Fram och tillbaka till Madrid

55 mil med tre korta stopp för att sträcka på benen, besöka en toa och äta en medhavd macka. Till Madrid tog resan 6 h nästan på minuten!

Det var inte så mycket trafik, skönt!

Var den tråkig då? Både ja och nej. Första dryga halvan är otroligt vacker där den breda och väl underhållna vägen löper mellan bergen eller i tunnlar och genom ett naturskyddsområde, El Parque natural de Despeñaperros.

Tunel de Despeñaperros , den är 1925 m lång. Kunde de inte ha gjort den 2000 m jämt?!

I början av vår resa åkte vi en kort sträcka på betalvägen AP-46, 3:25 € kostade det (8 minuter snabbare och bättre väg, vi tog den andra vägen A-45 på återresan för att jämföra). Vi valde att betala med kreditkort men automaten vägrade våra spanska Sabadell Master Card och våra Norwegian VISA-kort. Till slut kunde vi betala med ett SEB-kort som mannen min hade kvar i plånboken. Vi såg att det var inte bara vi som fick prova ett flertal kort.

Vi har många gånger funderat över hur det kan säljas så mycket ved från olivträd. Oliver och olivolja vill vi ju ha och träden växer länge och blir gamla. Så hur kan det finns så mycket ved? Efter den här resan undrar vi inte över det längre det. Mil efter mil, kulle upp och kulle ned så långt man kan se är det fullkomligt täckt med olivträd. Otroligt vackert! Men efter 30 mil och tre timmar blir det nästan lite tjatigt och enformigt ... Fast fortfarande vackert.

Olivträd i prydliga rader

Olivträd, mil efter mil, efter mil och några till.

Sedan byttes plötsligt scenariot. 

Platt, bergen ligger långt där borta.

Från att ha varit böljande kullar och berg blev det platt, med åkrar på båda sidor om vägen. Det dök också upp vinodlingar och vindkraftverk samt fält med solcellsanläggningar.

Syns knappast mot de grå bergen och den grå himlen
men här är det solceller så långt ögat når.

Åkrarna lyste friskt gröna mot en alldeles illröd jord. Jag har sett järnrik jord förr men aldrig så intensivt rött! Det var riktigt häftigt!

Den fina asfalterade vägen byttes ut mot betongväg gjord på meterlånga betongbitar. Det var nästan som att köra på kullersten mil efter mil. Det kändes som att bilen svajade, hade vi fått punka? Nej, det var bara underlaget som skapade buller och friktion i hela bilen. Riktigt obehagligt och ingen angenäm upplevelse.

Två väderkvarnar på en kulle på ena sidan vägen vittnade om vilken provins vi nu var i.

Vi åkte igenom tre av Spaniens 17 regioner: från Andalusien, till Castilla-La Mancha med väderkvarnarna och till sist Madrid.

Det fanns tre till på en annan kulle längre bort, de var lite svår att fota från bilen.

Vi märkte också att ju längre norrut vi kom, desto höstigare blev det med gula träd och brunare gräs. Grönt, gult, brunt. Inga röd-orangeskiftningar, det som kan göra hösten så vacker i Sverige. Jo, förresten. Vi såg en buske som var rödbladig och den gjorde att en bergsida såg alldeles prickig ut.

Varför en bild på en toalett mitt i alltet?
Jo, för den var helt idiotisk! Det var ca 7 cm mellan
toaletten och den inåtgående dörren.
Fanns ingen plats att stå på när man där inne skulle stänga dörren.
Ett ben på vardera sida om toaletten eller stå på toalocket ...

När vi sedan närmade oss Madrid blev vägarna åter fina och asfalterade. Som att köra på bomull! Vi kom på att troligen har vi då passerat igenom olika regioner och de har skött om sin del av vägen i varierande grad, vad man har råd med antagligen.

Jodå, bilens inbyggda GPS hjälpte oss smidigt genom trafiken och vägarna.
Men det var ett tag där som den verkligen undrade vad vi höll på med.
Och vi undrade vad den höll på med.
Vi höll oss på den stora vägen - det gjorde inte GPS:en.

- Så, nu har vi gjort det och det gör vi inte om, sa mannen min när vi kom fram till hotellet. 

Och nä, nästa gång provar vi nog på något annat färdsätt. Fast bilbatteriet borde vara laddat nu, det är bra. Och så räknade vi ut att bilen drog knappa 0,56 liter per mil, så lågt kom aldrig Hyundaien ned till trots att den egentligen skulle dra mindre än så (på papperet). Det är bra, det med.

På vägen hem, vid Madrid. Skulle det bli så hela vägen ...?

Trafiken kring Madrid var ganska tät men inte hysterisk. På hemresan var det regnigt i början och det var oerhört mycket lastbilar och långtradare. Som tur var lättade vädret upp och det gjorde även antalet lastbilar. Det flöt på. Vi var mest oroliga över hur det skulle se ut när vi kom hem eftersom det under vår frånvaro ska ha regnat kopiöst, skolor har varit stängda osv. Men det var ingen fara.

Fuktigt och rått i huset men i dag skiner solen! Dags att hänga ut tvättmaskin nummer tre!