Gemsweekly Photochallenge vecka 18 - Tacka

Tänk att det ska vara så svårt och konstigt att tacka! För mig är det självklart att man gör det för en present eller middag - hemma eller hos andra - eller om någon visar lite vanlig artighet. Visst kan jag glömma göra det men generellt så tackar jag för mig och blir så förvånad när folk inte gör det.
 

I förrgår tackade stekspaden för sig, mitt i raggmunksvändandet!

Till exempel blir jag surt förvånad när jag håller upp dörren för någon och denne inte på något sätt registrerar detta utan tyst bara tar emot dörren eller ännu värre bara går rakt igenom utan tillstymmelse till uppskattning. Det är då jag blir en sådan där riktig kärring (vilket är en läggning, har inget med ålder att göra) och säger Varsågod! högt och tydligt. Ibland har det till och med avsedd effekt.

📷

Jag står i kassan med den fulla varuvagnen, bakom mig står det någon med bara en brödbit i handen. Har jag inte superduperbråttom själv erbjuder jag gärna den andra att gå före. Självklart tackar den personen mig, det är det ingen tvekan om. Spanjorerna brukar även tacka igen när de betalat, tagit sin brödbit och är på väg att gå. Det tycker jag är fint, att de visar uppskattning. Däremot blev sonen upprörd en gång där vi stod i kassakön. En yngre spanjor frågade om han fick gå före och jag sa javisst. Då kom näste och liksom bara oljigt gled in han med, lite så där "eller hur då får ju jag också gå före!" med ett leende som han nog tyckte var charmigt. Det tyckte inte vi men kom helt av oss. Hade han frågat hade han fått, det var bara hans sätt ... Nej, så gör man inte.

Kassörskorna är ett kapitel för sig, det är sällan de tackar för att jag har handlat i deras butik. Det tycker jag är sådär ... Jag behöver inte ha ett amerikanskt "Thank-you-for-shopping-here-come-back-soon-have-a-nice-day!" utan bara lite ögonkontakt och ett Gracias från en leende mun när kvittot lämnas över. För le och skratta vet jag att de kan, det gör de ju sinsemellan.

Tur att alla inte är så, det finns jättetrevliga kassörskor också. Och ja, jag tackar alltid när jag tar emot mitt kvitto. Och nej, jag pratar inte i mobiltelefon när det är min tur i kassan.

📷

Har vi blivit bortbjudna på middag så skickar jag dagen efter ett kort litet meddelande via WhatsApp och tackar för oss, tackar för den goda maten och att vi hade det trevligt. Det är för mig vett och etikett, så man gör. Men nej, det är tydligen onödigt numer enligt någon sprätt som kallas för "stilombudsman" på SvD. Alltså, allvarligt! Pfft ...

Hur kan det vara omodernt och förlegat att tacka för sig när man har blivit bjuden? Det behöver inte alltid vara en lång tirad eller tio sidor handskrivet brev. Det kan räcka med ett e-mail, en hälsning via WhatsApp eller ett telefonsamtal - beroende på situation, så klart. Tidningen SvD:s "stilombudsman" borde lära sig lite av saliga Magdalena Ribbing: man tackar på samma sätt som man blev inbjuden, mer eller mindre. Och bättre sent än inte alls.

Skänkte ett extra tack till mamma,
hon gav mig en annan modell för några år sedan. Bara att plocka fram!

Jag tror nog att jag alltid tackade för maten när jag som liten tog bort min tallrik från köksbordet. Sonen är det lite si och så med, både med tackandet och tallriken, men där kan jag ju bara skylla på att vi brustit lite i uppfostran. Eller kanske inte, när han är borta hos andra vet jag att då tackar han ordentligt och det är ju det viktigare!

Oavsett om det är vett och etikett så anser jag att det är vanligt hyfs och fason. Fast det är klart, Magdalena Ribbing lär ha sagt att man kan inte förvänta sig det från alla.

Tyvärr.

Men tack för att ni orkat läsa detta inlägget! Och tack på förhand för att ni kommenterar, det uppskattar jag verkligen!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.

Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.