tisdag 12 december 2017

Skrivträning

Vissa är duktiga på det där med att skriva fint, vissa är det inte. Sonen tillhör den senare gruppen, kan man krasst konstatera. När det hamnar en röd bock i provet för att läraren inte sett att sonen egentligen har skrivit rätt svar då är det verkligen dags att ta tag i det. Igen.

Hur blev det nu så här då? Jo, vi anser att sonen hade otur med några lärare när han började sin karriär inom den svenska skolan i Sverige, de byttes av på löpande band de första två åren - förutom underbara Anette! Vi påpekade tidigt att han skrev rätt oläsligt och frågade om de inte hade sådana där stenciler där man följde bokstävernas krumbukter. Jag minns inte vad vi fick för svar men sonen har inget minne av att någonsin ha använt sig av sådana papper där man ska följa en streckad bana.

Jag har gjort några försök med att göra papper åt honom, en hel sida med A:n, en hel sida med B:n och så vidare men det har inte heller fungerat. För hur kul är det att skriva AAAAAAAAA aaaaaaaa BBBBBBBB bbbbbbbb ...?

Så såg jag någon gång i hans skrivbok att han faktiskt kan skriva snyggt och läsligt. Inte kalligrafi-vackert kanske men helt acceptabelt. Så vad är då problemet?

Jag har funderat på det ett tag, försökt läsa lite om det. När sonens fröken i spanska skolan påpekade att han måste förbättra sin handstil så var det ju bara att ta tag i det. Igen. Och dags att lägga orsaker och ursäkter bakom sig - de gör ju knappast handstilen mer läsbar.

Min teori just nu är att han tycker att det tar för lång tid för honom att skriva och han har så bråttom så då blir det bara kladd. Han måste alltså lära sig att skriva långsamt och sedan lite i taget öka på takten när skrivandet sitter där det ska. Det är ju så man gör med allt. Man provar långsamt, när det sitter så ökar man på takten lite i taget. Enkelt, egentligen. Varför har ingen sagt det till honom eller tipsat oss om det?

Så eftersom jag är som jag är så började jag klura på det och kom fram till att han ska skriva en eller två meningar flera gånger och det måste ta minst en viss tid. Jag provade att skriva en mening väldigt noga och långsamt medan jag tog tiden på det, sedan la jag på lite extra för att hamna på en realistisk tid.


För att det inte ska bli en massa AAAAAA på rad eller en gallimatiasmening (som det är i språkträningar, typ "Jag är en pingvin och jag tittar på teve") så har jag hittat på en barnslig katthistoria där varje sida för historien framåt. Varje mening ska skrivas fem gånger och måste ta minst 90 sekunder, det får gärna ta längre tid men inte mindre. Sonen gnäller lite men inte så mycket som när vi satte ett AAAAA-papper i handen på honom. Han har skrivit fem 90-sekundersidor nu, de kommande fem sidorna är på minst 75 sekunder, nästa fem sidor är 60 sekunder om jag anser att vi kan öka på takten. Det lägsta är nog 45 sekunder och dit är det långt kvar egentligen, om han ens behöver skriva så fort (när jag skyndade mig på skrev jag på 40). På mannens inrådan har jag dessutom börjat att lite i taget plocka bort de övre stödlinjerna. Det visade sig i dag vara lite vanskligt ... Men bra träning, det med.

Fungerar det då? Jo, jag tror det! Vi fortsätter tills vi ser ett bra resultat, helt enkelt. Sonen har på eget initiativ noterat dit tiden för varje mening och man ser klart och tydligt att när det gått fortare (= lite för fort) så är resultatet mindre bra. Det blir på så sätt också uppenbart för honom själv och motiverar honom bättre. Precis som spanjorerna i allmänhet: han kan om han vill.

Hur är din handstil? Behöver jag skicka dig mina övningar? :D

17 kommentarer:

  1. Vad ska jag säga? Du är då verkligen innovativ och ambitiös med dina lösningar.

    Men varför ska sonen öka skrivhastigheten egentligen? Räcker det inte att han skriver läsligt och bra och gör det i långsam takt?
    Sedan undrar jag ju om det inte hade varit "smartare" att ge honom spanska texter som övningsmaterial (med ~, ´ etc). Alltså inte en saga för ett litet barn utan texter ur en ungdomsbok anpassad till en 13-åring.

    Det här är alltså ingen kritik, bara några funderingar...

    Läste häromdagen att barn i några skolor överhuvudtaget inte lär sig skriva från hand längre, utan allt skrivande sker via dator eller platta.

    Å det har jag då verkligen märkt. Min handstil som en gång i tiden var faktiskt riktigt snygg är det inte längre. Man skriver ju ingenting från hand längre, förutom kanske fyra julkort till folk över 80, och de bävar jag för i år igen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jäklans! Skrev ett långt svar och så tryckte jag på fel knapp ... Borta!

      Hur som helst. Omskrivning ... Kortversion.

      Skriver han i normal hastighet är det inte läsligt och han kan inte skriva så långsamt för då hinner han inte med på proven. Så jo, han måste va upp hastigheten.

      Vad gäller texter så ska ju fokus ligga på hur han skriver och inte vad han skriver. Om det är på spanska så kommer han att lägga fokusen fel. Men jag fick en idé där, så tack för den. :D

      Jag har haft den diskussionen förr, det där med att skriva för hand eller inte. Jag anser att man ska kunna det, jag skriver varje dag, har ett block för noteringar om jag pratar i tel eller så. Och tänk dig de barnen som inte kan hålla i en penna som i vuxen ålder ska hjälparbeta i ett u-land, ute i bushen? Nej, än är vi inte där ...

      Radera
    2. Bra att du fick en idé där:-) Hoppas du avrapporterar!
      Håller helt med dig - man ska kunna skriva för hand! Men om några år kvittar det nog. Troligen även i bushen. Undrar om vi får uppleva det - tror inte det;-)

      Radera
  2. Med en sån morsa så tror jag man klarar skolan även utan att ha en "underbar Anette" som lärare.
    Jag visste inte att prov idag är så tidspressade att man oxå måste skriva fort. Det räcker alltså inte med att komma på svaret snabbt. Men, så är det oxå länge sedan jag hade kontakt med skolvärlden.

    Själv skriver jag aldrig för hand numera, mest beroende på att jag är enarmad och inte kan hålla papperet stilla med den andra handen. Det har medfört att jag blivit en fena på tangentbordet med bara en hand och ett finger. Min handstil är dock fortfarande helt ok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. God idé tycker jag som "gammal" lärare. Och att skriva läsbart är ju faktiskt en fördel. Bra att du tagit tag i det hela. Vet att de jag arbetat med alltid skrivit handstil/skrivstil i klass 2. Minns också att pojkar (???) ofta hade svårare med finmotoriken än vad flickor hade. (Vet att man inte får säga så...Men efter sådär en 40 år har jag viss erfarenhet) Och här som i allt annat är dte ju träning som gäller. Tycker du ordnat det jättebra.

      Radera
    2. Tack Ditte! Det är skillnad på män och kvinnor och det kommer vi aldrig ifrån. Hos vissa är skillnaderna bara mindre markanta och ibland igen blir det lite överlapp, så att säga.
      Anser jag.

      Radera
    3. Tack Steve! Jomen har man 50 tal som ska göras under en lektion så har man ju en viss tidsram att hålla sig inom. Han behöver ju inte rejsa men han ska heller inte söla.

      Du får skaffa dig ett sådant där skrivunderlägg med clips på så att papperet ligger stilla!

      Radera
    4. Jag hatar hjälpmedel. Av en orsak.

      Radera
    5. Fast jag tänkte det inte som hjälpmedel på det sättet! Jag har också en sådan där skrivplatta (magasinerad i Sverige, visserligen) och det är perfekt om man sitter någonstans där det inte finns bord. Papperet sitter där det ska och fladdrar inte iväg. När sonen skriver sina övningar så sätter jag fast pappersarket med ett gem i överkant mot en bit kartong. Bättre att skriva emot också, blir lite mjukare än ett hårt skrivbord.

      Radera
  3. Du är verkligen kreativ när det kommer till idéer som kan hjälpa sonen.
    Jag skrev ganska snyggt förut, nu har det typ försvunnit totalt. Det där med att övning ger färdighet gäller nog även tvärt om. Det är ju väldigt sällan man skriver för hand nuförtiden. Handlingslistor är väl det vanligaste för min del, och där går jag oftast på improvisation. När jag handlar alltså, vilket resulterar i att det oftast kommer hem allt annat än det som var tänkt från början ;-)

    Anders fick lämna ett skrivprov som skulle bedömas av en grafolog när han sökte jobb en gång. Han kan typ inte skriva skrivstil men textar snyggt och prydligt, så han drog lite linjer bara mellan dom textade bokstäverna.

    Hur det gick? Jodå, han fick jobbet. Som kuriosa kan jag säga att grafologen hette Hans Scheike, ifall det namnet känns bekant? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man försöker ju på alla sätt! Har aldrig skrivit snygg egentligen.

      Men ett skrivprov behöver väl eg inte betyda att man skriver skrivstil, bara att man skriver för hand. Skulle vara intressant att få ett gjort - fast av någon annan än smiskgubben. :D

      Radera
    2. I Anders fall var det obligatoriskt att skriva skrivstil på det där testet. Han gjorde så gott han kunde.
      Kom på nu att en jobbarkompis till mig hade råkat skjuta in en puck genom fönstret till den där smiskgubben också. Det är väl nästan en sån där Lassie, va? :-D

      Radera
    3. Anders var allt finurlig där, haha!

      Lassie?

      Radera
    4. Det var några (mååånga) år sen som det skrevs i tidningarna under rubriken "Jag mötte Lassie". Då gällde det att man skulle ha träffat nån "kändis", helst på nåt riktigt långsökt vis. Typ: "Min kusins kompis mamma har skakat hand med kungen"

      Jag hittade ett blogginlägg om min bästa Lassie ever:

      https://amacasa.wordpress.com/2010/02/03/jag-motte-lassie/

      :-D
      PS: Om du orkar och har tid så kolla in kommentarerna i inlägget (om du en orkar läsa det, inlägget alltså). Där finns många tvättäkta Lassiesar :-D

      Radera
    5. Aha, jag nu vet jag vad en Lassie är!

      Radera
  4. Tummen upp för pedagogiskt tänkande och övningar :) Klarar mig utan övningar - men kan verkligen hålla med om att handstilen följer humöret/orken ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja man gör så gott man kan! Visst är det så att det skiftar från dag till dag, man överraskar sig själv emellanåt! :D

      Radera