
Plötsligt fullkomligt FLYGER mannen min rakt upp i luften och kastar sig åt sidan, åt mitt håll!
- Vad var det? Det sprang något över soffan! En kackerlacka?!
- VAAA?!?!
Det är då adrenalinkranarna öppnas i fullt läge. Jag avskyr kackerlackor! Vidriga kryp! Äckliga kryp! Avskyvärda, hemska... *gulp-gulp-gulp* (Måste visst andas också.)
Och jodå, visst var det en kackerlacka som satte sig på bänken. Stor var den också! Fram med flugsmacka och insektsspray, en burk att fånga med också.
- Där springer den! Där! Pfft-pfft-pfft med sprayen!
- Vart sprang den nu då?! Dra ut soffan!
- Där! Pfft-Pfft!
- Nu är den still! Burken!
Jag lyckades ställa burken på äcklet, fastpinnad mot golvet. Sedan fick mannen min ta över för att få in äcklet i burken.
Nu står burken på terrassen, i regnet. Den - eller innehållet, då - ska vi visa för Antonio, han som vi hyr av. Han vet säkert redan om det men han har ju uppvisat en tendens till att tänja på ärlighetens gränser så bevis är bra.

Usch :( Bra med bevis till hyresvärdar!
SvaraRaderaJa, jag tror nog det. Jag reagerar på minsta lilla fläck just nu... Hu!
RaderaJodå visst var det bra med bevis i burken! Nä, de hade inte kackerlackor här, säger Antonio när jag ringer honom. Men ca 1 h senare är han här och lämnar medel emot det och jag tror INTE han har åkt iväg och köpt det, han hade det redan hemma.
SvaraRadera