När sonen gick på dagis* hade de slambrunn på den idylliskt belägna gården. Det var en stor händelse för alla de små barnen när brunnen skulle tömmas.
- BAJSBILEN KOMMER!
Ja, det var så den så pricksäkert kallades av alla på dagiset. Barn är duktiga på det där med att kalla saker för vad de är utan att lägga värderingar i det, de behöver inte tänka på vad något eller någon borde kallas för att inte nedvärdera, i alla fall inte yrkesmässigt. Fast det är klart, gubben som kör bajsbilen kanske inte vill bli kallad för bajsgubbe... Men å andra sidan säkert inte slamgubbe heller. Är de renhållningstekniker?
I Spanien finns det säkert bajsbilar här med men jag har inte rört mig så mycket ute i landsbygden att jag sett några. Däremot finns något annat: GASBILEN!
Varje onsdag förmiddag hör man på avstånd en biltuta som hackigt spelar La Cucaracha för att annonsera om att nu är det dags att byta ut de tomma gaspatronerna/-behållarna i hushållen. Snart kommer flakbilen uppuffandes för backen och truddelutten spelas ännu några gånger. Tänk att sitta och köra den bilen och höra La Cucaracha spelas hela dagarna... Öronproppar? Ingår det i arbetsklädseln, tro?
Lite som Glassbilen i Sverige (se där, ännu en namnad bil) och deras Nu lurar vi barn - nu lurar vi barn - på deras veckopeng-truddelutt. När jag var liten var det bara ett Ding-ding-ding istället för den tramsiga truddelutten som kom i början på 80-talet. Undrar om inte det var bättre, egentligen. Fast antaglien vad ding-ding-dingandet lika irriterande men då var jag liten och tänkte bara GLASS!!!
*) Jag VET att det heter förskola och det anses av en del/merparten/alla (?) pedagoger som nedvärderande när man säger dagis. Men jag är envis och det är gulligare med benämningen dagis än förskola och har absolut inget med personalen och deras insatser, utbildning eller kunnande att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar