onsdag 29 april 2020

Gemsweekly Photochallenge vecka 18 - Tacka

Tänk att det ska vara så svårt och konstigt att tacka! För mig är det självklart att man gör det för en present eller middag - hemma eller hos andra - eller om någon visar lite vanlig artighet. Visst kan jag glömma göra det men generellt så tackar jag för mig och blir så förvånad när folk inte gör det.
 
I förrgår tackade stekspaden för sig, mitt i raggmunksvändandet!

Till exempel blir jag surt förvånad när jag håller upp dörren för någon och denne inte på något sätt registrerar detta utan tyst bara tar emot dörren eller ännu värre bara går rakt igenom utan tillstymmelse till uppskattning. Det är då jag blir en sådan där riktig kärring (vilket är en läggning, har inget med ålder att göra) och säger Varsågod! högt och tydligt. Ibland har det till och med avsedd effekt.

📷

Jag står i kassan med den fulla varuvagnen, bakom mig står det någon med bara en brödbit i handen. Har jag inte superduperbråttom själv erbjuder jag gärna den andra att gå före. Självklart tackar den personen mig, det är det ingen tvekan om. Spanjorerna brukar även tacka igen när de betalat, tagit sin brödbit och är på väg att gå. Det tycker jag är fint, att de visar uppskattning. Däremot blev sonen upprörd en gång där vi stod i kassakön. En yngre spanjor frågade om han fick gå före och jag sa javisst. Då kom näste och liksom bara oljigt gled in han med, lite så där "eller hur då får ju jag också gå före!" med ett leende som han nog tyckte var charmigt. Det tyckte inte vi men kom helt av oss. Hade han frågat hade han fått, det var bara hans sätt ... Nej, så gör man inte.

Kassörskorna är ett kapitel för sig, det är sällan de tackar för att jag har handlat i deras butik. Det tycker jag är sådär ... Jag behöver inte ha ett amerikanskt "Thank-you-for-shopping-here-come-back-soon-have-a-nice-day!" utan bara lite ögonkontakt och ett Gracias från en leende mun när kvittot lämnas över. För le och skratta vet jag att de kan, det gör de ju sinsemellan.

Tur att alla inte är så, det finns jättetrevliga kassörskor också. Och ja, jag tackar alltid när jag tar emot mitt kvitto. Och nej, jag pratar inte i mobiltelefon när det är min tur i kassan.

📷

Har vi blivit bortbjudna på middag så skickar jag dagen efter ett kort litet meddelande via WhatsApp och tackar för oss, tackar för den goda maten och att vi hade det trevligt. Det är för mig vett och etikett, så man gör. Men nej, det är tydligen onödigt numer enligt någon sprätt som kallas för "stilombudsman" på SvD. Alltså, allvarligt! Pfft ...

Hur kan det vara omodernt och förlegat att tacka för sig när man har blivit bjuden? Det behöver inte alltid vara en lång tirad eller tio sidor handskrivet brev. Det kan räcka med ett e-mail, en hälsning via WhatsApp eller ett telefonsamtal - beroende på situation, så klart. Tidningen SvD:s "stilombudsman" borde lära sig lite av saliga Magdalena Ribbing: man tackar på samma sätt som man blev inbjuden, mer eller mindre. Och bättre sent än inte alls.

Skänkte ett extra tack till mamma,
hon gav mig en annan modell för några år sedan. Bara att plocka fram!

Jag tror nog att jag alltid tackade för maten när jag som liten tog bort min tallrik från köksbordet. Sonen är det lite si och så med, både med tackandet och tallriken, men där kan jag ju bara skylla på att vi brustit lite i uppfostran. Eller kanske inte, när han är borta hos andra vet jag att då tackar han ordentligt och det är ju det viktigare!

Oavsett om det är vett och etikett så anser jag att det är vanligt hyfs och fason. Fast det är klart, Magdalena Ribbing lär ha sagt att man kan inte förvänta sig det från alla.

Tyvärr.

Men tack för att ni orkat läsa detta inlägget! Och tack på förhand för att ni kommenterar, det uppskattar jag verkligen!

📷

Detta är min personliga tolkning av Gemsweekly Photochallenge med homonyma ord.
Klicka gärna på länken, där visas de andra deltagarnas tolkning i text och/eller bild av samma ord.
Jag samlar mina bidrag under etikett Gemsweekly Photochallenge.

30 kommentarer:

  1. Intressant att ta del av dina tankar runt tackandets ädla konst! Jag håller med, det är lite si och så om folk tackar eller inte men att säga tack kostar inte på så väldigt mycket. Kul att du refererar till Magdalena Ribbing, hon hade många kloka synpunkter.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon hade många kloka synpunkter, Jag tror dock att alla inte var applicerbara i det "vanliga" livet men det är ju där vanligt hyfs kommer in.

      Radera
  2. Håller helt med dig, det kostar så litet med ett leende, ett muntligt tack eller ett via mess. Det är väl så vi är uppfostrade och det sitter tack och lov i. Hur det är med ungarna idag har jag ingen aning om, det borde du veta bättre;-)
    Den där snobbiga "stilombudsmannen" hade dock en poäng, nämligen tacktal eller andra tal vid middagar. Det kan jag tycka är fånigt och fruktansvärt pinsamt, speciellt om talaren försöker skoja till talet utan att lyckas.

    Vad gäller kassörskorna här hemma verkar alla oavsett butik gått på charmkurs för ett antal år sedan. Det märktes liksom från ena dagen till nästa att definitivt ICAs och Systembolagets personal "skärpt till" sig. De ler, tackar och önskar en trevlig dag/helg. Om man svarar "detsamma" är de ofta väldigt positivt överraskade, för de flesta kunder svarar inte ens.
    Då får jag väl tacka för din uppmärksamhet;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag vet nog inte hur det är med ungarna numer, dem ser man inte så vidare ofta.

      Fast visst har väl talet sin plats? På bröllop till exempel. Men det är klart, att det får gärna vara kort och koncist.

      Alla kassörskor är inte suriga och otrevliga (har råkat på den varianten också), de glada och trevliga finns så klart också.

      Radera
  3. Att tacka är ju bland det första jag lärde mig.Och bland de första ord både döttrar och barnbarn lärde sig var just ordet tack och att tacka.
    Överlag tycker jag att i det jag ser dagligen ofta förekommer tack. Men visst varierar det. Och ofta bland yngre tyvärr.
    Och att tacka om vi varit bortbjudna på middag eller annat gör vi alltid. Och ofta med ett personligt kort per post eller ett telefonsamtal. Är uppvuxen med det så det har alltid suttit i att göra så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så konstigt om yngre inte tackar för sig när "en som vet" går ut och säger att det inte behövs, det vet folk ändå". Om jag har slavat med en middag i två dagar så nog uppskattar jag ett extra tack, inte bara det obligatoriska vid dörren när folk går. Så "skitnödig" (SvD-sprättens ordval) är jag tydligen.

      Radera
  4. Kan bara hålla med! Det hör till vanligt, hederligt folkvett att tacka! Vare sig det är "för senast" eller för presenter, för maten eller allt som man själv skulle uppskatta att få ett tack för! Är glad att jag lärde mina söner det och att barnbarnen i sin tur också visar sin tacksamhet. Jag brukar göra som du i kassakön i matbutiken och de allra flesta blir glada och tackar och då blir jag också glad :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väl bland det första man präntar in: Säg tack! Och det har fastnat hos sonen, han reagerar när folk inte säger tack.

      Radera
  5. Heisann! Vi i Norden er vel ikke kjent for å takke for oss. Kanskje vi ikke er flinke nok til å skape situasjoner vi kan takke for. Og enda færre i den yngre generasjonen er oppdratt til å si takk, men vi har muligens oss selv å takke!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har gjort så gott jag kunnat med sonen och han säger tack till andra, jag har gjort mitt! :D Men när sedan någon går och säger att man inte behöver tacka efter en middag eller fest? Då tycker jag det är fel.

      Radera
  6. Tack för det här fina inlägget som jag instämmer helt med! Visst ska man tacka, tacka sjutton för det.

    Här tycker jag kassörskorna överlag verkar gladare och artigare än hos er. Jag tackar alltid och får tack tillbaka, samma med det "hasta luego" jag säger med ett leende när jag har packat klart och går iväg. Fast nu i munskyddstider går inte riktigt det där leendet fram ;-)

    Vilken himla tur att du hade en reservvändare! Det höll ju på att sluta med en katastrof det där...

    Ha en fin Valborg!
    PS: Jag minns när jag var liten, måste ha varit före skolåldern för vi bodde i Byske. Då gick jag bara in efter pappa i en affär och struntade i att hålla upp dörren åt den som kom efter. Fick en åthutning av pappa att så gör man verkligen inte! Efter det håller jag alltid upp dörren. Ibland missar jag för att jag inte såg att det var nån bakom. Då ber jag väldigt mycket om ursäkt. Ja, det där gäller ju inte heller nu i coronatider, håll avstånd... Hoppas att jag snart kan börja vara artig igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa kassörskor är jättetrevliga med glada ögon, många är bara så där vanligt trevliga, helt OK det med. Sedan har vi de som bara slänger fram kvittot. Det är särskilt en sådan på Lidl, brukar försöka undvika henne, hon är så surig men attans trevlig med sina medarbetare. Minns när vi köpte vår superdupermysiga filt på Conforama för snart sex år sedan. Den tjejen i kassan var jättetrevlig ända tills det var min tur, då sa hon inte ett ljud och sedan började hon med kunden efter. De andra var spanjorer så jag kan bara tolka det som att hon var trött på ickespanjorer. Det var så uppenbart så det var inte bara som jag inbillade mig.

      Ibland behövs det en näsknäppare för att minnas saker. Då hade det en funktion!

      Haha, kom precis på en annan variant. Sommaren -82 hade vi engelska scouter här, vi var 12-14 år. Vi var ute i skogen och de engelska killarna vände sig om och såg till att de inte snärtade några grenar på dem som gick bakom. De svenska, de knatade bara på, där gällde det att vara beredd med händerna för ansiktet!

      Radera
    2. Just ja, om man ler så syns det normalt i ögonen. Så man kan inte skylla på masken man eventuellt bär. Så det så!

      Radera
    3. Visst syns det i ögonen, det märkte jag tydligt på ett par bilder Anders tog på mig med munskyddet på. Efter den första sa han att jag skulle le stort och det syntes, trots munskyddet. Men det är bra mycket lättare att se utan munskydd... ;-)
      (Fast egentligen var det nog mest rynkorna som avslöjade att jag log på den andra bilden :-D )

      Radera
  7. Hmmm... Får PS-en vara längre än själva kommentaren? ;-)

    SvaraRadera
  8. Men oj vad lik du är mig att vara gammalmodig. Jag har lärt mig att tacka för allt ochvhålla upp dörren. Även att hjälpa en gammal tant över övergånsstället eller lämna min plats till en mer behövande passagarerare på bussen. Visst gör även ett leende dagen. Jag väntar fortfarande på ett tack från en bröllopshälsning/ presentkort som vi sände till min väninnas son.....
    Ett tänkvärt inlägg Emma.
    Trevlig Valborgsmässoafton ❤
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men är det att vara gammalmodig att säga tack? Vissa seder tycker jag dessutom ar värda att hålla vid liv.

      Nu blir det väl lite personangrepp men den där sprätten (kolla fotot och namnet på'n!) säger ena stunden att det är dags att sluta ta med presenter när man går bort medan i nästa inlägg så säger han att det är ju alltid trevligt med en liten gåva när man blir bjuden. Så han är inte ens trovärdig ...

      Jaha, så du är så "skitnödig" att du håller koll på vem du får tack ifrån! (Det är också sprättens ordval!)

      Men jo, visst är det så! Har man lagt ned tid och/eller pengar på att hitta en fin gåva så vill man ju ha respons på det. Annars är det ju värdelöst.

      Oj, är det Valborg i dag ... Upps, det har jag missat! Haha, ha en trevlig en du med! Kram

      Radera
    2. Haha, ja Emma jag är så skitnödig att jag håller reda på vem som inte har tackat mig och speciellt när man har dikterad personlig hälsning och givit ett presentkort. Jag fick även fråga brudgummens mor om presenten hade kommit fram =( Dålig vett och etikett kallar jag det.

      Radera
    3. Kan inte annat än hålla med!

      Radera
  9. Klart man ska tacka!!! Det är så himla ohyfsat att inte göra det.
    Jag har, liksom Biggeros, en gång behövt ringa och försäkra mig om att presenten jag skickat kommit fram.
    Vad det gäller Magdalena Ribbing var hon oftast väldigt klok och lagom i det här med vett och etikett, saknar henne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, Ribbing var bra, lagom som du säger. Alla "regler" har man kanske inte behov av att kunna för man inte går på galamiddagar osv men det är bra att veta att hjälp finns.

      Radera
  10. Håller helt med! Man tackar punkt slut. Och jag saknar Magdalena Ribbing. Behöver inte vara högtravande men man tackar. Leenden och lite vänlighet brukar ju smitta av sig. Det kostar så lite och kan göra någons dag.
    Ha en fin första maj!
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, ett leende betyder så jättemycket. Nu med masker och allt så är det inget att skylla på för det syns i ögonen om man ler.

      Radera
  11. Visst är det trist med det uteblivna tacket, som vi medelålders och äldre fick med oss i ryggraden som barn. Ett försummat tack är inte bara nonchalant, utan rentav tölpigt och visar att man varken har stil eller klass. Märkligt nog finns det de som inte ens tackar för en skickad födelsedagspresent, så avsändaren tvingas kolla med PostNord att den kommit fram. Så dåligt! Kom tillbaka, Magdalena Ribbing! Världen behöver dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men är det i så fall vi som är medelålders nu som har brustit i uppfostran av våra barn? Skulle tippa på att det är milleniebarnen som rynkar på näsan åt det där med att bete sig. Eller kanske skaffar de sitt eget sätt med vett och etikett och lär sina barn. Kanske har det förresten alltid varit så.

      Fast att tacka för något, en gåva eller tjänst, det kan väl ändå aldrig vara gammalmodigt?

      Radera
  12. Jag håller också med dig, det kostar så lite med ett leende och ett litet tack. Hos oss tycker jag att de flesta kassörskor är trevliga, de säger hej när man börjar lasta upp varorna på bandet och sedan tack när man betalat. Träffar någon av personalen ute i butiken så hälsar de alltid, om de ser en.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt olika från butik till butik, tycker jag Lidl har missat en hel del där, tyvärr. Och med tanke på att jag handlat där så mycket, ofta och länge så borde de känna igen mig, kan man tycka.

      Radera
  13. Det viktiga är ju att visa att man bryr sig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så! Ett tack behöver inte alltid vara ett ord eller ett kort.

      Radera