En tur till Costasol

Den 23 juni är det Noche de San Juan i Spanien, motsvarigheten till den svenska Midsommaraftonen, och det hade flaggats för att i fredags skulle butikerna vara stängda. Därför bestämde jag i torsdags att sonen behövde komma bort från dator, TV och platta och följa med mig för att fylla på förråden lite. Siktet var inställt på Carrefour Hipermercado då de även har mannen mins favoritrom i sitt sortiment.

Som boende i Benalmádena har vi ungefär lika långt till det stora Carrefour som ligger i Mijas som det som ligger i Torremolinos, i Centro Comersial Costasol. Eftersom jag bara besökt det i Torremolinos en gång tidigare så tänkte jag att vi åker dit! Så det gjorde vi även om sonen först gnällde lite...

Men med en muta om att först äta på en servering så var det OK. Snäll pojke! Sedan handlade vi. Det var egenligen inte så där våldsamt mycket som behövdes men det var lite inför den kommande dagen osv. Och handla tar alltid tid så det var tur att vi stoppat oss fulla först annars hade jag nog stoppat vagnen full med annat.

En kaffe med mjölk, en Fanta, en croissant med mycket ost och skinka
samt en stor lantbrödskiva med krossade tomater på spanskt manér
= ca 7 €

När det var avklarat gick vi förbi en djurbutik. Och jag har ju så svårt för dem. Jag tycker det är så hemskt att se hundvalpar och kattungar i skyltfönstret där de leker på tidningspapperet.

Men åh så bedårande de är! Man står där en lång stund och säger åhhh! och när man går därifrån är det med ett lite brustet hjärta, man tittar tillbaka och då står någon annan där i fönstret och säger åhhhh!

Perserkattungar för 295 € per styck

Vet ni vad det här är?

Kanske detta hjälper er?

Det är alltså mycket vackra ställ till skinkor!

Och här var jag med om en av de där sakerna som jag älskar! Och det där som man säger att svenskar är så dåliga på!

Jag tog som sagt kortet ovan på skinkbutiken (jag vet, det är supersuddigt) och då hör jag någon innifrån ropa HOLA!!! och jag höjer blicken och ser då en av butikskvinnorna stå där med båda armarna i luften och vifta glatt till mig.
- HOLA! ropar hon igen och vill att vi ska komma in i butiken. Så då gör jag det.

Hennes kollega håller på att karva på ett ben med en väldigt lång kniv, den viftande glada kvinnan ställer sig med ena armen om henne och ber henne hålla upp kniven. Så, nu kan jag ta kort! Och jag blir så till mig så fotot blir alldeles suddigt! (Det med!) Hon var så helt gränslöst sprudlande glad!

Kvinnan med kniven karvade oss varsin bit skinka och den var så otroligt god! Bland det godaste jag ätit! Av någon outgrundlig anledning köpte jag ingen, troligen för att jag någonstans där inne visste att jag inte skulle ha någon plats i vårt minimala kylskåp. Men jag lovade henne att vi skulle komma tillbaka och det är ett löfte jag tänker hålla! Om inte jag gör det så kommer sonen att göra det:
- Mamma, det där var ju SUPERGOTT!

Och det var det. Och kvinnan var så smittsamt full av glädje, sonen och jag fnissade hela vägen till bilen och när vi kom hem var detta det första vi berättade om för mannen min.

Mannen min stod också frågande till varför vi inget köpte? Ja, varför gjorde vi inte det? Några skivor hade ju räckt, egentligen, och de tar ju knappt plats.Vi hade inte ens behövt lägga dem i kylen, vi hade kunnat äta dem direkt! Ja, varför köpte jag inget...?

Och fick jag namnet på butiken? Nä... Men jag kan verkligen rekommendera den! När vi åker dit så ska jag försöka komma ihåg att ta bättre kort och kanske lämpligen namnet på butiken. Eller vänta, Google kom till hjälp! El Gourmet del jamón heter den.

Jag ska berätta mer när vi har varit där!