Skrivträning

Vissa är duktiga på det där med att skriva fint, vissa är det inte. Sonen tillhör den senare gruppen, kan man krasst konstatera. När det hamnar en röd bock i provet för att läraren inte sett att sonen egentligen har skrivit rätt svar då är det verkligen dags att ta tag i det. Igen.

Hur blev det nu så här då? Jo, vi anser att sonen hade otur med några lärare när han började sin karriär inom den svenska skolan i Sverige, de byttes av på löpande band de första två åren - förutom underbara Anette! Vi påpekade tidigt att han skrev rätt oläsligt och frågade om de inte hade sådana där stenciler där man följde bokstävernas krumbukter. Jag minns inte vad vi fick för svar men sonen har inget minne av att någonsin ha använt sig av sådana papper där man ska följa en streckad bana.

Jag har gjort några försök med att göra papper åt honom, en hel sida med A:n, en hel sida med B:n och så vidare men det har inte heller fungerat. För hur kul är det att skriva AAAAAAAAA aaaaaaaa BBBBBBBB bbbbbbbb ...?

Så såg jag någon gång i hans skrivbok att han faktiskt kan skriva snyggt och läsligt. Inte kalligrafi-vackert kanske men helt acceptabelt. Så vad är då problemet?

Jag har funderat på det ett tag, försökt läsa lite om det. När sonens fröken i spanska skolan påpekade att han måste förbättra sin handstil så var det ju bara att ta tag i det. Igen. Och dags att lägga orsaker och ursäkter bakom sig - de gör ju knappast handstilen mer läsbar.

Min teori just nu är att han tycker att det tar för lång tid för honom att skriva och han har så bråttom så då blir det bara kladd. Han måste alltså lära sig att skriva långsamt och sedan lite i taget öka på takten när skrivandet sitter där det ska. Det är ju så man gör med allt. Man provar långsamt, när det sitter så ökar man på takten lite i taget. Enkelt, egentligen. Varför har ingen sagt det till honom eller tipsat oss om det?

Så eftersom jag är som jag är så började jag klura på det och kom fram till att han ska skriva en eller två meningar flera gånger och det måste ta minst en viss tid. Jag provade att skriva en mening väldigt noga och långsamt medan jag tog tiden på det, sedan la jag på lite extra för att hamna på en realistisk tid.

För att det inte ska bli en massa AAAAAA på rad eller en gallimatiasmening (som det är i språkträningar, typ "Jag är en pingvin och jag tittar på teve") så har jag hittat på en barnslig katthistoria där varje sida för historien framåt. Varje mening ska skrivas fem gånger och måste ta minst 90 sekunder, det får gärna ta längre tid men inte mindre. Sonen gnäller lite men inte så mycket som när vi satte ett AAAAA-papper i handen på honom. Han har skrivit fem 90-sekundersidor nu, de kommande fem sidorna är på minst 75 sekunder, nästa fem sidor är 60 sekunder om jag anser att vi kan öka på takten. Det lägsta är nog 45 sekunder och dit är det långt kvar egentligen, om han ens behöver skriva så fort (när jag skyndade mig på skrev jag på 40). På mannens inrådan har jag dessutom börjat att lite i taget plocka bort de övre stödlinjerna. Det visade sig i dag vara lite vanskligt ... Men bra träning, det med.

Fungerar det då? Jo, jag tror det! Vi fortsätter tills vi ser ett bra resultat, helt enkelt. Sonen har på eget initiativ noterat dit tiden för varje mening och man ser klart och tydligt att när det gått fortare (= lite för fort) så är resultatet mindre bra. Det blir på så sätt också uppenbart för honom själv och motiverar honom bättre. Precis som spanjorerna i allmänhet: han kan om han vill.

Hur är din handstil? Behöver jag skicka dig mina övningar? :D