fredag 20 mars 2020

Estado de Alarma - snart en vecka

Som sagt, jag hade inte tänkt att skriva så mycket om detta men det är ju en lite speciell situation och jag förstår att folk är nyfikna och undrande över hur vi har det här på Costa del Sol där antalet insjuknade ökar i en katastrofal takt varje dag. Dessutom tyckte mannen min att jag var konstig som inte tänkte skriva om det. Så OK då! Jag är inte så svårtrugad när det kommer till att skriva!

Instängdhet
Vi får ju inte lämna huset annat än i vissa specifika ärenden (handla mat, sjukvård, bankärenden och några orsaker till). Jag har många gånger tänkt att jisses vilken tur vi ändå har det då vi som personer inte har stora behov av att gå ut varje dag, måste inte träffa folk. Vi är lite eremiter av naturen, gillar att sitta och pyssla på varsin kammare. Det gör att det kommer dröja längre innan vi börjar klättra på väggarna. Dessutom känns det som att det finns alltid något att göra. Som att ta hand om myrorna som har fått för sig att svärma inomhus! Igen! Jag har bakat bullar och bröd, rivit lite ogräs, sneglat på hibiskusen som behöver en riktig nedklippning. Dessutom så är min nya fina e-boksläsare aldrig långt ifrån mina händer. Världen är full av olästa böcker och så kan man ju inte ha det!

Hälsa
Vi mår bra. Sonen har hostat en del och varit trött så om han åkt på skiten vet vi inte. Vi försöker att hålla avstånd från varandra men det är inte så lätt. Men det kan ju faktiskt vara vanliga förkylningar också. Allt är inte covid-19 som härjar. Dessutom tror jag att man mentalt känner sig lite stressad, känner att jag går och biter ihop tänderna lite väl mycket de senaste dagarna.

Just nu är vädret lite halvdant och inte så lockande. Det är cirka 16 grader och mulet. Men jag försöker gå ut i trädgården en stund varje dag, sätter på mig lite extra och läser eller sopar plattorna. Jag tjatar på mina herrar att de också ska göra det, få några minuters frisk luft varje dag i alla fall. Inte varje dag jag lyckas ...

Skola
Vad jag har sett så har lärarna en väldigt bökig situation, undervisningsplikten gäller ju fortfarande. Skolan har en del elektroniska hjälpmedel så som Pasen och Telegram för informationsspridning samt Classrooms och Moodle för lektioner och uppgifter. Allt har krånglat. Jag ser på min mobil att det kommer meddelanden på Pasen men appen kraschar hela tiden. Frustrerande! Matteläraren löste sin situation genom att skapa en egen hemsida med videor som undervisningsmaterial samt en massa uppgifter som skulle lösas.

Sonen trodde nog "JIPPI! Två veckors bonuslov att sitta vid datorn och spela!". När det sedan började komma in skoluppgifter på olika sätt var det ett evigt gnällande och till slut fick jag nog, han fick sig en liten utskällning.
- Förstår du hur mycket tid lärarna har fått lägga ned på detta?! De har suttit hela helgen bara för att förbereda! Matteläraren har ju till och med gjort en egen hemsida för er.
- Jamen han har ju inte gjort videorna, dom har han hittat på Youtube! gnällde sonen.
- Men han har suttit och letat reda på dem, fixat ihop allt material åt inte bara din klass utan åt alla de olika klasserna han har!
- Jamen ...
- Ge honom lite uppskattning för det! Du tyckte ju själv att hans hemsida var bra.
- Jag sa inte att den var bra, jag sa att det var på rätt spår ...

Kaxig 15-åring!

Sonen är duktig, egentligen, och de flesta uppgifterna görs och lämnas in i tid men inte mer än så. Jag förstår fullt ut lockelsen av att göra något roligt vid datorn istället för att göra skoluppgifterna. (Jag kan ju bara gå till mig själv där jag kan byta ut jobbrelaterat mot att blogga.) Han är duktig på att spela på gitarren, det glädjer oss något oerhört och vi hoppas att han kan fortsätta med det nästa årskurs.

Men jag vill också att han ska förstå och visa respekt för det som andra gör för honom och hans klasskompisar i denna konstiga situation! Lärarna jobbar på med att skapa uppgifter som eleverna ska lämna in på olika sätt. Samtidigt krånglar som sagt tekniken. Vi försöker få sonen att förstå att om eleverna inte gör bra ifrån sig så kommer terminen att förlängas och sommarlovet förkortas. Det pratas det redan om.

Just nu fick jag mail om att de har skapat ännu mer information på en Junta de Andalucia-hemsida: eAprendizaje. Mycket information. Börjar bli mycket att ta till sig.

Arbete
Mannen mins företag är ju riktat mot hela världen så det lunkar på som vanligt, ungefär. Det sköts ju elektroniskt, det mesta. Jag hjälper honom med det administrativa och han tar hand om programmering. Just nu är det ingen större skillnad på orderingång men man vet ju inte heller hur folk och företag gör med de pengar de har. Så visst kan man känna oro. Allt är ju rätt rörigt.

Vi fick precis information om att har man autónomo-företag (vilket mannen min har) har man möjlighet att ansöka om arbetslöshetsersättning mycket enklare än tidigare Det är ett stöd från myndigheterna för dem som förlorar stora delar av eller hela sin inkomst just nu. Det kan vara bra att veta att möjligheten finns att ansöka om detta. Vi vet ju inte vad som händer, som sagt.

Företagsinformation från andra
Jag ska inte gnälla men jisses så trött jag är på alla e-mail med alla företag som har min mailadress. De garanterar alla på olika och samma sätt att de gör sitt bästa i denna svåra situation. Har säkert fått femtio sådana. Lite som när vi för ett år sedan blev bombarderade om GDPR. Skillnaden nu är så klart att visa att de finns, att de fungerar men på ett lite annorlunda sätt eller under andra klockslag.

Folket tackar
Jag tror det var i fredags förra veckan som vi undrade vad sjutton några grannar höll på med. Dansade de flameco ute på gatan och klappade takten?


Nej, det är så att varje kväll klockan 20 (fast det står klockan 22 i filmen) så går "alla" ut från sina hus, ställer sig på balkongen eller öppnar fönstret och applåderar en minut! Med denna manifestation vill man visa sin tacksamhet över alla dem som jobbar inom vården och visa att grannarna finns i närheten. Folks tankar är som vanligt inte enade. Vissa tycker det är en fin gest medan andra anser det vara helt idiotiskt.

Jag tycker gesten är fin men vad 17 går de ut och samlas på gatan för? In med er! Så det här kan avslutas någon gång ...

14 kommentarer:

  1. Intressant och fint att få höra hur ni har det. Och begränsningar är det ju. Hoppas verkligen de hjälper. Förstår att ni gör det bästa av läget och annat kan en inte göra.
    Jag är väldigt glad här att vi kan vistas ute och jag går nu, som nästan alltid varje dag och var jag än är mellan 6 och 10 km. Så skönt. Och krafterna kan behövsas- Man vet aldrig. Vi är ju tämligen sociala och visst saknar jag det livet med restaurangluncher och middagar. Men å andra sedan träffar vi vänner hemma här och hos andra. Man kan ju inte sluta leva.
    här i huvudstaden tycker jag att människor är varsamma och håller avstånd och att stämningen är god. Dessutom har många butiker öppet på mornarna bara för de som finns inom riskgrupperna. Och det gör jag i dubbel bemärkelse.
    Här är ju grundskolorna fortfarande igång, vilket de flesta är väldigt glada för. Men det kan också ändras.
    Skönt att det "knallar" på och att ni är ganska pigga.
    Trevlig helg! Och tack för "uppdateringen".
    Ha det så bra ni kan.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är bra att ni fortfarande kan röra er fritt. Promenader är verkligen en bra motionsform.

      Ha det bra själva!

      Radera
  2. Klart att du ska skriva om denna extraordinära situation ni och säkert snart även vi kommer befinna oss i. En skräckfilm som jag aldrig trodde att jag behövde uppleva, och ändå har ni det ju mycket värre, för att inte prata om Italien...
    Precis som ni i Spanien är vi här hemma aningen imponerade (åtminstone jag) över hus snabbt beslut tas nuförtiden. Lärarna jobbar nog dag och natt, och till och med politikerna ser vid det här laget ganska slitna ut. För att inte tala om alla läkare och vårdpersonal.
    Även här har man lovat miljardbelopp till i stort sett alla industrier och inte minst småföretagarna.
    Vet inte om du kollar svensk tv. Här har dom visat många filmsnuttar från både Italien och Spanien där folk klappar, sjunger och dansar fast från sina balkonger. Jag tycker det är en oerhört fin gest.
    Å ni som bor i villa kan ju åtminstone gå ut, men tänk dom stackarna som inte ens har en balkong.
    Tusen tack för uppdateringen. Det hela är ju så surrealistiskt att man automatiskt rycks med och blir intresserad, tyvärr. Men så är det ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kände bara att det börjar bli så mycket, att det finns inget annat att skriva eller läsa om nästan ...

      Roligt att ni också har sett "gesten", nu har det kommit en massa åt andra hållet, där polis, brandmän och vårdpersonal applåderar alla oss som "sköter oss" och håller oss inne, inte går ut mer än i nödfall osv.

      Radera
  3. Så klart ska du berätta hur ni har det där hos dig - svårt att föreställa mig hur jag skulle må om jag inte fick gå ut - men något behov av att träffa folk har jag inte!
    Tänker mycket på hur du och andra har det i detta elände som råder.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste så klart vara värre för dem som "måste" träffa folk samt de som inte har något sätt att gå för lite luft, bara kan hänga i ett fönster. Jag har i alla fall en gräsmatta att gå ut på!

      Radera
  4. Tjena, vännen vi sitter i samma sits!!
    Vi kommer även att uthärda denna pandemi genom att anpassa oss till Spaniens åtgärder. Vi är oxå lite av eremiter och klarar oss själva. Vi har bott samt rest runt i nästan hela världen. Vi har upplevt många kriser på vägen så denna ska vi nog oxå klara av. Bra att vi delar med oss vår karantän vardag till andra. Ingen dag är lik den andra=) kul läsning som vanligt och även allvar. Ta hand om er 🙏

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst klarar vi oss igenom det här! Frågan är bara hur samhället ser ut på andra sidan ... Det är det som skrämmer en.

      Ta hand om er också!

      Radera
  5. Bra sammanställning över läget!

    Själv har jag egentligen inga problem att vara en soffpotatis, men inte så här länge och framförallt inte tvångsmässigt. Vill bestämma själv när jag går ut eller inte! Det halvtaskiga vädret har i och för sig gjort det lite enklare att stanna inne.

    Applåderna klockan 20 är absolut en fin gest! Det blir en gemensam manifestation som gör att man känner att man trots isoleringen inte är ensam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nästan bra om vädret håller sig sämre för då lockas folk inte ut så lätt, de med hundar skyndar sig hem igen!

      Radera
  6. Intressant att höra hur ni har det! Vi är verkligen glada att vi kan vara utomhus här och till exempel ta oss ut i naturen. Men bra att ni kan sysselsätta er! Hur går det för företagen? Här har restaurangerna det riktigt tufft, trots att de har öppet, eftersom det är så få gäster. Önskar er en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om du bor mitt i naturen så skulle du inte få gå ut i den här. Jag kan tänka mig att ute på landet är det inte riktigt lika hårt, där finns heller inte lika mycket människor att trängas med. Men här utmed kusten och i storstäderna trängs folk så då är det bara att finna sig i läget.

      Det är nog många företag som det kommer att gå illa för. Staten har satt in hjälpmedel men det kommer inte att räcka, de pengarna kommer ju också att ta slut någon gång.

      Radera
  7. Fruktansvärd situation i Spanien och nu är det ännu värre.
    Ta det försiktigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tar det verkligen försiktigt. Var ute en sväng i går och då var jag nere i de mer centrala delarna (skulle köpa bombona för varmvatten) och då såg jag flera polisbilar. Men jag blev inte stoppad.

      Radera