Det åtråvärda papperet

Kommer ni ihåg min tur och retur till Correos, den spanska posten?

Någon vecka efter den händelsen skulle vi skicka iväg ett paket till och eftersom vi skulle åka mot Málaga den dagen så kollade vi om det fanns något annat kontor i närheten. Jodå, det fanns ett i Churriana, en förort till Málaga. Ligger nära IKEA, för övrigt.

Så vi åkte dit och fick hjälp av en väldigt trevlig herre, inga problem som helst. Informationen på internet uppdaterades ögonblickligen också till skillnad från när vi lämnat in på kontoret i pueblon och den i Arroyo de la Miel. Där hände ingenting, stod bara att det var inlämnat ända tills det var avlämnat.

I måndags var det dags igen men vi kunde ju inte åka ända till Churriana bara för ett paket så jag riktade in mig på Arroyo de la Miel-kontoret igen.

Jag loggade in mig på vårt Correos-konto för att förbereda och betala för paketen - och hela onlinetjänstfadderullan är omgjord! Den här gången var det visserligen bättre, jag kunde klicka på en knapp och skriva ut samtliga dokument eller få dem mailade. Men hur jag än vände och vred så hittade jag inte det åtråvärda certificado de identificación. Fanns inte.

- Vad gör jag nu då? både tänkte och sa jag. Paketen måste iväg idag!

Så jag skrev ut fakturan (visar att jag har betalat) och jag skrev ut etiketterna på fakturan också så att man ser att de hör ihop. Bättre än inget, tänkte jag. Dessutom skrev jag ut en skärmbild som visade att det inte fanns någonstans att klicka för att få ut det åtråvärda papperet.

Beväpnad (mentalt och pappersmässigt) satte jag mig i bilen och åkte till postkontoret. Fick nervöst vänta i 15 minuter innan det var min tur.
- Inget certificado de identificación? frågade kassörskan när hon tog emot paketen?
- Nej, de fanns inte, de ska inte behövas, sa jag och visade skärmutskriften.
- Nähä, sa hon och ignorerade totalt mitt papper och fortsatte med sitt grejande där bakom disken. Hon knappade i datorn, skrev ut papper, tittade frågande, skannade av paketen, skrev ut några fler papper och etiketter som åkte direkt i papperskorgen (jag hade ju redan skrivit ut och satt fast dem på paketen), skrev ut ännu några papper till som jag skrev under (lite konstigt, kan man tycka, eftersom det  är jag som ska ha en kvitto på att de har tagit emot alltså borde jag ha ett papper signerat av dem). Knapp-knapp-knapp i flera minuter.

Så var det klart. Mannen på Correos kundservice hade rätt. Undrar om mannen på postkontoret i pueblon vet om att han trots allt hade fel. Det åtråvärda papperet är inte längre åtråvärt.