onsdag 11 mars 2015

Vart tog hyran vägen - akt 2

Jag skrev ju tidigare om att två hyror inte kommit fram som de skulle till Antonio, han som vi hyr av.

Jag kan i alla fall meddela att den första betalningen från det spanska kontot, hyran för februari, sitter så fint på kontot hos Antonio på utsatt datum, precis som det skulle, så svensk man är.

Den andra betalningen, den för mars-hyran, den sitter så fint på bankkontot hos Línea Directa, försäkringsbolaget. Precis som den inte skulle. Hur svensk man än är.

Det tog dock sin lilla stund att få tag i Línea Directa-kundtjänsten, jag bad dem ju ringa och näpp, inte gjorde de det. Till slut så ringde jag upp dem och bad dem ringa upp och det gjorde de på en gång. Det är ju som sagt jättedyrt att ringa 902-nummer från mobiltelefonen.

Jag framförde mitt ärende, att jag klantat mig och betalat in hyran till dem i stället och att jag ville att de skulle betala tillbaka till mitt konto.
- Oh, it's complicated, madame! säger Christian på Línea Directa.
När Desperate Housewives gick på TV var det många på mitt dåvarande jobb
som tyckte jag var väldigt lik Bree till sättet. Jag tar det som en komplimang.
- How hard can it be? Ni har ju alla uppgifter, det är ju bara att betala tillbaka! tycker jag.
- Vänta ska jag kolla, svarar han.
Pling-plong-pling (=usel pausmusik i luren).
- Vi har pengarna på vårt konto men har inte tagit in dem än. Du måste be om en retrocesión från din bank och det kostar inget, säger Christian efter en stunds frånvaro.
- En vad?
- En R-E-T-R-O-C-E-S-I-Ó-N, säger han och bokstaverar.

Kontaktar Sabadell och fick svar på kvällen att visst kan de göra det men det kostar mig 25 €. Det står i § där och där som jag har signerat att det kostar att reklamera en betalning.

Så nu på morgonen har jag pratat med en ny människa på Línea Directa, fick dra hela historien igen, hon kollade med ekonomiavdelningen igen och visst finns pengarna där - fortfarande.
- Du måste göra en retrocesión, säger kundtjänstmedarbetaren som jag tyvärr inte tog namnet på. Men det spelar inte så stor roll för det är ju i alla fall Maria, Ana, Immaculada eller något av de andra tio kvinnliga förnamnen de använder i kombination i Spanien.
- Nej, det måste jag INTE! NI SKA BETALA TILLBAKA TILL MITT KONTO! NI HAR ALLA UPPGIFTER! VAD ÄR DET FÖR FEL MED ER: NI KAN DRA PENGAR FRÅN MITT KONTO UTAN TILLSTÅND* MEN INTE BETALA TILLBAKA??!?!? (Nu är jag lite lätt upprörd.)
- Vänta lite, säger Ana/Maria/Pilar/Preciosa/Immaculada...
Pling-plong-pling (=usel pausmusik i luren)
- OK, vi kan betala tillbaka till ditt konto men du måste säga till din bank att de inte får ta betalt för detta. Det är ju rätt vanligt att det blir fel, det är så lätt hänt och vi måste ju så klart hjälpa till. Det är dålig service av er bank att ta betalt för detta, tycker jag.

Så jaha, nu gick det... Bara för att jag blev så otrevligt arg? Och så har jag mailat banken och gnällt där med samt sagt att de inte får ta betalt. Som att jag kan stoppa dem...

Jag bör kanske tillägga att detta var en snabbversion, det var många pausmusikstunder och den som valde den där "musiken" tänkte nog inte på att kunder behöver troligen lugnas ned när de pratar med försäkringsbolag. Jag menar, hur många ringer ett försäkringsbolag frivilligt och bara för nöjes skull?

Nu börjar min puls återgå till en mer normal takt. Men än är det väl inte slut. Spansk byråkrati...

Nä, nu går jag ut i solen i stället! Då kanske jag blir lite trevlig igen.

Bara lite.

*) I Spanien verkar man använda sig främst av kreditkortsbetalningar, kontanter eller autogiro vid betalning av fakturor, särskilt autogiro. För att de ska få tillstånd att dra pengar automatiskt måste man ju godkänna det. De har skickat mig papperen men jag har inte skickat in dem, de har ändå lyckats dra ifrån kontot. Hur gick det till, tro?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar