Det larviga - akt 3

Ja, nu väntar vi alltså på att de ska komma hit och bespruta grannens träd. Vi har inte köpt någon plast än, lite jobbigt att ta sig någonstans här utan bil och jag vill inte be Fru Cuba köra mig även om hon sa till mig att det är bara att säga till. Jag är liksom inte funtad så...

I alla fall, intill mitt lilla trädgårdsland och under det drabbade trädet står det en gammal solsäng och en massa kassar med ogräs från när jag grävde landet. De har liksom inte kommit längre. Dessutom är allt överstrött med det som har passerat larverna, som ett grönt strö överallt. Och jag tänkte som så att det kanske kan vara lämpligt att städa bort det där innan det ska sprayas.

Så det har jag gjort idag! Jag har dessutom sopat upp en massa larver och försökt kasta dem tillbaka till grannens tomt (det är ju där det ska sprayas ju!), de har nämligen börjat göra små processionståg på vår sida nu.

Jag vet ju om att de är läbbiga, att man ska undvika dem och att de försvarar sig med att spruta iväg sina giftiga borst. Så jag har haft full mundering med handskar och allt, har hållt mig på en sopborstes avstånd hela tiden.

- Vad det kliar!
- Var? frågar mannen min.
- På halsen och i nacken, säger jag.
- Ja, du är ju alldeles röd. Vad har du gjort?
- Inget...

Men jag börjar fundera och sätter mig vid datorn för att kolla upp hur det förhåller sig.

Overallt så står det att man ska akta sig (även människor) och att hundar och katter är särskilt drabbade eftersom de nyfiket nosar på larverna. Därav har jag dragit slutsatsen att de där små borsten inte flyger så långt, en eller kanske två decimeter eller något ditåt. Trodde jag...

Sanningen är tydligen att de små borsten sprids med vinden så som pollen gör. Att alla människor och djur är olika känsliga, vissa reagerar inte alls, de flesta kliar det på några timmar, andra får blåsor efter det, en del får en kraftig allergisk reaktion så läkare (eller veterinär) måste uppsökas. Det har jag dock inga planer på att göra...

Det är dock viktigt att man tvättar av exponerade ställen, t ex spolar hundens mun med vatten. Jag har precis kommit ut ur duschen och alla kläderna ligger i tvättkorgen som jag sedan bara kommer tippa in i tvättmaskinen, minsta möjliga vidrörning. Hals och nacke har jag smörjt in med kokosolja för att lindra klådan. Den är inte hysterisk, som tur är, men som alltid så innebär ju kliandet en extra irritation och risken för infektion ökar. Tur att naglarna är nedklippta!

Överallt står det även att de här processionerna brukar ske i mars-april. Det är liksom januari nu, i in boet igen, hörrni! Men vidare läsning informerar om att varma och torra vintrar - som denna - kan göra att de börjar tidigare, i januari. Jaha. Skit också.

Jag hittade en studie som har utförts, skriven på engelska men den är rätt lätt att förstå. Intressant läsning om man vill veta mer.

Att vara ute en lite blåsig dag och sopa upp larver från plattorna (eller husväggen, för den delen) under det drabbade trädet var alltså en otroligt dum idé.

Då vet vi det. Och gör inte om det...

Troligen.