Den larviga situationen - säsong 2 akt 3

Förra årets krans hängandes i dörrknackaren.
- Pappa! Mamma har dragit med sig skräp hem nu igen!
skvallrade sonen när jag plockade med mig gröna kvistar
från benjaminfikus och cypresser som folk kastat.

För fyra veckor sedan (3 november) var Fru Spanjor här och bankade på dörren. Gu' vad jag avskyr den där dörrknackaren! Ringklockan fungerade som vanligt inte för den äter batterier som Kim Basinger i Min fru är en utomjording!

Kanske ska förtydliga att med dörrknackare menar jag inte grannfrun utan en dörrkläpp, dörrklapp, portklapp - helt enkelt en sådan där som man bankar på dörren med, inte personen som gör det. Har god lust att skruva bort den. Fast å andra sidan är det jul nu/snart så då har jag något att hänga dörrkransen på så att dörrknackaren inte syns.

Hur som helst, Fru Spanjor stod där ute i mörkret med ett papper i ena handen och en penna i den andra. Hennes man hade skrivit ihop ett brev till kommunen om larveländet som de nu ville att grannarna skulle skriva under. Bifogat brevet var alla mina foton. Det kändes verkligen underligt att se dem finnas med på ett officiellt dokument på det sättet, på något som jag inte hade skrivit ihop själv.

Brevet signerades av alla oss grannar och dagen efter skulle Herr och Fru Spanjor lämna in papperet på kommunkontoret. Så nu är det väl bara att vänta och se, låta kvarnarna arbeta. Hoppas bara att det inte är papperskvarnar som tuggar sönder det vi lämnat in.

Undrar hur lång tid det tar innan något händer? Nu har det gått en månad och de bruna vipporna i tallen blir större för var dag. Än har jag inte sett några larver i alla fall, jag tror det är svalare i år.