En sista kalender?

Sedan sonen var väldigt liten (första eller andra julen) har han varje decemberdag fått öppna en liten present. Ibland har jag knåpat ihop egna paket, ibland har vi köpt färdiga LEGO-adventskalendrar eller fyllt julstrumpan med något litet. Bäst har det nog varit de år när vi köpt en större LEGO-byggsats och delat upp den i 24 små paket (sonens enorma LEGO-intresse har tyvärr svalnat detta året). De senaste åren har vi hintat om att nu får det nog räcka men lik förbannat så sitter han där den 1 december det följande året och öppnat sitt lilla paket med förväntansfulla ögon.

Det är väl det där man som förälder älskar, se hoppet och glädjen när paketet rivs upp.

I år hittade jag en färdig adventskalender på Lidl. Bara det kanske borde ha fått mig att dra öronen åt mig men det var ju en Star Wars-kalender! Sonen älskar Star Wars! Så för 16 € fick den följa med hem, Lidl har ju ändå en hel del bra saker.

Den första december satt sonen på morgonen och tittade på tv.
- Vad tittar du på? frågade jag.
- Adventskalendern, svarade sonen lite surt.

JÄKLARS!

Jag sprang och hämtade kalender från garderoben och bad så hemskt mycket om ursäkt, det har varit så mycket med allt. Sonen lyssnade inte utan såg med lystna ögon på adventskalendern i min hand, den som det stod Star Wars på.

Första luckan öppnades och i handen höll han en nyckelring med en ful plastfigur som väl antagligen med rätt vild fantasi skulle kunna liknas vid en av figurerna i de nya filmerna.

Den första - Kylo Renn - sitter faktiskt på hans ryggsäck.
Chewbacca - figuren längst till vänster, BP! - är ett sudd.

Den lystna blicken slocknade lika fort som man blåser ut ett riktigt ljus, inte ett skitljus av paraffin som glöder och ryker i fem minuter efter pusten. Eller jo, kanske, kalendern osade faktiskt ganska illa.

I nästa paket fick han något slags armband, som man ska snäppa runt armleden. Det räckte runt halva hans handled.

Man ska tydligen kunna samla på dem alla, 12 olika motiv. Öh, tror inte det.

Hittills har han fått två id-brickor och två märken. Ja, kanske man kan använda kedjorna till något ...

En blyertspenna och tejp (!) samt Chewie-suddgummit är väl det mest användbara. Men inte så upphetsande precis ... Just ja, han fick några klisteretiketter också.

Fast priset - hittills - tar nog skosnörena! Ett snöre låg i en lucka och det andra en vecka senare ... Alltså, skosnöre är ju bra och rätt kul i sammanhanget men så himla snålt att dela dem! Eller priset kanske går till gårdagens lucka: en bit hopknutet resårband med Star Wars-tryck. Ska väl föreställa ett hippt samlararmband men det enda vettiga är nog att jag använder det som hårsnodd. I mitt hår alltså, sonen har inget behov av det.

Till kalendern så hängde det med en innehållsförteckning och jag kollade nog bara igenom den som hastigast där i butiken. Kvar att vänta är vad jag tror är en magnet, en till knapp, någon mer slags nyckelring, en penntoppsfigur, ni vet som penntroll som man sätter på tuggänden av blyertspennan. Vad de missade att skriva är ålderskategori, att innehållet passar en femåring ...

Nä, det här var nog slutet på en saga. Eller en tradition i alla fall.

Fast det är klart, jag kan ju få en strålande idé nästa år så man vet ju aldrig ... Haha, kanske det blir en kalender med skrivövningar?! Nä, tills dess borde sonen ha fixat till sin handskrift.