tisdag 23 oktober 2018

Ett förlängt liv

- Emma, what is that? frågade Fru Cuba när de var på middag hos oss.

Hon stod och tittade på brödrosten, eller snarare det som stod bredvid: en avklippt PET-flaska med en stor sten i.

Uppsidejsi, kanske skulle ha plockat bort det där ...

Men så här är det: brödrosten har gått sönder. Delvis. Den rostar lika bra som innan, det är bara det att nedtryckaren inte håller sig nedtryckt utan ploppar direkt upp igen. Jag har faktiskt skruvat isär fanskapet (två gånger vid det här laget) för jag tänkte att det var något som behövde böjas till men nä, det var det inte. Däremot har jag nu lärt mig hur det fungerar: när strömmen är på och man trycker ned brödskivorna så hålls det hela nere med magneter. Men om magneterna av någon orsak inte magnetiseras så hålls inte brödskivehållaren nere och bröden blir därmed inte rostade.

Jo, det var visst rätt smuligt där under huven.
Men jag har gjort rent och fint på alla kontaktytor - funkar inte i alla fall.

Det är säkert mycket mer invecklat än så men från en lekman till andra lekmän så funkar nog den förklaringen.

Den uppenbara frågan är ju så klart varför vi i hela friden inte köper en ny!? Jo, för jag är trött på att köpa brödrostar. Detta är den tredje i Spanien, tror jag. Vi har inte köpt de dyra men heller inte de absolut billigaste. De har gått sönder på precis samma sätt: magnetiseringen har lagt av.

Dessutom vet jag inte vilken modell jag vill ha. Ska man köpa sig en ny nedtryckarmodell?

Bild lånad från El Corte Inglés

Eller helt enkelt gå "back to basics" där glödtrådarna är i mitten och man fäller ned galler på sidorna, man får vända själv. Den modellen står på landet i Kalmar och har fungerat i decennier!

Så medan jag funderar hakar jag på PET-flaskan med stenen i och trycker ned. Sedan får jag hålla koll, komma ihåg att lyfta upp. Inte alltid jag kommer i håg i tid men det brukar inte brödrostarna heller göra.

Jag förklarade allt detta för Fru Cuba. Hon fnittrade förtjust, ropade på sin mamma att komma och titta.
- Oh, Emma! You would do fine on Cuba!!! skrattade Fru Cuba för på Kuba slänger man inget i onödan utan lagar och lappar så mycket man kan. De har ju inte så mycket val.

Två PET-flaskebottnar emot varandra som fylls med betong jag plötsligt hade tillhands.
Stoppade i en skuren vinkork för att skapa hålet för nedtryckaren. Några minuters jobb.

PET-flaskan har förresten blivit ersatt med en mer "estetisk" plastburk med lock. Den i sin tur har i dag blivit ersatt av en av mig specialfixad betongtyngd. Tills vidare, medan jag funderar.

Mannen min bara skakade på huvudet när jag visade honom den senaste temporära lösningen. Sedan gick han skrattande ut från köket.

(Detta inlägget har jag funderat på ett tag om jag ens skulle skriva - folk har en tendens till att skaka på huvudet åt en när man inte kastar och köper nytt på en gång. Men när Ama de Casa visade några av deras underbara lösningar så tänkte jag att ja, jag får väl visa att de är inte ensamma.)

19 kommentarer:

  1. Ett lysande exempel på kreativitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack! Frågan är om det är FÖR kreativt ...

      Radera
  2. Varför inte? Och varför slänga något som kan fungera med viss hjälp- Ni måtte haft otur med era rostar- Den vi köpte i Spanien för fem år sedan är i strålande form. Och den hemma har vi haft i säkert 10 år. Perfekt.Men ibland har en otur. Kreativt tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det slängs lite för mycket här i världen emellanåt! Vill inte vara med på det tåget. :)

      Visst är det konstigt! De vi hade i Sverige höll bättre. Klimatet?

      Radera
    2. Kanske är det brödet?!?! För lite rågbröd.

      Radera
  3. Haha! Underbart! Den sista var dessutom väldigt konstnärligt kreativ också :-)

    Den där gallergrejen som du visar bild från minns jag från min barn- och ungdom. Glömde alltid bort och brände brödet...

    Som sagt - skönt att inte vara ensam om dom där temporära lösningarna som köper tid så man har tid att marknadsundersöka för att undvika att köpa grisen i säcken ännu en gång. Tyvärr faller ofta dom där marknadsundersökningarna i glömska tills det blir panik igen.

    Jag är impad av dina lösningar där och vidareutveckling av dom också. OCH att du repade mod :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen du ser! Det är väl från samma era, de där gallerrostarna.

      Appropå hålla koll på tid så blir man lätt miljöskadad. När sonen var yttepytte så fick han ersättning (och senare välling) och den ljummade jag i mikron. Vi hade vred på den modellen och jag fick räkna i 15 sekunder. Jag räknar fortfarande när jag sätter på mikron ...

      Radera
  4. Tänkte väl att du hade inspirerats av Ama och Anders.
    Nu är ju du och Anders både händiga, tekniskt begåvade och otroligt kreativa. Det sistnämnda stämmer nog mest in på dig, då du liksom inte bara hittar funktionella lösningar utan konstnärliga sådana. Som i det här fallet.

    Om du någonsin skulle köpa en ny brödrost har du ju en betongskulptur kvar att ställa på fönsterbrädet.

    Har man inte dina egenskaper är det bara att slänga och köpa nytt. Det gäller speciellt elektriska och elektroniska pryttlar. Skulle inte ens våga att hitta lösningar där.

    Däremot är jag totalt emot att till exempel köpa en mobil och värsting tv varje år eller byta bil stup i ett, till exempel. Så lite tänker till och med jag på miljön;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju det där med vad man kan göra själv. Svårt att laga när man inte vet hur. Att ha det senaste har aldrig intresserat mig. Bara för att det är ett år gammalt innebär ju inte att det är fult eller icke fungerande/ändamålsenligt.

      Tycker det är kul att komma på alternativa lösningar!

      Radera
  5. Pappa älskar att det måste finnas arvsgener. Brödrosten i Kalmar lade av efter ca 60 år men vi har en Nils-Johan-ugn i samma ålder och den är en perfekt brödrost om man passar den, precis som den gamla. Pappa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vissa gener är starka i den här familjen!

      Jag hade nästan för mig att den lagt av men var osäker. De där ugnarna är poppis även i Spanien (men annat märke).

      Radera
  6. Heja dig som lagar, lappar och hittar på alternativa lösningar. Jorden tackar dig :)

    SvaraRadera
  7. Du är allt bra finurlig, gillas :)
    Här i Thailand och även i Italien är man mycket bättre på att reparera och återanvända än i Sverige. Det beror nog delvis på att hemma är det dyrt med arbetskraft och det lönar sig tyvärr inte att laga. man köper nytt och håller handeln i gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att det gillas!

      Man är bättre på att reparera här också, många som behöver lite extra tillskott och kan laga lite. Som du säger, arbetskraften är billigare än i Sverige men sakerna är ungefär lika dyra.

      Radera
  8. Wow, vilken klurig lösning! Och tänk att den gamla rosten, den du har i Kalmar, så såg ju brödrostar ut på 60-talet! Jag har avverkat några olika modeller sen dess.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag är väl lite klurig emellanåt. :) Pappa berättade ovan att den gamla la av för ett gäng år sedan. Men efter trogen tjänstgöring i 60 år så är det helt OK.

      Radera
  9. Fiffig lösning!

    Vi rostar brödet i en smörgåsgrill! Det funkar bra, och grillen har fungerat i tolv år nu. Något hände med den när kompisar bodde i huset förra sommaren, nedre "plattan" är ordentligt nedtryckt, men den fungerar fortfarande. En kompis rostar sitt bröd i en sådan där bordsgrill, som man lägger locket på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja! Det funkar i alla fall! Så länge saker fungerar och man inte känner sig oroligt så ser jag ingen anledning till att köpa nytt!
      De där bordsgrillarna är väl väldigt vanliga i Spanien (vi hade en i Sverige)? Tror det är den den typen de använder på restauranger när man önskar un bocadillo con jamón y queso.

      Radera