Pinsamt på stranden?

Så här i slutet av oktober får vi nog inse att badandet för i år är över. Vi var inte alls så mycket vid stranden som vi hade tänkt oss, men några gånger kunde vi njuta av att få sand mellan tårna. Sista badturen gick till vår standardsandstrand (Säg det fort 10 gånger, om du kan!) Carvajal i Benalmádena. Vi var där tidigt och åt medhavd frukost efter att ha placerat våra handdukar så nära vattenkanten som vi bara kunde. Gu nåde om någon lägger sig framför!

Perfekt halvöde - till att börja med!

När man är på stranden så kan man ju bara inte låta bli att titta runt, man observerar och reflekterar. Folk är ganska underhållande att iaktta emellanåt. Och har ni tänkt på hur annorlunda folk antagligen beter sig på stranden? Eller på semester, för den delen. Ganska intressant faktiskt. Pinsamt emellanåt. Fast det är klart, vad man tycker är pinsamt är nog oftast ur betraktarens vinkel, den "pinsamme" håller antagligen inte alls med om det.

🚩

Vi var på Mallorca för första gången, sonen var 2,5 år gammal och lekte i sanden vid strandkanten. Antagligen grävde han en djup grop. Han älskar att gräva djupa gropar i sanden, han gör det fortfarande.
- Måste kissa! sa han och hoppade lite rastlöst så där som man gör.
- Gå ut i vattnet och kissa där, sa vi.*

Sonen tittade lite undrande på oss men han gick ut i Medelhavet, drog ned badbyxorna och slog en parabel som alla intill kunde se. Vi glömde säga till honom att han måste ju sätta sig ned eller gå lite djupare än till fotknölarna ...

Vi tyckte det var lite pinsamt, det tyckte inte sonen.

*) Skulle aldrig säga till sonen att kissa i en pool dock!

🚩

Vårt strandparasoll köpte vi precis när vi flyttade hit, det var ett rätt billigt parasoll som vi hittade i någon av alla de där strandbutikerna som säljer det mesta.

På i stort sett en gång gick ju så klart den medföljande väskan sönder så jag sydde en ny av ett duschdraperi. Blev riktigt nöjd. Det braiga med denna väskan är att den kan bäras som en ryggsäck.

Sedan fortsatte parasollförfallet med att en av pinnarna lossade. Till slut började väven bara smula upp sig. För att klara dagen band jag fast pinnen med en bit ståltråd och revorna förslöts med packtejp. Vi slapp leta efter nytt just den dagen för det funkade bra!

Det funkade bra en gång. Nästa gång såg parasollet ut så här när jag fällde upp det på stranden:

Mannen min tyckte detta var mycket pinsamt, särskilt som jag ställde mig och fotograferade det. Själv tyckte jag att det var rätt komiskt. Inbyggd antenn!

Vårt stora strandparasoll lades efter den dagens slut i sopcontainern med ett tack och adjö. Nu har nytt införskaffats. Tyvärr är det större så det går inte ned i min braiga väska. Får sy en ny vid tillfälle ...

🚩

Några meter bort ifrån oss och vårt spretiga parasoll slog det sig ned tre turistande kvinnor. Kvinnan i mitten tog genast fram en pincett och började noppa benen. Men hon nöjde sig inte med bara benen, nej, hon tog även ett tag vid bikinilinjen.

Den lite mer klädda kvinnan intill, hon tog också ett tag på benen med sin pincett. Hon hade väl redan en välansad bikinilinje för den lät hon vara. Däremot tog hon fram en spegel och började ansa skäggväxten.

De tyckte tydligen inte att det var alls pinsamt att sitta där och rycka oönskad hårväxt på alla möjliga ställen. Det fick jag tydligen tycka åt dem.

🚩

Är det bara jag som är överkänslig, kanske? Är det helt OK att sitta och rycka oönskade hår mellan benen mitt på stranden? Får man verkligen göra precis vad som helst på stranden?

Notarius publicus - en andra översättning

Tisdagar har blivit lite av en byråkratiavrapporteringsdag på den här bloggen, särskilt det senaste halvåret. Nu har vi varit på byråkrati-irrfärder igen så varsågoda och njut av att slippa vara med om detta ...

📜

Före semestern var vi i kontakt med svensk Notarius Publicus och under semestern var det serbisk Notarius Publicus. Varför inte ta en svängom med spansk Notarius Publicus också?

Mannen mins advokat i Serbien skickade ett dokument angående arvet efter svärmor. Det måste signeras hos Notarius publicus (nedan kallad NP för nu börjar jag tröttna på att skriva det) men vi var båda tveksamma till hur det skulle gå. All texten var ju på serbiska. Vi är i Spanien.

Men å andra sidan, tänkte vi, skit samma vad det står på papperet. Vad vi anser att NP ska göra är att intyga att det är just mannen min som skriver under papperet i NP:s närvaro, innehållet är irrelevant.

NP tyckte inte som oss:
- Det måste vara på spanska. Och det ska översättas av en auktoriserad översättare.

Det är här jag inte alls hänger med. Papperet är en text som ska signeras och legaliseras hos NP, den kan väl inte juridiskt översättas innan den skrivs under? Känns jättekonstigt. Det är liksom inte "stängt" med en signatur. Dessutom var han inte så trevlig. Han var väl egentligen inte otrevlig, han var bara ... advokat, dessutom snäppet över. I Spanien är det väldigt fint att vara NP.

Vi funderade och kom fram till att vi tyckte att dokumentet först borde översätts till spanska, signeras av mannen min hos NP och sedan översättas "tillbaka" till serbiska av en auktoriserad översättare. Advokaten i Serbien höll med oss i våra kringelikrokar och lät översätta dokumentet till spanska och e-mailade texten till oss. Vi skrev ut det på vanligt papper och med både det spanska och serbiska dokumentet gick vi till (en annan) NP som jag hittat via deras organisation.

Den här NP sa att nej, det går inte alls och vet inte alls vad vi ska göra. Dokumentet är ju inte skrivet enligt spanska lagar och regelverk. Nej, det är väl inte så konstigt eftersom det slutligen ska gälla i Serbien, tyckte vi. Men vad vi tycker spelar ju ingen roll.

Vad i hela friden skulle vi göra nu då? Vi kände oss så modfällda där vi stod mitt på trottoaren i Fuengirola.
- Vi går till nästa NP, sa mannen min. Visst fanns det flera i närheten?

Och visst gjorde det så. Vi promenerade till nästa och där kliades det lite i huvudet när vi visade fram det serbiska och det spanska dokumenten, båda osignerade.
- Jomen det här kan vi lösa! Vi måste bara översätta det på rätt sätt, skriva ett tilläggsdokument. Slå er ned och vänta så länge, sa mannen och gick i väg med dokumenten samt mannen mins pass och NIE-kortet i original.

Så det gjorde vi, vi slog oss ned och väntade. Vi roade oss med att titta på alla människor som gick runt i det fina kontoret, det var en väldans massa handskakningar och pussande och kramar. Det kändes inte som att någon jobbade, de gick mest runt och klappade på varandras ryggar och frågade hur det var, mycket socialt, rena skådespelet för oss som satt i soffan. Vi kunde knappt bedöma vilka som jobbade där och vilka som var klienter! Väldigt intressant.

Klockan tickade på och tiden närmade sig parkeringstillståndsslut. Till slut fick jag gå iväg och lägga i mer mynt. När jag 20 minuter senare kom tillbaka stod mannen min vid disken med kreditkortet i handen, en hel hög med papper låg i en folder intill honom. 124 € kostade det urtråkiga kalaset.
- Nu måste det apostiljeras också, och det måste ni göra hos en annan notarie, sa hon bakom disken och gav oss adressen dit.

Klockan var några minuter i två och vi stressade, siestan närmade sig! Men på dörren till NP nummer fyra stod det att de hade faktiskt öppet ytterligare en timme. Vi stegade upp för trappen och lämnade foldern vi fått och dagen efter kunde vi hämta hela mappen mot 18 €.

Det serbiska dokumentet hade försetts med apostille! Äntligen!

Vi fattar faktiskt inte mycket av den här historien. Vi har förstått att en NP i Spanien endast accepterar dokument på spanska. Nu hade vi ju på båda språken så jag antar att nu ska det inte behövas någon auktoriserad översättning i Serbien för de serbiska myndigheterna.

Tänk vad livet hade varit enklare för oss alla om samtliga parter hade accepterat texten på till exempel engelska. Eller esperanto, for den delen ...

📜

Vill du hitta en Notarius Publicus i din närhet (inom EU) och som  dessutom kanske i behärskar ett språk du kan så kan du leta i European Directory of Notaries.

📜

Trodde ni att det var klart där? Nä, tänkte väl det ... Varför ägna en hel vecka åt att springa runt till fyra olika NP när man kan ägna lite mer tid till det. Men det här inlägget är redan alldeles för långt så jag berättar sedan vad som hände.

Lördagsgodis 2019 vecka 42

Lördagsgodisdags!

Godisbit nr 1
Födelsedagstårta! Ja, nu var det ju inte jag som fyllde år utan Fru Cuba. Hon fyllde 40 år förra veckan och i går var vi över på en bit tårta. Den var med spanska mått mätt riktigt god och otroligt vacker, rena bröllopstårtan! Sockerpastan på utsidan var så klart väldigt söt men annars var det fyllning med blåbär och vindruvor. Och små mumsiga chokladfyllda macarons på toppen!

Muggarna rymmer drygt 4 dl och vi fann dem i tebutiken i Mercacentro, Fuengirola.
Butiken drivs förresten av en svenska.

Godisbit nr 2
Stora härliga temuggar! Jag älskar stora härliga temuggar och jag vet att det gör Fru Cuba också. Så vi köpte några till henne och la i en kartong tillsammans med grönt te och en tesil. Hon verkade i alla fall bli glad så jag hoppas att hon också blev det. Det är svårt att veta ibland vad folk egentligen tycker om presenter. Om inte annat, godisbiten får väl vara att jag tyckte att det var en bra present.
- De är jättefina, sa sonen när jag visade honom muggarna. De passar liksom in hemma hos dom!

Godisbit nr 3
Sällskapskatt! Jag hade en röjare och klippte ned några buskar, bland annat trillingblomman och en hibiskus. Vildkatten Tramse gick och la sig under trillingblomman medan jag höll på att röja runt. Just nu är han inne i sällskapskatts-läge, det vill säga att då är han inte lika spattig och rädd av sig, han tar försiktigt med munnen en ost- eller skinkbit från mina fingrar, lägger sig på marken någon meter ifrån mig där jag sitter och njuter av solen med en bok eller virkning i handen. Nära mig men inte för nära.

Jag virkade garn runt en vinkork och försökte leka med Tramse.
Han tittade på grejen som jag ryckte lite i. Han tittade på mig.
Han fattade absolut INGENTING!
(Nu när jag ser detta fotot är jag glad för att jag inte använde mig av rött garn ...)

 
När han är i extra Trams-läge så gör han inte så. Då är han stora vildkatten som jagar bort de andra från reviret. Ungefär. Rena rama Tramse-jellonet!

Det växer så det knakar

Tänk så lite det behövs för att växter ska trivas: lite vatten och lite sol. Eller ja, mycket vatten halva året och mycket sol hela året här i Benalmádena, om man ska vara helt korrekt.

För titta bara!

Det här fotot ovan är taget i september 2015, några månader efter att vi flyttat till huset. Jag var i färd med att klippa ned alla de utstickande grenarna på vinterjasminen, jasminum nudiflorum, så att den åter skulle bli som en boll. Till höger om busken står det en liten ynklig palm ...

... som efter dessa fyra åren inte alls är ynklig längre! Den är gigantisk! Det var den som jag var och sågade av blad på vars tagg fastnade i mitt pekfinger, förresten.

Men att växa sig stor och stark, växa så det knakar, är inte alldeles utan problem.

Muren har börjat knaka också. Rötterna har börjat titta fram i springan som den har tvingat fram. Snacka om växtkraft!

Ja, så snart blir det byggarbetsplats här igen. Vi har diskuterat lite vad vi ska göra med den fina Washington-palmen som kämpat så och blivit så stor och vacker. Den kan ju inte stå där den står, i alla fall. Hantverkare Dani undrade om man inte kunde plantera om den på baksidan, men jag och Danis hantverkarkollega var ledsamt nog överens: det går inte. Inte med de rötterna. Det är ju murar, hus och pool på en ganska liten yta. Så nej, den måste nog flytta härifrån. Det kommer bli så tomt där utan den ...

Lampborsten, Callistemon, som på bilden står till vänster (ja, jag skrev faktiskt höger först ...) om palmen, den fanns inte där i september för fyra år sedan. Nej, den planterade sig själv - antagligen med hjälp av en fågel - och satte sedan en jädrans sprutt. Jag har klippt ned den några gånger och kommer att göra det snart igen.

Det blev lite roligt med bilden för man ser de olika stadierna på blomningen.

Men den ska få blomma färdigt först, den är ju så läcker med sina röda blommor som ser ut som flaskborstar. (Varför heter den då lampborste? Ah, antagligen för att borstar man rengjorde fotogenlampor med såg ut så.)

Förresten, om det är någon som vill ha en Washington-palm så är det bara att kontakta mig! Den står här så fint i Benalmádena, Spanien. Gräva får du göra själv ...

Nytt spanskt körkort del 12 - Kolla statusen

Jag kan meddela att här väntar vi ju fortfarande på att det ska komma något e-mail från DGT, spanska Transportstyrelsen, om att först och främst mannen mins körkort börjar närma sig leverans efter nästan sex månaders väntan. Mitt är ju också inlämnat för att konverteras till spanskt körkort men några månader efter. Så kommer det något e-mail som säger att någon av oss kan komma och hämta det nya spanska körkortet, i alla fall ett temporärt körkort?

Nä.

Jag hittade däremot en sida där man kan se status på ens körkortsärende.

Enkelt, man fyller i sitt NIE (eller DNI om man är spansk medborgare) och födelsedag (DD/MM/ÅÅÅÅ), trycker på Buscar ...

 ... och får till svar att Lo sentimos, pero no tenemos información sobre el estado de tramitación de este permiso de conducir, det finns ingen information om statusen på detta körkortet. 

Det vill säga att det har inte hänt ett skit. För på hjälpverktyget ovan visar de inte statusen förrän man har fått det temporära körkortet och det är ju det vi först måste vänta på. När vi har fått det, då kan vi se statusen på den där länken. Det finns olika meddelanden man kan få, här till exempel finns de att läsa på spanska. 

Vi är ju som ni förstår oerhört frustrerade över detta! Jag försökte hitta information om det var fler som var irriterade på att allt tar sådan tid men hittade konstigt nog inte mycket. Vad jag kom fram till är att det verkar gå relativt fort (en månad eller två) om man redan har ett spanskt körkort och det bara ska förnyas. Men har du nyss tagit körkort verkar det också vara ett infernaliskt väntande. Men värst väntan är det för oss som redan har ett giltigt körkort men i ett annat land.  

Varför denna väntan? Allt kan inte vara Brexits fel! Det enda jag hittade var en artikel om att det i Valencia varit väldigt trögt under sommaren eftersom när personalen gick på sommarsemester under augusti så har de bara stängt luckan, inte satt dit någon annan. Folk har väntat i timmar på tider som de bokat en månad tidigare. Att ta hjälp av en gestoría hjälper inte mycket heller, inte om de lovar att de fixar allt billigt och snabbt. Men det går inte snabbare än vad DGT klarar av. Och de verkar ju inte klara av mycket.

Till råga på allt så har DGT gått ut vad gälller för Brexit, vill engelsmännen ha spanskt körkort måste de innan 31 oktober ha gjort en ansökan om spanskt körkort. De kommer att kunna köra på sina engelska körkort i nio månader efter Brexit så som läget är nu. Jag kan tänka mig att engelsmännen nu har fått en gräddfil på varje Jefatura Provincial de Tráfico eftersom det i texten i länken står att de garanteras ett spanskt körkort inom 9 månader: "De esta manera, suceda lo que suceda el día 31 de octubre de 2019, tendrás garantizado que te atendamos para poder realizar el canje de tu permiso durante el plazo de 9 meses desde la fecha del BREXIT."

Vilket gör att det tar nog kommer att ta ännu längre tid för oss andra ... Ingen har garanterat oss svenskar eller andra EU-medlemmar något, inte vad jag vet. Och vad hjälper garantin om tiden har passerats? Kan man få ersättning? Jag läste någon annanstans (förlåt, jag har snurrat runt så mycket så jag nästan har tappat kollen) att en hade fått vänta ett år på sitt spanska körkort, en annan tio månader. Så med våra körkort har de väl några månader på sig då ...Och sedan? Vad ska man göra? Det verkar ju inte finnas något som man kan göra. Än att vänta.

Jag undrar fortfarande om detta är lagligt, egentligen.

🚗🚗🚗

Vill du läsa de andra delarna så har jag nu samlat dem på denna sidan om Nytt spanskt körkort.

Skyltsöndag nr 126: Missad skylt

Jag promenerade hem och precis innan jag skulle vika in på vår lilla gata så ser jag att det ligger ett papper på trottoaren:

Cuidado con la pintura - puede manchar los vehículos
Se ruega a todos los vecinos no aparcar vehículos desde las 9 horas de
mañana sábado de 21 septiembre hasta finalizar de pintar la pared de la rampa.
Se agradece la colaboración a los vecinos.

Fritt översatt: 
Varning för färgen - det kan fläcka ned fordonen.
"Alla grannar uppmanas att inte parkera fordon från klockan 9 på lördagen den 21 september tills rampens vägg är färdigmålad. Tack för grannarnas samarbete.

Den här skylten hittade jag alltså fladdrande på trottoaren på eftermiddagen den 21 september. Det står ingenstans om var man inte skulle ha parkerat sin bil om man inte ville ha den prickig. Att hitta denna information efter faktum är föga upphetsande.

Vår bil var turligt nog inte mer fläckig än vanligt från sand och annat. Fast vi har i alla fall lärt oss att direkt under stolpens ledningar ute på gatan är det dumt att parkera bilen. Fåglarna gillar att sitta där och kack(l)a.

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

Lördagsgodis 2019 vecka 41

Ännu en vecka har passerat, redan mitten av oktober! I dag är det dessutom Spaniens Nationaldag så grattis alla spanjorer. Själv firar jag med att ställa fram en godisskål med godbitar från veckan som gått!

Godisbit nr 1
Kan själv! Jag sågade av stora blad från Washington-palmen som hängde ut över trottoaren. De är väldigt vackra men läskiga för de har sådana taggar på skaftet och går någon förbi och river sig är det ju inte så kul. Jag använde mig av min lilla handsåg och tog ett försiktigt tag om det avsågade bladet och svingade in det över vår låga mur ... och det fastnade med en av taggarna i trädgårdshandsken. Vad värre var, det fastnade i mitt vänstra pekfinger! Det rev upp en flik och det blödde som det brukar göra på fingerspetsar, det vill säga ymnigt. Jag tittade och rengjorde, såg inget skräp och satte på ett plåster.

Det läkte men var så konstigt, det var liksom som en bula, och jag tänkte att det måste vara en bit tagg kvar. Jag smorde in med något medel jag köpte som skulle vara bedövande och mannen min rengjorde en pincett. Han petade runt så det började blöda igen men hittade inget. Vi tänkte att jamen då kanske det bara var lite svullet. På med plåster och det läkte igen. Bulan var dock kvar. I början av veckan kände jag att i vissa lägen när jag tryckte på fingret så var det som att det stack till. Det var definitivt något där som irriterade. Den här gången tog jag Xylocain, satte mig själv och började peta med hjälp av det lampförsedda förstoringsglaset mannen min använder vid lödning. Alltså, jag petade inte med förstoringsglaset utan med någon nål eller vad det nu var. Det började blöda igen men jag petade envist på och plötsligt! Där! En brun liten taggjävel!

Gu va skönt! Nu slapp jag springa till vårdcentralen igen för den här gången läker det bulfritt.

Godisbit nr 2
Godkända bokmärken! Jag lämnade förra veckan över bunten med gitarrackordbokmärken jag hade gjort och sonen tittade lite frågande på dem.
- OK ... vad ska jag med dom till? Dom är fina, men ...? sa sonen och stoppade undan dem i ryggsäcken och jag tänkte att ja, där kommer de väl ligga tills de blir knögliga och fula.

I onsdags hade han gitarrlektion och satte sig att öva när han kom hem. Han spridde ut bokmärkena framför som stöd för hur han skulle sätta fingrarna rätt på strängarna.
- Jag visade bokmärkena för musikläraren och han tyckte de var jättefina!
- Använder du dem då?
- Ja, de är jättebra! sa han och drog med fingrarna över gitarrens strängar. Ska jag fråga läraren om han vill köpa några bokmärken av dig?

Nu kaaaan det tänkas att det var lite "smörning" på gång också. Jag hade några timmar tidigare varit riktigt arg på honom och hans tonårssätt, hur han allt för ofta låter när han pratar med/mot mig. Tur för honom att han har en alltför kortsint mamma.

(Det blev rödkrull under ordet kortsint. Finns inte det ordet? Så vad är motsatsen till långsint?)

Godisbit nr 3
Trevliga matkassar! Förra året bytte Lidl ut motivet på sin matkasse till den fina med alla de röda tomaterna. I år har det kommit en ny kasse, med stora härliga apelsiner. Visst är de fina!

Nu skulle jag vilja ha en med något grönt på också. Krispiga äpplen eller kanske sallat?

De vanliga plastkassarna har de slutat med sedan en tid tillbaka, förresten. Nu har de endast papperskassar och dessa flergångs. Har de gjort likadant i Sverige?