Inte särskilt larvigt!

I början av december skrev jag om grannens tall som jag upptäckte var infesterad med processionslarver. Tallen såg då innan jul ut så här (bilderna blir lite större om man klickar på dem):

Sedan har tiden gått, vi har inte gjort något åt saken då vi inte vetat hur vi skulle bete oss. Julen kom emellan också. Och angreppet har fortskridit. Fler och fler larver har synts på vår tomt och nu ser den stackars tallen ut så här:

Det är ungefär en månad mellan bilderna, trädet är påtagligt påverkat. Stackars träd!

Idag när vi kom hem från flygplatsen efter att lämnat av mina föräldrar där (så himla tråkigt!) så stod det två obekanta bilar på vår gata och grinden till grannen var öppen för första gången! Den ena bilen var för ett företag som tar hand om skadedjur. Jippi! Men var det verkligen för larverna? Vi bestämde oss för att försöka prata med någon och jag lyfte foten för att ta det första steget upp för trappen.

Jag flög en meter bort istället!

Så här såg det ut på de första trappstegen:

Det kryllade med processionslarver! Herregu va äckligt! Och inte en chans att jag sätter min fot i närheten av dem!

Som tur var kom bekämpningsmannen ner i samma veva. Och han hämtade kvinnorna i huset som kunde lite engelska för vi hade lite svårt att förstå vad han sa.

Det visade sig att husägaren är intagen på sjukhem och kommer inte tillbaka. Inne i huset behöver det tas hand om råttor mm och ute dessa larver. Trädet ska besprutas.

Min köksträdgård! Den ligger ju precis nedanför!

Bekämpningsmannen följde med oss till vår sida och han konstaterade att det var därifrån man dessutom skulle utföra besprutningen. Och om vi täckte över landet med plast så var det ingen fara.

Den ena kvinnan var från en advokatbyrå, den andra en granne (som dessutom var danska). De sa att de hade lite lagliga saker som måste redas ut först men att arbetet skulle påbörjas snarast. Och sedan ska väl huset säljas... Advokatbyråkvinnan fick mitt telefonnummer och skulle höra av sig med mer info om besprutningen.

Så nu måste jag köpa plast. Och det känns så himla skönt att det tas om hand, att det inte är vi som är larviga.