måndag 13 juni 2016

Kattdomesticering - del 3

- Hör ni katterna jama? sa mannen min där vi låg alla tre i sängen. Sonen hade kommit in till oss på söndagsmorgonen för att kolla om vi var vakna, det blev ett sent restaurangbesök kvällen innan.
- Ja, jag hör dem! sa sonen och sprang ut i trädgården.

- Jag tror det har ramlat ned en kattunge i poolen och den kommer inte upp! rapporterade han efter en kort stund.

Kackerlacksreaktion! Vi flög upp ur sängarna och ut i trädgården och tittade ned mot grannträdgården nedanför där kattfamiljen huserar. Och jodå, i den tomma poolen hörde vi hysteriska jamanden från minst en kattunge. Hjärtskärande! Brevid stod katten Alin och tittade ned.
- Den måste upp och det fort för det blir snart varmt! sa mannen min.

Jag som lekt med tanken att hoppa ned dit och plocka en katt eller två hade redan en nedklättingsväg klar i skallen medan de andra kom med andra alternativ.
- Jag tror de är hemma, det hänger tvätt ute, sa sonen och japp det gjorde det. Någon har alltså varit i huset i går i alla fall.

Då känns det liksom som att vi inte bara kan hoppa ned. Ny plan.

Sonen och jag tog våra sparkcyklar och sparkade iväg och ringde på deras port. Det är galler och murar så man kommer inte in i trädgården den vägen men det visste jag sedan tidigare sparkcykeltur. Ingen svarade dock på mina idoga knapptryckningar. Så vi sparkade hem igen. Jag skulle alltså få hoppa ned dit.

- Du ska bara plocka upp dem ur poolen, inte plocka med dem upp hit! förmanade mannen min mig och skrattade sedan åt min sura blick.

På med trädgårdshandskarna, kattklor är vassa saker. Sedan svingade jag benen över muren och hoppade ned (den väg jag sett ut). Jag gick runt huset medan jag ropade "Hallå!" för att visa att jag fanns där ifall någon trots allt var hemma. Nu när jag skriver det så vet jag faktiskt inte om jag ropade hallå, hello eller hola! Men det spelar ingen roll för det var ingen som svarade.

Nere i poolen var det inte en utan två kattungar! De försökte hysteriskt hoppa upp men de nådde bara halvvägs. Stackare! När jag hoppade ned tilll dem så blev de ännu räddare och sprang runt ännu mer, försökte nå ännu lite högre. Och gissa hur svåra de var att få tag i. Små katter som flyger runt som skottspolar och med mängder av syvassa klor och tänder! Jag fick tag i en och fick ur den ur poolen medan den fräste, morrade och mjauade högt. Nummer två hann på den sekunden den satt fast i mitt grepp sätta två sylvassa tänder i min tumme. Kattjäkel!

Jag kan säga att tanken på att gulla och ta med en eller två hem var som bortblåst! Jag var så koncentrerad på att bara få dem ur poolen. Trädgårdshandskarna räckte inte långt men vilken tur jag hade dem! Jag var glad för att det var små katter, en större katt i det tillståndet är farlig. Note to self: händer det igen, ta med en handduk eller kartong att fånga in med.

Innan jag klättrade upp hem igen ställde jag ned en plaststol så att de har något att hoppa upp på om det skulle hända igen. Jag hittade en stege hos grannen som jag lånade för att ta mig några meter upp till muren där mannen min räckte ut en hjälpande hand.

Jag har nu skrivit ett brev till grannen där jag förklarar varför det står en stol i poolen och stegen står flyttad. Lyckades med vår poolhåv lägga brevet (i en påse med några stenar som tyngd) på stegen så de borde se det.

Så. Känner mig nöjd. Lite spännande och jag fick hjälpa kissemissarna. Jag såg de två poolkatterna strax efter, de skuttade nära sin mamma hela tiden. De verkade må bra.

Sedan kunde vi gå in och äta lite söndagsfrukost.

20 kommentarer:

  1. Snällt gjort och snyggt räddat! Men jag undrar bara - var är filmen? Vill gärna se hela räddningsaktionen, eller åtminstone den delen när du svingade dig över muren... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag sa samma sak: var det ingen som fotade!!??!?! Men nä, de hade fullt upp med att kolla.

      Pffft!

      Radera
  2. Det var verkligen gulligt och omtänksamt av dig att rädda katterna och dessutom förenkla för dom i framtiden om de är dumma nog att hoppa in i poolen igen.
    Precis som AMA hade jag gärna velat se bildbevis på ditt "äventyr";-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du ser ju tummen! Gör fortfarande ont... Kattjäkel.

      Stegen stod förut i poolen när de tvättade ur den gamla sörjan som var där. Hoppas att stolen får stå kvar el att de gör ngt annat.

      Radera
  3. En äventyrlig start på dagen som ändade i en riktigt hedervärd insats. Den söndagsfrukosten får betecknas som extra välförtjänt.

    SvaraRadera
  4. En stelkrampsspruta är inte fel heller efter de små tänderna....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, så farligt är det inte. Ont igår, bättre idag. Ser ut som en minivampyr huggit mig! :D

      Radera
    2. Men visst är det så att katters munnar har enormt med bakterier och man ska se över om man har skydd just när man blir biten av katt... Smått kan också bli infekterat.
      Håll koll!!
      Lena

      Radera
    3. Visst håller jag koll! Ingen fara. Har läst nu om stelkram so jag vet vad jag ska hålla koll på och jag vet vart vi ska, var ju på akuten med svärmor när hon hälsade på i september.

      Alla munnar har bakterier och där ska de ju finnas. Som tur är så verkar katters munnar ha färre bakterier än hundars och hundars munnar i sin tur människors. Trevligt, va! :D
      Nu kanske inte människor biter hål på hud så ofta...

      Radera

  5. Det där borde du filmat, men jag antar att du hade fullt upp som det var, hi hi...
    Hoppas du inte får några besvär så du behöver stelkrampspruta...
    Imponerande bra jobbat! 😁

    Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade ju som sagt fullt upp med det var ju två till som bara stod där och tittade... Tänk att man ska behöva tänka på allt själv. :D

      Ja, några sprutor vill jag inte ha! Räcker så bra så med de två små perforeringarna jag redan fått.

      Radera
  6. Då gjorde dagen goda gärning. Hjältinna!! Vildkatter är inget att leka med. Du var modig=)) kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, hjältinna! Jag som tyckte det var mest kul! Trodde väl i min enfald att jag kanske skulle fått gulla med en katt...

      Radera
  7. Det mest speciella i historien, för mig, är att du tog på dig trädgårdshandskar innan. Jag är så imponerad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, om du sett var jag tog mig ned så hade du nog också satt på dig handskarna. Och jag vet av erfarenhet hur vassa de där söta små klorna är! När jag var liten hade vi ofta kattungar och man kunde komma helt randig till skolan.

      Radera
  8. Vilken hjälteinsats! Lite tacksamhet hade de ju kunnat visa de där kattungarna kan man tycka... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nästan så att man kan tycka det! :D Lite gull hade de väl kunnat bjuda på!

      Radera
  9. Håller med ovanstående - vilken hjälte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack! Vet inte om jag kände mig som en hjältinna, mest bara nöjd.

      Radera