måndag 16 januari 2017

Den larviga situationen - säsong 2 akt 4

Det var ett tag sedan jag skrev om processionslarverna i grannens träd nu, det var då en månad efter att brevet skrevs under.


En resumé
På tomten intill det hus vi hyr finns en tall och den är infesterad med processionslarver. Under december-januari så börjar de första att ramla ur sina bon och hamnar då vid gången utanför vårt sovrum och mitt kontor samt i mitt trädgårdsland. Torkvindan står även där intill. Det medför att vi måste vara väldigt försiktiga vid vädring, landet vågar jag inte bearbeta och kläder får torka på den lilla bärbara ställningen. Lakan är det ju värre med. Om inget görs kommer larverna snart att börja kravla i långa processioner på vårt hus, i vår trädgård och grannarnas. Det hände förra året.
Ägaren av huset är från Tyskland och har sedan april 2014 legat på vårdhem i sitt hemland. I oktober avled han, i samma veva som jag såg bona dyka upp igen. Vi grannar gick ihop och kontaktade kommunen för att be om hjälp.

Så långt har jag berättat här i bloggen. Här kommer fortsättningen. (Men knappast slutet.)

Kommunen svarade fort att javisst, de kan spraya. Jippi!
Men de måste ha tillstånd av husägaren för att gå in där, säger kommunen. Öh...? Han bryr sig nog inte vidare värst om någon går in på tomten. De behöver inte ens gå in på tomten, de kan stå på vår tomt och jag ger kommunen mitt fulla tillstånd! Inga problem!
Nej, de måste ha tillstånd av husägaren. Jaha... hur då?

Jo, Mercedes, advokatbyråkvinnan här i Spanien, informerade oss om att advokatbyrån som har hand om vad jag antar är dödsboet i Tyskland, kontaktades. De i sin tur måste gå till den tyska domstolen för att där be om tillstånd att låta en bekämpningsman gå in på egendomen. Och vi skulle vara glada över att det ens fanns en advokat på den tyska sidan, att det inte var en massa tyska släktingar som skulle ta hand om det.

Herrejisses!

Jag pratade med Mercedes några dagar före jul och hon hade då ännu inget hört. För att rappa på det hela har jag fått ta nya bilder på bon och larver för att de skulle förstå situationen. Minst två veckor till, sa hon.

Jippi... Jul, nyår... tysk byråkrati ... och sedan spansk jul och spansk byråkrati ... veckorna tickar på och bona växer.


Sedan då i lördags (ja, BP, du hade rätt så klart!) fick jag plötsligt meddelande från Mercedes att de har fått tillståndet! Nästan fyra veckor tog det. Grannen Herr Spanjor ska nu få det per post och när han har det ska han presentera det för kommunen så att de kan agera!

Så nu hoppas jag att postgubben sköter sig. Jag håller på att fundera på ett inlägg om den situationen också.

Sedan hoppas jag att kommunen agerar snabbt! Riktigt snabbt! För i mitten av februari måste det vara gjort. Orsaken till det ligger i utkasthögen, det inlägget är redan skrivet.

Det skulle vara så himla skönt om de kom och sprayade närmaste tiden, allra helst innan mina föräldrar kommer. Man kan ju hoppas, inte sant?

16 kommentarer:

  1. OMG säger jag bara! Blandningen tysk och spansk byråkrati är verkligen ingen lyckad kombo, men äntligen har ni fått ett besked åtminstone. Nu återstår att se hur lång tid det tar med posten. Håller tummarna att det bara tar några dagar och inte flera veckor/månader som det brukar ta när man skicker vykort från Spanien till Sverige under lågsäsong...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu har tyska domstolen sagt ja så hur svårt ska det då bli. Det är ju lite spännande på något sätt att se hur det utvecklar sig.

      Ibland tar det veckor, ibland tar det bara tre-fura dagar för osten att komma. Märkligt.

      Radera
  2. Jösses... Denna byråkrati medan dom larviga larverna börjar vara på G. Hoppas verkligen att det ordnar sig helt - och det i tid också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tyckte ju att jag var ute i god tid då när jag började kontakta Mercedes i oktober. Det här är ju nästan lite löjligt.

      Radera
  3. Men oj då! Måste säga att det var snabbt ändå med beslutet...OK, du har det väl inte än :-)Tyskarna är nog snabbare. Vi har ju en som gått bort i huset för 10 år sen där jag bodde. Bostaden blir aldrig såld....Inga släktingar. Men ingen peng kommer in till comunidad...För att inte snacka om huset jag nu bor i...konkurs som var oprio också...10 år sen...Nu kan man nästan bo i det...om det kommer i fönster i trapphus och man börjar klippa gräset som gror på takterrassen :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lösta/hörde någon gång att det kan ta årtionden innan dödsbon klaras upp i Spanien, ett sablans tjafsande på släktingar om vad som ska hända med huset, det ska säljas, det ska inte säljas osv. Jobbigt när man hamnar mitt emellan.

      Radera
  4. Mamma mia...jag antar att fortsättning följer!
    Svar. Så kul att du jobbat infra city en gång i tiden, när byggde de hotellet? Vi har bott här i Rotebro/Rotsunda sen -90, och vad jag minns så stod hotellet där då, men jag kan ha fel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det lär nog bli en akt till eller så. Verkar ju ha en tendens till det i den här bloggen.

      Räknade ut att det måste ha byggts i slutet på 80-/början av 90-talet. Då hette det GLG Center. Japp, läser nu att det invigdes 1991.

      Radera
  5. Jisses! Hoppas att det löser sig! Annars får ni väl spraya med något en mörk natt från er sida av tomtgränsen ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan nog spraya där mitt på ljusa dan också, ingen som ser och ingen som bryr sig! Det är det som är så hysteriskt. Och jag skulle bli ivrigt påhejad av grannarna.

      Men jag vågar inte gå så nära.

      Radera
  6. Oj, så drygt!! Jag vet att den spanska byråkratin kan ta tid men att även den tyska byråkratin tar tid hade jag ingen aning om. Månne det ske något radikalt inom snar tid. Jag vet bara hur många instanser vi har blivit kastade emellan bara för adressbyte😉Lycka till Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, jag har nog alltid trott att Tyskland är så tillrättalagt och ordningsamt. Har förstått att det kan vara riktigt bökigt där.

      Adressbyte... Hua.

      Radera
  7. Varför ska saker vara enkla när de kan vara svåra. Kanske får du ochnågra grannar klä er i skyddsdräkter och ta saken i egna händer. Och frågan är om inte larvrna skrattar åt sprayen. Bäst vor ju att ta ner trädet.
    Håller tummarna för att det händer något snabbt. Nåja, allt är relativt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag har förstått det så är träden skyddade, man måste få tillstånd för att ta bort. Så varför göra det enkelt, som sagt.

      Fast jag vill gärna ha kvar trädet, älskar träd, och så är det insynsskydd. Ja, nu bor det ju ingen i huset men man vet ju aldrig, plötsligt så gör det det.

      Radera
  8. En ljuspunkt kan vara att Postnord inte sköter postgången i Spanien. Dom har fullt upp med att missköta den här hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har sett det. PostNord har väl haft studiebesök på Solkusten, kan jag tänka.

      Radera