är någon lärare med där inne, det borde det vara.
RaderaHaha, skamvrån vid konfirmationsläsning! Den var ju bra! Den var riktigt kul!!!
Spanska skolan är helt klart hårdare än den svenska. Kanske är det också bättre ordning? Föräldrar har ju inte heller lika god insyn - det är väl därför "AMPA" finns där (en föräldraförening).
SvaraRaderaDe har ju också ett sorts bestraffningssystem med så kallade "partes". Om man t ex glömmer linjalen kan man bli prickad (få en "parte"), vilket sedan syns i betyget. Så det är som ett slags belastningsregister.
Jag frågade också min spanska kusin, som börjar sexan i Madrid nu, vad lärarna i Spanien brukar göra om någon elev bråkar på lektionen. Tydligen kan de då få stå i skamvrån: mirar la pared delante de todos, alltså stå och titta in i väggen framför resten av klassen.
Att det är hårdare ser jag inte bara som negativt. Sonen som dock är lite slarvig med sina skolböcker ligger alltså i farozonen för partes ... Men å andra sidan måste han ju lära sig att ta hand om böckerna också.
RaderaDet är väldigt intressant att höra det du kan fylla på med, Sofia! Jag uppskattar det verkligen.
RaderaSvar: Har läst kommentarerna och måste säga att jag helt håller med dig!!! Disciplinen i svenska skolor är så gott om obefintlig. Undantag - Engelska skolan. Så jag tycker också att "hårdare" är bättre än "inget alls".
SvaraRaderaTror det måste vara en väldigt svår balansgång för lärare i dag. Dessutom så vet barn i dag knappt vad respekt egentligen är utan tror att det är samma sak som rädsla. Och vem vill vara rädd?
Radera